Längdpremiär
Ja, inte där jag bor, eftersom det är plusgrader och snön lyser med sin frånvaro.
Men längdskidåkarna hade genrep i Bruksvallarna nu i helgen, världscupen (och Vinterstudion!) och premiär nästa helg.
Ska bli lite intressant att se hur mycket av säsongen som kommer fastna i mitt huvud.
Kan det bli i stil med när jag var som mest intresserad av fotboll?
Det återstår att se.
Annars så har halva november passerat.
Och vädret är trist.
Jag har också kommit fram till både för- och nackdelar med att jobba kontorstider.
Det är ju väldigt SKÖNT att jobba kontorstider, för man vet alltid när man ska vara på jobbet, och när man kan gå hem.
Man har kvällarna fria att planera in saker på, och man kan skapa rutiner eftersom veckorna ser likadna ut.
Och man vet att man alltid är ledig på lördagar och söndagar.
Samtidigt så känns det som om helgerna alltid går väldigt fort. Man hinner inte vakna på lördagen förrän det är söndag kväll... Känns det som.
Freddie forever
Det slutade alltså med att jag satt där och tittade på Fotbollsgalan ändå, en tillställning som inte precis brukar vara super, och ofta ganska pretantiös. Och lite trist.
Eller som Soran sa, fotbollens "firmafest".
Men så satt jag som sagt där, och vid ett tillfälle började tårarna rinna.
Inget jag precis hade räknat med, men det var ju så fint!
I min värld kommer Fredrik Ljungberg alltid vara större än alla andra.
Så kan det gå, och snart kommer det annat
Helt knäpp rubrik, jag vet.
Vet inte själv vad jag menar med den, men jaja!
Jag har blivit ganska dålig på att blogga känner jag... Får ta och styra upp det snaart tror jag.
Under tiden så börjar jag känna mig redo för det här!
Snow snow, come to me!
Börjar faktiskt också känna mig redo för julpynt, av någon konstig anledning...
