HOFFIS

Jag känner mig verkligen helt ur gängorna.

I fredags åkte jag nästan direkt ut på landet. Även om jag tycker att min lilla lägenhet är helt okej så har den ingen balkong. Och jag kan inte kliva ut genom dörren och få frisk (lant)luft.

Jag inbillar mig dessutom att jag sover bättre ute på landet.

Och det gör jag nog också.

Mellan fredag och lördag sov jag tio timmar, vilket inte tillhör mina vanliga rutiner. Lördagen var dock en otroligt seg dag och jag gjorde inte särskilt många knop... Åkte ner en vända till Refsnäs/Räfsnäs och kikade lite eftersom dom hade Sjöräddningens Dag. Köpte lite lotter men vann ingenting. Köpte en teburk för 5 kronor på lilla loppisen.

Satt mest annars och läste, vilket i och för sig var skönt.

Sen sov jag tio timmar igen.

 

Idag var en något piggare dag, men jag känner mig ändå mer eller mindre energilös. Beställde en ny telefon (det blir en Iphone) och släpade mig iväg på en promenad. Sen har jag inte gjort så mycket mer.

Konstaterar att jag har 14 arbetsdagar kvar till semestern. Det är överkomligt, hoppas jag. Kollegorna som jobbar just nu har sista arbetsveckan, de som är på semester har sin sista semestervecka.

Det kommer att bli en jobbig arbetsvecka, det är jag helt övertygad om.

Jag tänker dock försöka pallra mig iväg på en promenad eller två denna vecka, jag tror jag behöver det.

Vi får se hur det går!

Tänk om t.ex. kylskåpet hemma fylldes på i samma takt, till synes helt på egen hand, som min låda på jobbet?

Det vore något.

 

Igår, under en försvinnande kort stund av ungefär 5 timmar, kände jag att jag var i fas. En obegripligt skön känsla efter två och en halv vecka av väldigt mycket stress. Sådär runt klockan 14:00 vände vinden och yrvädret blåste in.

Innan dess var det som om någon satt i en propp, jag hann göra av med grejer fortare eller i takt med att det kom nya. Sen var det någon som drog ut proppen igen, och helt plötsligt simmar jag runt i en galen mängd arbete igen.

Dessutom började det regna när jag skulle hem, så jag fick lifta med en kollega för att slippa bli väldigt blöt.

Och om jag räknat rätt har jag nu 15 arbetsdagar till semester.

Det ska gå att överleva, även om jag är vansinnigt trött just nu.

 

De senaste veckorna av stress har dock lärt mig vissa saker.

När jag är stressad vill jag inte ta pauser eftersom det betyder avbrott. Samtidigt vet jag att jag behöver dessa avbrott.

Jag äter också väldigt mycket konstigheter. Jag borde hålla mig borta från Coop och ÖoB på lunchen. Jag äter godis på jobbet och jag tycker egentligen inte om godis. Mådde faktiskt direkt illa av en påse bilar härom dagen (nej, inte hela påsen). Jag mår dåligt av allt socker.

Men det är inte bara godis jag trycker i mig, jag har också satt i mig en hel vattenmelon på två dagar. Vilket innebär typ en halv melon/kväll. Nu är ju inte melon onyttigt, men man mår inte toppen av den mängden vattenmelon...

 

Men imorgon är det tack gode gud som inte finns fredag. Jag trodde det var fredag i morse när jag vaknade, vilket är lite intressant eftersom jag resten av dagen gått runt och fått för mig att det är onsdag.

Och igår hade jag torsdag.

Mina veckor är helt enkelt skeva.

Det blir bra det här.

Jag ska bara beställa en ny mobil först...

Nej, jag går inte på semester om åtta dagar.

Däremot tror jag stenhårt på att de nio dagar jag har kvar efter om åtta dagar kommer kännas helt fantastiska.

Jag har inte orkat skriva ett ord på sistone.

Faktiskt kan jag nog konstatera att jag inte mår jättebra just nu.

En dag i förra veckan glömde jag att värma lunchen innan jag började äta.

Jag har drömt om berg av papper.

Jag äter godis.

Jag tränar inte.

Jag är på jobbet före klockan sju på morgonen.

Jag orkar inte röra en fena när jag kommer hem.

Känns det här bra?

Nej, det gör det inte.

Det är inte såhär det ska vara bara för att några kollegor har semester.

Det är inte rimligt.

 

Det hela innebär dock att jag inte riktigt vet hur jag ska ta tag i det här.

Imorgon ska jag ta en tidig morgon igen, sen tänkte jag sluta med det.

Jag har börjat komma i någon typ av "fas" (peppar peppar) med pappershögarna.

Jag måste komma igång och röra lite på mig igen, med början på... torsdag.

Ja, så får det bli.

 

I helgen ska jag dock försöka beställa en ny telefon.

Det går sådär att bestämma mig. Hade nu nästan bestämt mig för en Iphone 5c, när min bror helt plötsligt föreslog att jag kanske skulle ha en Xperia z1 compact. Den var visst bättre. Fast å andra sidan har jag ju en Ipad, då kanske det vore smart med en Iphone.

Då resonerar vi lika, han och jag.

Fast de typ senaste nio månaderna har jag ju också haft en Ipad, och jag har i nuläget en Nokia, så det argumentet är väl egentligen inte så himla mycket att hänga i julgranen...

Jag vill ha en telefon att bli kompis med.

Jag är i och för sig sällan kompis med teknik, men man vet ju aldrig.

Plötsligt händer det.