HOFFIS

Idag är det fredag. Efter en väldigt lång (ja, lika lång som vanligt) jobbvecka är det äntligen ledigt imorgon. Mötte upp kompis direkt efter jobbet, hon gjorde lite ärenden, jag hoppade in i duschen. Sen kom hon över och åt middag, drack te, åt muffins och allmänt kraschande i soffan. jag kraschade i fåtöljen. Snackade skit i ett par timmar. Total nedvarvning efter jobbveckan. Så himla skönt. 

Tycker jag i alla fall, det finns ju folk som vavar ner efter jobbveckan genom att varva upp. Sån är definitivt inte jag. 

 

Så vad har hänt sen sist? Tja, sen en vecka tillbaka har USA en ny president. Det får väl anses vara en rätt stor grej, om än lite avlägsen kanske.

På en liten lägre nivå, jag har haft lite psykbryt på jobbet och en grupp människor har hamnat på min svarta lista. Kollega frågade "har du en svart lista?". Jag svarade "ja, sen i torsdags". (Det finns liksom gränser, även om inte allt är personligt.)

 

Jag har också lyckats pallra mig iväg och träna. En gång. Vilket inte är jättemånga gånger, men 100% bättre än ingen gång. Träna är ju kul. Träna är bra. Man måste bara ta sig till den punkten att man inser det dårå... Två gånger i veckan ska väl gå att få till, hoppas jag. Till att börja med. 

Ack min kära blogg, som jag har misskött dig den senaste tiden. Månderna. Åren? Oavsett, ska vi försöka bli vänner igen? Det är nytt år, jag har ny dator (sen ett par timmar tillbaka!), ett nytt jag... Nej, okej, det där sista var inte riktigt sant, såklart. Jag är ju fortfarande jag. Liksom. 

 

Men jo, jag inviger just nu min nya dator. För vad som känns som en evighet sen sa jag att jag aldrig skulle ha en iPhone. Vad hela världen skulle jag med det till? Dessutom hade ju ALLA en och vem tusan vill ha vad alla andra har (att alla har det för att det faktiskt fungerar var inget som jag fäste så stor vikt vid...)? Sen fick jag låna min mammas iPhone 4 när min egen började krångla (hon var på nästa iPhone). Och den fungerade ju fantastiskt bra. Så jag skaffade mig ju en egen Iphone så fort jag med gott samvete kunde byta (det var när jag tappade min Nokia på parkeringen och displayen (heter det så fortfarande?) sprack). Då skaffade jag mig en iPhone 5c. Jag tror det är ungefär två och ett halvt år sen, och vad jag vet så är den still going strong, så att säga. Trots att jag inte uppdaterade den på över ett år. Nu är jag ikapp med uppdateringar. Förutom den senaste. 

 

Mitt andra motstånd gällde iPad. Vad skulle jag med en sådan till, jag hade ju en iPhone? Och en dator? Efter extremt långt funderande (på vissa punkter ägnar jag mig väldigt gärna åt extremt långt funderande, gäller även nästa stycke) så slog jag till och införskaffade en iPad Mini. Jag har för mig att den är ett år "yngre" än min telefon, eller är det tvärtom? Nu blev jag osäker... Men den är hur som helst också still going strong! 

 

Om man lägger ihop stycken ovan så kan man kanske lista ut vart det här är på väg. Jag behövde en ny dator. Inte för att min gamla är omöjlig att använda, men för att den börjar bli gammal. Den börjar bli duktigt långsam. Den är rätt klumpig. Batteriet räcker i ungefär 30 minuter. Fläkten går hela tiden. Den blir väldigt varm. Ny dator alltså, men det finns ju hur många modeller som helst. 

Aldrig att jag skulle skaffa mig en Mac. Det är onödigt. Den är dyr och jag trivs bra med PC, det har liksom alltid funkat för mig. Och så plötsligt sitter jag här med en Mac! Så kan det gå. Kände mig fullständigt livrädd för att packa upp den. Starta den. Otäcka nya teknikprylar. Men det verkar ju funka, så det ska nog gå bra (tur att jag hade en Mac-användare i soffan bredvid mig när jag började, annars vete tusan hur det hade gått...). 

2017, nu kör vi!