HOFFIS

Okej, så det här går verkligen inte. Har inte gjort det på flera år trots tappra försök och tanken att jag ska börja skriva igen. 

Att säga att det går "sådär" är ju inge underdrift. Så vad har hänt sen sist? Jo, jag har till exempel köpt lägenhet. Den har vi fixat rätt mycket med, satt igen en dörr, och så massor av färg och tapeter. Badrummet får vara för stunden men om några veckor drar en köksrenovering igång. Förhoppningsvis, om jag kan bestämma mig för sådana där små saker som golv och kakel. Inte helt enkelt vill jag meddela. Men det är i alla fall vad semestern kommer handla om... 

 

Det är också, väldigt, väldigt varmt och torrt ute. Jag vill ha regn, och tänker inte ens säga "det kan få regna på nätterna" följt av ett skratt. Hallå. Naturen vill ha vatten. Naturen DÖR. Kossorna (och alla andra djur som inte har en bostad med en kran där det kommer kommunalt vatten) riskerar att... ja, inte klara sig. 

Alltså regn. Snälla. 

 

Och jag har börjar läsa igen! Böcker, alltså (läser gör man ju hela dagarna på olika sätt, känns det som). Har haft en ganska lång period (typ, ett år eller två) där jag läst ganska få böcker jämfört med vad jag gjort tidigare (flera år tillbaka). Men nu är jag igång igen, kanske blir det två i månaden just nu? 

 

Sen då? Jag är kvar på samma jobb. Sökte nytt vid årsskiftet, fick komma på intervju, men föll på målsnöret (lät det som, kan ju ha varit en ren lögn, vad vet jag). Väldigt besviken. Sen dess har det hänt en del och summan av kardemumman är jag kvar där jag var. Lite på gott och ont sådär. 

 

Och så åkte Sverige ur VM i kvartsfinalen och exakt just nu spelar England-Kroatien semifinal. In Russia. Håller en tumme för England.

 

Och eftersom jag har ett äldre kök nu finns det ingen diskmaskin viket innebär att jag för närvarande måste handdiska vilket är vad jag ska göra precis nu. Ciao! 

Skulle åka från Norrtälje till Rådmansö i lördags kväll. Jag är en sådan där lagom trist person som brukar försöka hålla mig åtminstone i närheten av hastighetsbegränsningen. Som sådan noterar man rätt ofta att ganska många andra inte gör det.

Denna gång gjorde jag det i alla fall. Det var mörkt. Närmade mig Vreta och kunde konstatera att jag såg två lysen i backspegeln komma närmare. Någon körde betydligt snabbare än mig. Denna någon kommer ikapp och ligger ungefär två meter bakom (känns det som i alla fall). Köra om går inte där för det är enfiligt. Kommer ner mot Vretakorsningen och eftersom jag tycker det är så sjukt irriterande när folk ligger så nära så sänker jag demonstrativt farten (det är ju trots allt bara 60 där). Inte bara släpper på gasen, utan jag bromsar. 

Precis efter korsningen har denna någon väldigt bråttom och börjar köra om. Hinner tänka att jag ska ta dårens registreringsnummer för att kolla vem det är senare. 

Det kändes onödigt när personen kom upp jämsides och sen gasade iväg. 

Why? 

Det var en polisbil. 

 

Så himla onödigt. Om man som polis av någon anledning tycker att man inte behöver hålla de hastighetsbegränsningar som finns, så fine, gör inte det då. Men visa lite respekt mot andra och håll åtminstone avståndet.

Ja, alltså... Jag är inte så bra på det här just nu. Ungefär en gång i veckan tänker jag, "jag borde faktiskt börja blogga igen. Tycker ju att det är roligt att skriva." Och det är en så bra tanke. Och så tänker jag bland dagrömmerierna att "det där kan jag ju skriva". Och sen så gör jag inte det... Det var så mycket enklare när man pluggade. Hade liksom tiden och orken och alltid något att skriva om, och det fanns ett syfte med det att de hemma, som man ju istället kanske träffar och pratar med när man är hemma, kunde läsa och hänga med. 

 

Det syftet har ju liksom försvunnit... för 7 år sen. Så kan det gå. Möjligen kan det handla om att jag helt enkelt måste komma in i det igen. Det ÄR ju rätt kul (om man inte tänker att man måste, för då är det inte så kul). Det TAR ju inte så himla mycket tid. Det KAN ju vara roligt även om jag numera träffar och har mer kontakt med vänner  och familj. Liksom hallå! 

 

Undrar om det regnar i Borås?

Rotade runt i lådor och skåp i jakt på saker. Hittade tyg. Har verkligen väldigt mycket tyg. Tyg som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag tänker inte sy fler tygkassar (i alla fall inte till mig själv). Jag har säkert... 25 stycken, både egenhändigt gjorda och köpta. Men frågan är då vad jag ska sy av allt tyg. Någon som har någon idé? Sjlva tygerna passar annars bra till just kassar, eftersom de flesta är lite kraftigare. 

 

Annars är jag förkyld. Kände mig lite snörvlig igår kväll, och vaknade förkyld i morse. Har hostat lite, nyst och snorat mest hela dagen. varit varm och varit kall om vartannat (dock inte feber. Än.). Sjukt irriterande mänskligt tillstånd. Dessutom lagom till påsk och ledigheter. Taskig tajming, liksom. 

 

En dag i taget.

Man kan bli upplyst av böcker. Helt klart. Man kan också bli upplyst av någon annan. Idag blev jag till exempel upplyst av min mor att bokrean hade startat. 

Bokrean krymper ju för varje år, men Coop brukar ha bäst så jag åkte till Coop efter jobbet.

Det var den överlägset minsta och löjligaste bokrea jag någonsin har sett. 

Läser inte folk böcker längre? Hörrni ljudboksälskare där ute, köp böcker istället! Det är ju så att man blir deprimerad. Jag minns när jag var liten, det fanns hur mycket som helst och man kunde komma hem med uppåt 20 böcker. Nu finns det knappt 20 olika böcker, vad tusan hände?

 

 

Jag har ett hål i väggen i köket. Jo, jag visste om att det skulle dyka upp någon gång efter den 13:e. Men nu hann jag inte riktigt med. Man ska göra någon typ av åtgärd i ett ventilationsschakt i huset, och för det måste man tydligen göra ett hål i väggen i alla lägenheter. Ett hål som sedan ska sättas igen. Bra så långt. Nu har jag ett hål. För att kunna göra hålet fick de ta ner ett köksskåp. För att göra det fick de tömma det köksskåpet (det var det jag inte hann med). Så nu är hela mitt köksborde fyllt av muggar. Det finns ingen prognos för när det förväntas vara klart. 

I samband med det här så lyckadesman mecka till låset på min dörr. När jag kom hem från jobbet kom jag typ inte in genom dörren för det gick inte att vrida om nyckel. Gick så långt att jag ringde jouren, men fick upp dörren under tiden jag pratade med dem. Men shit pommes vad den kärvar. Vet inte om man råkat hälla lite betong även i nyckelhålet (tre hål nu!), men det tog flera minuter att få upp det. Jag har hittills inte haft minsta problem med låset tidigare, så det var ju ett mycket märkligt sammanträffande att problemet uppstod samma dag som man gått in med huvudnyckeln och gjort ett hål. För det funkade imorse alldeles utmärkt. Ska ringa hyresvärden ASAP imorgon. Dvs kl 07:00. 

 

Men jag har ju hål i öronen också. Fyra, närmare bestämt. Nr... tre i ordningen, är just nu inte min vän. Krånglar som satan. Det brukar göra det ibland (oklart vad det är med just det hålet), men nu tror jag vi slagit något slags rekord för kinkighet med det här hålet. Det liksom vätskar sig. Och då blir det först lite tort och sen lite sårigt. Mycket obra. Och jag har testat typ allt. Jag har inga oäkta smycken. Jag satte i en tunn ring. Den har nu plockats ut. Jag tvättar rent, jag har testat med idominsalva, helosan och aloe vera. Inget verkar funka. Fortsättning följer. 

 

Igår fyllde jag år. Grattis till mig.

Saknar dock ett grattis från en person.

Strålande sol idag, lite blåsigt bara. Passade dock på att ta en promenad i solen. Fick ha solglasögon. Ge mig lite tid så börjar det kanske snart dyka upp bilder här igen... 

 

Men jag längtar efter våren. Inte för att jag egentligen känner mig färdig med vintern, men vintern so far har ju varit mer eller mindre värdelös. Var är snön? Den mesiga centimetern som ligger räcker ju inte långt. Jag har vid typ ETT tilfälle känt att det gått att åka skidor. Och det tillfället var en dag, och det var till att åka på lilla vägen på landet. (Att spåra på ängarna var liksom lite optimistiskt...). Sen spridde de ut grus på vägen och sen smälte snön bort. 

 

Och här är vi nu. Mitten av februari. Kallt, blåsigt, soligt. I veckan ska det blir 5 plusgrader. FEM! Värsta våren liksom. 

Eftersom man är lite dumsnål så har jag i det längsta väntat med att beställa te. Teet beställs givetvis från Kränku i Visby, men jag vill undvika frakten... som är typ 49 kr oavsett om jag beställer 1 eller 10 påsar te, om jag inte minns helt fel. Nu var det äntligen fraktfritt igen, så jag passade på. Bara sådär så var man 600 kr fattigare... (möjligen kan det poängteras att det inte bara var till mig).

 

Jag var för övrigt och tränade idag också. Kanske inte något sensationellt på något vis, men jag tog det direkt efter jobbet, vilket innebär att jag var på gymmet. Jag ogillar gymmet. Mycket. Speciellt om jag inte har någon med mig. Men idag gick det rätt bra. Det ända jag känner är riktigt, riktigt illa på Friskis i Norrtälje (gymdelen alltså) är musiken. Vad fan!? Var hittar de eländet? Okej att det kanske inte ska vara Lugna favoriter, men det där dåliga påhittet som kanske skulle kunna kategoriseras som någon typ av "rock"... Nej, gör om gör rätt. Förnya er. Eller blanda åtminstone upp det med lite annat. Snälla? Nästa gång lär det bli egen musik, men jag misstänker starkt att den här kommer höras igenom oavsett hur högt jag spelar i mina lurar... Åh, vänta! Är det här anledningen i till att så många har LURAR på sig i gymmet? För att de stänger ute den dålig musiken bättre än vanliga "snäckor" man har i öronen? Hum hum hum... 

 

Och apropå gymmet. Vad är grejen med tjocktröjor? Jag vet inte, men jag blir i alla fall oftast varm när jag tränar? Varför t-shirt och collegetröja? Måste ju bli jättevarmt efter ett tag?

Idag är det fredag. Efter en väldigt lång (ja, lika lång som vanligt) jobbvecka är det äntligen ledigt imorgon. Mötte upp kompis direkt efter jobbet, hon gjorde lite ärenden, jag hoppade in i duschen. Sen kom hon över och åt middag, drack te, åt muffins och allmänt kraschande i soffan. jag kraschade i fåtöljen. Snackade skit i ett par timmar. Total nedvarvning efter jobbveckan. Så himla skönt. 

Tycker jag i alla fall, det finns ju folk som vavar ner efter jobbveckan genom att varva upp. Sån är definitivt inte jag. 

 

Så vad har hänt sen sist? Tja, sen en vecka tillbaka har USA en ny president. Det får väl anses vara en rätt stor grej, om än lite avlägsen kanske.

På en liten lägre nivå, jag har haft lite psykbryt på jobbet och en grupp människor har hamnat på min svarta lista. Kollega frågade "har du en svart lista?". Jag svarade "ja, sen i torsdags". (Det finns liksom gränser, även om inte allt är personligt.)

 

Jag har också lyckats pallra mig iväg och träna. En gång. Vilket inte är jättemånga gånger, men 100% bättre än ingen gång. Träna är ju kul. Träna är bra. Man måste bara ta sig till den punkten att man inser det dårå... Två gånger i veckan ska väl gå att få till, hoppas jag. Till att börja med. 

Ack min kära blogg, som jag har misskött dig den senaste tiden. Månderna. Åren? Oavsett, ska vi försöka bli vänner igen? Det är nytt år, jag har ny dator (sen ett par timmar tillbaka!), ett nytt jag... Nej, okej, det där sista var inte riktigt sant, såklart. Jag är ju fortfarande jag. Liksom. 

 

Men jo, jag inviger just nu min nya dator. För vad som känns som en evighet sen sa jag att jag aldrig skulle ha en iPhone. Vad hela världen skulle jag med det till? Dessutom hade ju ALLA en och vem tusan vill ha vad alla andra har (att alla har det för att det faktiskt fungerar var inget som jag fäste så stor vikt vid...)? Sen fick jag låna min mammas iPhone 4 när min egen började krångla (hon var på nästa iPhone). Och den fungerade ju fantastiskt bra. Så jag skaffade mig ju en egen Iphone så fort jag med gott samvete kunde byta (det var när jag tappade min Nokia på parkeringen och displayen (heter det så fortfarande?) sprack). Då skaffade jag mig en iPhone 5c. Jag tror det är ungefär två och ett halvt år sen, och vad jag vet så är den still going strong, så att säga. Trots att jag inte uppdaterade den på över ett år. Nu är jag ikapp med uppdateringar. Förutom den senaste. 

 

Mitt andra motstånd gällde iPad. Vad skulle jag med en sådan till, jag hade ju en iPhone? Och en dator? Efter extremt långt funderande (på vissa punkter ägnar jag mig väldigt gärna åt extremt långt funderande, gäller även nästa stycke) så slog jag till och införskaffade en iPad Mini. Jag har för mig att den är ett år "yngre" än min telefon, eller är det tvärtom? Nu blev jag osäker... Men den är hur som helst också still going strong! 

 

Om man lägger ihop stycken ovan så kan man kanske lista ut vart det här är på väg. Jag behövde en ny dator. Inte för att min gamla är omöjlig att använda, men för att den börjar bli gammal. Den börjar bli duktigt långsam. Den är rätt klumpig. Batteriet räcker i ungefär 30 minuter. Fläkten går hela tiden. Den blir väldigt varm. Ny dator alltså, men det finns ju hur många modeller som helst. 

Aldrig att jag skulle skaffa mig en Mac. Det är onödigt. Den är dyr och jag trivs bra med PC, det har liksom alltid funkat för mig. Och så plötsligt sitter jag här med en Mac! Så kan det gå. Kände mig fullständigt livrädd för att packa upp den. Starta den. Otäcka nya teknikprylar. Men det verkar ju funka, så det ska nog gå bra (tur att jag hade en Mac-användare i soffan bredvid mig när jag började, annars vete tusan hur det hade gått...). 

2017, nu kör vi! 

Med tanke på hur sällan jag faktiskt bloggar nu för tiden så måste jag ju säga att jag är imponerad av någons envishet att ta sig hit med jämna mellanrum för att se om det kommit nåt nytt. Det var liksom typ augusti förra året det hände nåt senast... Eller var det året innan det? Jag såg datumet nyss men det fastnade uppenbarligen inte. Ska man göra ett nytt försök då kanske? Jag brukar resonera, eller snarare jag resonerar som så att jag ska ta upp det här när jag gjort slag i saken och köpt en ny dator.

 

Det har jag sagt i ett år nu, och hej vad bra det går.

 

Faktiskt varken med bloggandet eller inköp av ny dator. Att blogga, eller snarare att skriva, är roligt. Och min dator behöver bytas, jag kan känna nu, efter att den varit igång i lite drygt en timme, hur varm den är. Nästan så att jag skulle vilja ha bort min högra hand från där den ligger till höger om pekplattan när jag skriver...

Dessutom har jag börjat ha datorn undanstoppad. Och då använder man den mindre. Ungefär på samma sätt som man syr mindre om man måste plocka bort symaskinen från köksbordet hela tiden (vilket man i regel behöver eftersom man behöver köksbordet). Vid närmare eftertanke, på samma sätt som man gör mindre av allt som kräver att man ska släpa (okej, lyfta) fram något. Ser man det inte så finns det inte, right?

 

Får se hur det går den här gången!

(En dag, en vecka, ett år till nästa inlägg?)

Den senaste tiden har jag känt ett litet sug efter att blogga, så jag hoppas att det håller i sig.

Jag började årets semester med ett par dagar i Jämtland/Härjedalen. Hade Klövsjö som bas och gjorde små utflykter. Gick en massa och såg väldigt många vackra vyer. Sverige är verkligen otroligt vackert.

Fyra vattenfall, ett kalfjäll, en liten topp och sedan toppen av Åreskutan blev det.

 

Ja, vi jobbar femtimmarsdag på torsdag, och då tänker jag helt enkelt vara flexledig. Och sen är det 1 maj på fredag. Dessa två saker innebär att jag idag vid lunch var halvvägs genom min vecka! Och imorgon har jag någon typ av fredag.

Igår var det dock måndag (veckan flyger fram!) och måndagar är ju som dom är. Aldrig helt okej, med andra. Och igår var inget undantag. Jag begriper inte vad det är som gör att måndagar så ofta är snäppet rörigare än andra dagar, någon som vet?

 

I övrigt är jag supertaggad för min lilla roadtrip till Karlstad i slutet av veckan! SMHI och yr.no verkar ha skärpt till sig och alla prognoser visar inte längre regn hela veckoslutet, vilket känns väldigt trevligt. Jag hoppas att det håller i sig. Vill det regna kan det väl göra det framåt söndag eftermiddag eller så..?

 

Men först alltså ta sig igenom onsdagen, och min jobbkalender är full från 8-16:30 i stort sett. Eller vänta, jag har kanske en lucka mellan 11 och 12... Den fylls nog snabbt upp med något! (Förflyttning mellan olika byggnader, t.ex...)

 

Sådär ja! Nu ska jag dricka upp mitt te, och om en timme titta på Inför ESC. Även om jag skulle klara mig utan Eric Saade och Christer Björkman i mitt liv...

Idag var ett sällsynt dåligt torsdagsexemplar. För det första har jag för tillfället väldigt svårt att komma ur sängen, av någon anledning verkar det vara enklare när det är mörkt på morgonen.

För det andra blåste det halv orkan när jag skulle gå till jobbet, jag fick anstränga mig för att ta mig framåt och jag tackade uppfinnaren av hårsnoddar.

För det tredje blev inte jobbdagen riktigt som jag tänkt mig. Den var väl inte direkt dålig, men lite annorlunda. Jag ska få en rumskompis vilket är helt okej, men det kräver lite ommöblering i rummet. Och lite städning. Ska försöka passa på att kasta lite saker som jag inte tittat på de senaste tre åren. Dessutom var jag back-up till ledig kollega, och det är alltid lite av ett stresspåslag. Speciellt när arbetsuppgiften innebär hanteringen av fax. Jag avskyr att faxa. Bara rakt av. Och jag avskyr det ännu mer när faxen krånglar. Speciellt sättet den krånglar på. Hanteringen av papper som skickas hit och dit får en ju verkligen att undra om det är 2015. Akuta inhopp som datatekniker mitt i faxandet gör ju inte saken bättre, men det löste sig ju också till slut. Typ.

 

Stannade och köpte mjölk på vägen hem eftersom jag fått för mig att jag både skulle göra pannkakor och baka. Det slutade med bara middagspannkaka. Jag kunde helt enkelt inte lista ut vem eller vilka som skulle kunna hjälpa mig att äta upp det hela. Ja, det hade väl kanske också lite med att jag helt enkelt inte orkade stå och hacka ihop smör och socker... och dessutom hade jag tvättstugan.

Bortförklaringar bortförklaringar!

 

Men imorgon är det fredag, vilket innebär att jag om en vecka tar en liten roadtrip till staden som alltid skiner (ikapp med Visby). Om solstaden Karlstad ska leva upp till sitt rykte behöver vi dock justera prognosen lite för nästa helg, eftersom den nu visar regn då. Men å andra sidan, det kan hända mycket på en vecka.

Ja, vi ska förstås ha helg först. I övermorgon och dagen efter det. Återstår att se vad jag hittar på då, men vädret ska ju tyvärr bli sämre...

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.

Jag har extremt svårt att ta mig iväg från jobbet när jag planerat, jag gör som Alfons och "ska bara"... Och så rann tiden iväg.

Ändå brukar jag bara planera att gå hem någon timme tidigare, men inte ens det funkar.

Jag tänker skylla det hela på att jag helt enkelt har en del att göra, och slå ihop det med det faktum att jag kan gå hem (jag har jobbat in det), men jag behöver inte. Och med behöver inte menar jag att jag inte har något inplanerat, utan jag menar att min enda plan är att gå hem. Inga tider att passa liksom.

Och på den vägen är det.

Men det kommer alltid en ny dag.

Imorgon, till exempel.

Nytt försök att gå hem lite tidigare, får se hur det går.

 

Annars flyger april iväg här, vilket jag tycker är ganska trevligt, för det här med aprilväder är inte riktigt min grej. Ganska oberäkneligt är det. Dessutom finns det vårdpression på samma sätt som höstdepression. Alltså kroppen fattar inte riktigt det här med ljuset. Läste att det håller i sig i 1-5 veckor och det känns väl lite optimistiskt kanske, men jaja. Botmedlet är att träna, vara ute så mycket som möjligt och gärna resa till solen. Ja, det var ju plättlätt. Är det samma för hösten, vara inne så mycket som möjligt och resa till mörkret?

 

Nej, nu är det färdigspekulerat. Sovdags!