HOFFIS

Jag har börjat notera att det här med att hitta på rubriker inte riktigt är min grej...

 

Idag har jag inte skrivit två protokoll, men jag har skrivit ett av dem, och dagen är inte slut så jag har vissa förhoppningar om att det hela ska vara genomförbart.

 

Jag har också sett Sverige ta silver i VM på både dam- och herrsidan.

Sen har jag svurit ganska mycket över svensk medias sätt att uttrycka sig och bristen på objektivitet.

Faktiskt gick det så långt att jag kände att om det hela fortsätter tänker jag emigrera till Norge. Nu när jag har lugnat ner mig lite är inte behovet lika stort, men VM är ju inte heller slut, så jag lär väl bli irriterad igen.

 

Jag har hunnit ta en skidtur, som jag misstänker kan vara vinterns sista, eller nästan sista. Visserligen ska det bli lite kallare igen, men det ska inte komma någon mer snö ser det ut som (just nu).

Och idag var det 17 plusgrader intill husväggen. 0 grader i skuggan förvisso, men stora delar av alla snö befinner sig i solen, och det är svårt att åka skidor enbart i skuggan... Jag kunde nästan SE snön försvinna från vägen.

Delade känslor där, jag vill ju fortsätta åka skidor, men börjar också känna mig redo för våren.

 

Och imorgon är det måndag. Då ska jag komma iväg på spinning och börja styra upp mitt liv igen, känner att det har blivit lite väl slött och ohälsosamt de senaste två veckorna...

 

Alltså, det går ju sådär, det här med bloggandet.

Swosch, och så var det faktiskt inte längre mitten av februari. Nu är det slutet av februari.

Tiden rusar helt enkelt.

 

Senaste veckan har varit... mycket.

Och jag har helt tappat bort träningen någonstans känner jag.

Måste försöka få ordning på det, jag mår bättre om jag tränar.

 

Sitter just nu och sörjer lite att jag inte befinner mig på Halvvägsan... det är VÄLDIGT långt till v32.

Lika långt dit som det var sedan det var... En halv evighet alltså (om man låtsas att ett år är en evighet).

Men idag har jag tittat på skidor.

Och jag har sett Norge KROSSA i VM.

Det är lite galet faktiskt.

Hade varit kul med dubbel trippel, men nog tur ändå att Dario Cologna slog sig in där i herrarnas lopp...

Hade ju givetvis varit kul om någon svensk tagit en medalj, men vår medaljjakt går minst sagt "sådär".

Tror att medaljkampen mellan Sverige och Norge just nu står... är det Sverige 1, Norge 9?

Tur att det är våra grannar, jag känner mig nästan lite norsk där jag sitter i soffan och håller tummarna för att de ska lyckas (eftersom svenskarna tycks chanslösa...).

Men imorgon är en ny dag. Innan dess ska vi klara av sista delfinalen i Mello. Det kommer antagligen att bli ganska otäckt.

Imorgon måste jag dock försöka få ordning på två protokoll från i tisdags. Jag drar mig för det, för jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt roligt längre. Dessutom resulterade RSK:s årsmöte i en roll jag inte riktigt sagt okej till... Tvära kast blev det. Får se om jag kanske ger valberedningen lite jobb till nästa år, för det hela är faktiskt inte särskilt roligt längre. Dags att tänka på sig själv och sluta vara så lojal...

 

För övrigt anser jag att Twitter är fantastiskt!

Inte riktigt kanske, men nästan.

Veckan har varit lite rörig, men haft hög fart och det är ju i alla fall positivt.

Jag har testat Box75 på Friskis, det var jobbigt men väldigt roligt.

Kändes i armarna efteråt, om man säger så.

Gick inte att strecha ordentligt eftersom armarna skakade lite lätt...

 

I onsdags hade jag bakhybris. Hade laddat i ett par dagar.

Resultatet av denna lilla bakhybris såg ut på följande sätt:

 

 

Jag hade tänkt blogga idag, men kom fram till att jag nog skjuter på det imorgon.

Sen tittade jag på Melodifestivalen deltävling två, och jag ställer mig frågan igen:

VARFÖR tittar jag på det?

 

Kan någon FÖRKLARA?

 

Jag återkommer med ett helt mellofritt inlägg imorgon.

Hoppas jag.

Veckan som gått har, ut tränings- och hälsosynpunkt, antagligen varit mindre lyckad.

Jag har känt mig lite oengagerad på spinningcykeln, helgens promenader var väldigt lugna, och jag har tryckt i mig en del saker som jag lovat mig själv att jag inte ska äta så mycket av.

Jag har också varit lite frustrerad på jobbet, vilket antagligen är en bidragande orsak till ovanstående.

Överlag känner jag mig helt enkelt less.

 

Jag är helt enkelt inne i någon typ av svacka. Det är då man ska fortsätta harva på, om jag inte tar helt fel. Det är då man under inga omständigheter ska kasta in handduken.

Så det är väl bäst att jag låter bli.

Två spinningpass veckan som kommer, rida en dag, promenader som vanligt på helgen?

Sen har jag bestämt att veckan efter, min födelsedagsvecka, då tänker jag inte ha dåligt samvete om jag inte kommer iväg till Friskis. Jag har kommit fram till att det är lite jobbigt att vara uppbokad alla kvällar i veckan. Om jag ändå kunde träna direkt efter jobbet, men passen börjar halv sex eller senare. Och det här med gym är som sagt inte min grej...

 

Den som lever får se, först ska jag försöka klara mig igenom veckan som kommer...

I ungefär fem år har jag tänkt att jag aldrig mer ska se Melodifestivalen, eftersom jag inte tycker att det är särskilt bra. Trots det har jag alltid tittat ändå, för det är något man helt enkelt... ska göra.

 

Jag tänker mig Melodifestivalspektaklet ungefär som en buffé.

Häng med här:

 

Du står vid ena kortsidan av ett väldigt långt bord som är fullt med mat.

I andra änden finns en rätt som du verkligen tycker om, och som du verkligen vill äta.

För att ta dig dit måste du äta allt som finns mellan dig och den här rätten.

De här rätterna mellan dig och det fantastiska på andra sidan bordet är inte dina favoriter, faktiskt så är en del av dem riktigt äckliga. Men du vill till andra sidan.

Så du står ut, och trycker i dig allt äckligt för att ta dig till det fantastiska.

När du sedan äntligen kommer fram till det fantastiska, så inser du att du är både mätt och illamående, och du är inte alls sugen på den där rätten längre.

Faktiskt så kommer du fram till att du lika gärna hade klarat dig utan den, och därmed besparat dig själv illamåendet på vägen dit.

Sedan, nästa gång du står inför denna buffé, så tänker du att det kanske är annorlunda den här gången...

Hoppet är det sista som överger människan, heter det väl?

 

Ja, ungefär så. Det lät bättre i mitt huvud, men det var väl så här jag tänkte i stora drag.

 

Och ja, jag är fullt medveten om att det är frivilligt att titta.

 

Nån som var med på filmhänvisningen i rubriken?

När jag var liten var en av mina favoritböcker "Världens största mysterier".

Den var inte skönlitterär, men ack så spännande och lärorik.

Den innehöll både det ena och det andra, bland annat ett kapitel om den Den flygande holländaren. Just denna del fann jag flera år senare ganska intressant, med tanke på att jag kom att bli ganska förtjust i Pirates-filmerna.

Här fanns också Nessie, Loch Ness alldeles egna Sjöodjur.

 

Sen fanns såklart även typen som jag nämner i rubriken.

Snömmanen.

Yetin.

 

Jag skriver det här för att jag börjat se annonser för en ny barnfilm (får man väl anta att det är), där en huvudperson är människa, och den andra är en... just det, en yeti. En snöman

Tro mig när jag säger att den bild jag har i huvudet av en yeti inte på minsta vis påminner om Yoko.

(Som just den här filmyetin verkar heta).

 

Idag blev det inga skidor (för mig alltså, på tv åks det flitigt), det blev en promenad istället.

Orsaken är givetvis den kassa snön, resultatet av två veckors ganska sunkigt vinterväder.

Jag tog en bild när jag var ute, men den ligger i kameran och jag har inte sladden med så den får vänta lite.

 

Annars går jag mest runt och tänker på att det allra bästa med våren är att man kan hänga undan alla tjocka jackor, sortera bort det tjockaste sjalarna, mössorna och vantarna, ställa undan vinterkängorna.

Allt sådan.

Det innebär dock inte att jag vill ha vår nu, för det vill jag inte.

Jag vill ha tillbaka vintern.

Jag tror att den eventuellt kan vara på väg, men den får gärna snabba på lite. Mars är nämligen första vårmånaden, och mars börjar om lite drygt fyra veckor.

Det är inte så himla långt dit.

Ja, nu är det faktiskt februari.

Jag tycker dessutom att januari flög förbi, samtidigt som det känns som att julen inträffade för en hel evighet sedan. Jag brukar säga såhär; dagarna går extremt långsamt, men veckorna går fort.

 

Det hela innebär också att jag nu möts av rosor, hjärtan och annat rosarött fluff-fluff alla butiker jag sätter min fot i.

Jag är inte så jätteförtjust i det, trots att jag alltså varit med om det 26 gånger tidigare. Varav jag kommer ihåg kanske... 20 av dom?

 

Men idag är det i alla fall fredag, och det är skönt. Fredagar skulle eventullet kunna placera sig som veckans bästa dag (efter lördag).

 

Jag känner att jag egentligen inte har något att säga, så därför blir det här lite stolpigt.

Jag har svurit den här veckan i alla fall. Det här med vädret...

Jisses liksom, hur svårt kan det vara att bara hålla sig till årstiden vinter?

Bara för sakens skull vill jag påpeka att vinter inte innebär fyra plusgrader.

 

Så vad händer i helgen?

Jag vet faktiskt inte, och jag gillar och ha det så.

Jag lär väl kika en del på Vinterstudion, det brukar vara lagom ansträngande.

Ta en promenad, sticka lite på min tröja...

Det visar sig.

Trevlig helg!