HOFFIS

Även om det givetvis skulle kunna vara ännu kallare.
I veckan ska det bli ner mot 15 minusgrader.
Det är kallt.

Just nu är det -7 nästan, och det ligger ganska mycket snö, eftersom det snöat i snart en vecka.

Det är förvisso första advent, men det är faktiskt fortfarande november, en officiell höstmånad.
Jag vet att polarisarna smälter, men om det här ska föreställa den globala uppvärmningen så har den missat Sverige.
Tellus må bli varmare, men Sverige blir banne mig kallare och kallare.
Uppvärmning... är Sverige undantaget som bekräftar regeln?
Just nu känns det nämligen mer som nerfrysning...

Just det.
Jag var i Globen igår.
Stockholm International Horse Show.
Jag väljer oftast att gå på lördagen, eftersom det är då det är matinén.
Det innebär väldigt mycket barn, men det kan jag ta.

Jag har under åren sett mina gotländska favoriter i många olika skepnader.
Riddare, naturligtvis.
Men det var också ett år då en en av dom var prinsessa (som blev räddad från den numera, för de invigda, kända draken). En av dom har kommit flygande från taket och landat på hästryggen. Det var året med pirater (det bästa av två världar!). Dom har härjat runt och skjutit på varandra med knallpulverpistoler (antagligen hade dom då hejdlöst roligt, och uppfyllde någon gammal pojkdröm..). Ett år red dom runt i guldglittriga klänningar och högklackade skor (mod och publikfrieri, antar jag!). Dom har ridit i cirklar och blåst eld (året då jag i efterhand hörde rykten om att någon eldat upp ett ögonbryn...) Igår var det rövare som fäktades med brinnande sablar.
Varje år har de också varit ridande stjärngossar som lite sådär lagom myspysigt viftar med stjärnan dom har i handen, innan det hela liksom... ökar farten.
Igår då?

Inga stjärngossar.
Däremot ridande... julgranar.
Just precis.
Hur många har sett ridande julgranar i sitt liv?
Som dessutom ser ut att digga musiken?
Jag gjorde det för första gången igår.

Det var roligt, i en annars till synes ganska stressad matinéföreställning.

Sen fick jag trädda Stalltomten.
Hon var förkyld.

Och jag inser förstås att för 99% av dom få som kommer läsa det här, var det här inlägget antagligen obegripligt.
Men jag vet vad jag menar, och det är faktiskt huvudsaken!

Jag vill tacka planetens sötaste, bästa och klokaste Krull (även om hon kanske inte är särksilt krullig längre...).
Jag vet inte om hon hittade på ordet själv, eller om hon sprungit på det någonstans, men det är banne mig perfekt.

Lyckrimerad.

Är inte det ett bra ord, så säg!
Det är dessutom ett ord som... ja, sätter ord, på känslan jag alltid får när jag tänker på Gotland och saker som... kan associeras med Gotland.
Jag blir nämligen oftast väldigt glad när jag tänker på Gotland, eftersom jag verkligen gillar Gotland.
Jag blir också oftast lite deprimerad när jag tänker på Gotland, eftersom jag så sällan befinner mig på Gotland.
Lycklig men deprimerad.
Lyckrimerad, alltså.

Fantastisk ord det där.

Den här veckan har varit lite jobbig, och jag har väl ont i nästan varje muskel.
Men vem bryr sig om sådana detaljer, ett veckoslut som detta?

Idag har Stockholm Horse Show börjat, och imorgon ska jag dit.
Globen here I come!

När jag kom hem idag hade min sköldpadda rivit land.
Just precis, rivit.
"Land", befann sig nämligen på botten.
Ooops, eller vad man ska säga...

Korsord är roligt, det tycker både jag och min mor.
Igår, tror jag det var, satt hon och löste just korsord.
"Jordande", sa hon rakt ut. "Fyra bokstäver, börjar på GN".

Busenkelt tänkte jag och ordet "GNOM" passade finfint.
Men vad sjutton kom det ifrån?
För mig var det nämligen självklart.
En jordande är en gnom. 
Vet inte alla det?

Visserligen har jag en del konstiga kunskaper, men imorse kom jag på varför inte alla vet att en gnom är en jordande.
Alla har nämligen inte läst Harry Potter...

(Sen att jag kanske inte skulle kategorisera en gnom som just en ande är ju en annan sak. En gnom tror jag nämligen är något fysiskt existerande. En ande tycker jag mer är som... luft. Någon sorts dimma, som inte går att ta på. Men vem är petig...)

Hösten har gått fort.
Dessutom verkar det som om just den fantastiska biten, med löv i gult, rött och orange, lagom småkyligt och solsken, alltid försvinner lika plötsligt som den kommer.

Om lite drygt en vecka, när november tar slut, kommer jag säga att det är vinter. För det är det.
Om en vecka, lite drygt, är det december.
Och tidningarna varnar för "orimlig kyla".

Jag är inte dunderförtjust i heta sommardagar, men jag är inte mer förtjust i bister vinterkyla.

Så Hoffis erkänner, hon saknar sommaren.



Lite, i alla fall.

Jag sov till klockan 10 idag.
Halleluleja!

I alla fall tillfälligt.
Jag har inget emot ett par centimeter snö.
Inte ens om jag tvingas cykla i det.
Det är när det kommer ett par decimeter som det blir problematiskt.
Och när det smälter, en decimeter slask är inte heller så himla roligt...

SMHI utfärdar en klass 2-varning för Stockholmsområdet. 
Kreta ska få 27 grader imorgon.

Jag tycker att kaffe kan lukta gott.
Ibland.
Det betyder inte att jag vill dricka kaffe.

Men det ser oerhört mysigt ut att kunna kliva in på Espresso House, Pressbyrån, McDonalds eller något annat ställe där du kan köpa med dig kaffe (eller espresso, eller en latte, eller vad som helst i kaffeväg).
Speciellt om man fryser verkar det trevligt att kunna värma händerna på.
Som tedrickare blir det hela lite mer komplicerat.

Varm choklad, någon?

Jo, jag vet.
Det ska egentligen vara september.

Det är november, alla har noterat det va?
Den fina hösten är över, utemöblerna har ställts in och de som bestämmer över klockan har stulit en timmes ljus. (Faktiskt, jag har hellre ljust en timme längre på eftermiddagen är en timme tidigare på morgonen)

November.
Mellanmånaden.
Mellan den fina hösten och den kalla vintern.
Månaden med det opålitliga vädret.
Månaden då man förtvivlat letar dagsljus och tänder alla ljus man kan hitta.
Mössorna tas fram. Används. Stoppas ner i väskan för att det är svinkallt på morgonen med rätt behagligt på dagen.

Det är mindre än en månad kvar till första advent.
Hur hände det?