Två knutar i rätt sopkärl
Det här med sopsortering. Jag slänger vanligtvis inte kartonger, tidningar, metall och glas i mina vanliga sopor, men tydligen finns det somliga i huset där jag bor som gör det. Det har nämligen satts upp lappar. Lappar som säger att vi är lite dåliga på det här. Och att det i de svarta påsarna obsolut inte får finnas något annat än kompostavfall. Det är helt okej. Att jag sedan inte sorterar ut kompost är ju en annan sak. Det som är intressant är hur man kan veta att de svrta påsarna inte enbart innehåller kompost.
De vita påsarna med vanliga hushållssopor och de svrta påsarna med kompostavfall slängs i samma sopkärl. Sopkärlen tömms sedan i samma sopbil. Nu undrar jag över skillnaden på innehållet i dessa påsar. Vem vet om dessa påsar innehåller "rätt" saker? Och VEM är det som sitter och sorterar dessa soppåsar så att de sedan hamnar i "rätt" hög? För att inte tala om VEM som sitter och häller ut inneållet? Instruktionerna säger nämligen att påsarna ska knytas med dubbla knutar. Plast bryts vad jag vet inte ner av naturen. Alltså måste det, förutom sjävla sorteringen av vita och svarta påsar, sitta någon och tömma ut innehållet.
Det låter, i min värld, mindre trevligt....
De vita påsarna med vanliga hushållssopor och de svrta påsarna med kompostavfall slängs i samma sopkärl. Sopkärlen tömms sedan i samma sopbil. Nu undrar jag över skillnaden på innehållet i dessa påsar. Vem vet om dessa påsar innehåller "rätt" saker? Och VEM är det som sitter och sorterar dessa soppåsar så att de sedan hamnar i "rätt" hög? För att inte tala om VEM som sitter och häller ut inneållet? Instruktionerna säger nämligen att påsarna ska knytas med dubbla knutar. Plast bryts vad jag vet inte ner av naturen. Alltså måste det, förutom sjävla sorteringen av vita och svarta påsar, sitta någon och tömma ut innehållet.
Det låter, i min värld, mindre trevligt....
I am home.
Åtminstone i några dagar. Jag hade faktiskt tänkt vara duktig och skriva något igår, men jag var tvungen att prioritera en trasig nagel. Inte för att det på något sätt är en nationell katastrof i min värld, men det är sjukt irriterande när det händer.
Alltså ska vi diskutera det faktum att jag faktisk gillar att flyga. Till viss del. Igår blev vi lite sena när en lampa blinkade och tydligen upplyste piloten om att det var något fel på en vingklaff. Och så kan vi ju inte ha det. Självklart inte. Men ett flygplan som är fullt med folk och som inte startat, är ingen trevlig upplevelse. Det är som att stoppa in för många studenter i ett för litet klassrum en solig dag. Och det går inte att öppna fönstren.
Sedan har vi det lilla problemet med själva starten. Det är faktiskt lite obehagligt. Om det sedan beror på vinkeln på planet eller tanken om att en bit metall på massor av ton inte borde kunna lyfta, låter vi vara osagt. Är man väl i luften är det inga problem, höjden är heller ingen fara. Om det inte skakar för mycket. Landingen är också helt okej.
Det som är lite kinkigt är när man svänger. Jag undviker alla karuseller som snurrar och rör sig fortare än ett Parishjul. Ett plan som svänger (och nu menar jag svänger, inte ett litet gung bara) får mig att må dåligt. För dom som aldrig flugit eller bara inte kan föreställa sig känslan så är det ungefär som att sitta i en snurrande bubbla. Föreställ er att ni sitter i en bubbla. Du kan inte se ut genom bubblan mer än några få små fönster. Plötsligt börjar bubblan långsamt... vända sig. Du ser ut att buubblan rör sig, men du känner det inte. Det är egentligen bara sikten som gör att du vet om att bubblan rör sig. Detta är jobbigt. Tycker jag i alla fall. Det kan ju hända att somliga tycker att det är mer jobbigt att bara befinna sig 10.000 meter upp i luften.
Att befinna sig 10.000 meter upp i luften har jag inga problem med. Igår började jag fundera på hur det skulle vara att hoppa fallskärm. Jag övervägde om man faktiskt borde testa, men kom snabbt fram till att det här med att kasta sig ut från ett flygplan inte är min grej. Bungy-jump däremot skulle jag vilja testa. Jag är säker på att jag skulle tycka det var roligt. Lika säker på att jag skulle tycka det var roligt, är jag säker på att jag aldrig skulle göra det. Jag tror helt enkelt inte att det här med att kasta sig ner från t.ex. en bro och hoppas att linan håller är min grej. Heller.
Alltså ska vi diskutera det faktum att jag faktisk gillar att flyga. Till viss del. Igår blev vi lite sena när en lampa blinkade och tydligen upplyste piloten om att det var något fel på en vingklaff. Och så kan vi ju inte ha det. Självklart inte. Men ett flygplan som är fullt med folk och som inte startat, är ingen trevlig upplevelse. Det är som att stoppa in för många studenter i ett för litet klassrum en solig dag. Och det går inte att öppna fönstren.
Sedan har vi det lilla problemet med själva starten. Det är faktiskt lite obehagligt. Om det sedan beror på vinkeln på planet eller tanken om att en bit metall på massor av ton inte borde kunna lyfta, låter vi vara osagt. Är man väl i luften är det inga problem, höjden är heller ingen fara. Om det inte skakar för mycket. Landingen är också helt okej.
Det som är lite kinkigt är när man svänger. Jag undviker alla karuseller som snurrar och rör sig fortare än ett Parishjul. Ett plan som svänger (och nu menar jag svänger, inte ett litet gung bara) får mig att må dåligt. För dom som aldrig flugit eller bara inte kan föreställa sig känslan så är det ungefär som att sitta i en snurrande bubbla. Föreställ er att ni sitter i en bubbla. Du kan inte se ut genom bubblan mer än några få små fönster. Plötsligt börjar bubblan långsamt... vända sig. Du ser ut att buubblan rör sig, men du känner det inte. Det är egentligen bara sikten som gör att du vet om att bubblan rör sig. Detta är jobbigt. Tycker jag i alla fall. Det kan ju hända att somliga tycker att det är mer jobbigt att bara befinna sig 10.000 meter upp i luften.
Att befinna sig 10.000 meter upp i luften har jag inga problem med. Igår började jag fundera på hur det skulle vara att hoppa fallskärm. Jag övervägde om man faktiskt borde testa, men kom snabbt fram till att det här med att kasta sig ut från ett flygplan inte är min grej. Bungy-jump däremot skulle jag vilja testa. Jag är säker på att jag skulle tycka det var roligt. Lika säker på att jag skulle tycka det var roligt, är jag säker på att jag aldrig skulle göra det. Jag tror helt enkelt inte att det här med att kasta sig ner från t.ex. en bro och hoppas att linan håller är min grej. Heller.
En tröja och konstgräs
Det första handlar om att jag såg en man med en Brynäs-tshirt igår. Det är ovanligt. Jag vill inte påstå att den var särskilt fin, men allt som inte innebär Elfsborg, Göteborg eller annat västkustskt lag är ett välkommet inslag i min vardag.
Den andra punkten handlar om en refug här i Borås. Dessa brukar vara asfalterade, fyllda med småsten osv. Till och med ha gräs. Det finns refuger med gräs i Borås. Grejen med just denna refug är att den verkar innehålla KONSTGRÄS. Eller plastgräs snarare. Varför? Det är verkligen illgrönt (eller fulgrönt, om man så vill), och det är... fult. Det passar inte in. Möjligen kan man motivera det med att det finns gräs i andra refuger. Denna ligger i skugga större delen av dagen, så det kanske inte vill växa? Men gräs växer även i skugga... Alltså, skärpning Borås! Riktigt gräs eller inget gräs alls! (fast vänta lite nu, vid närmare eftertanke kanske det är något som de satt i system, har för mig att det är konstgräs på Borås Arena...)
Som i förskolan fast svårare
Nästa gång jag leker hänga gubbe med någon ska jag använda följande tyska ord:
Lebensversicherungsgesellschaftsangestellter
Jag tror det blev rätt stavat. Knäck det om du kan!
Lebensversicherungsgesellschaftsangestellter
Jag tror det blev rätt stavat. Knäck det om du kan!
Knep och knåp. Eller möjligen knop.
Jag var scout. Det minns jag. Varje gång (nästan) jag är ute och går passerar jag huset där Borås scoutkår huserar. Jag ler varje gång. Scouterna var emellanåt ganska kul. Ibland var det dödligt trist. Jag vet i alla fall att vi höll till i en missionskyrka, och att det ofta var väldigt, väldigt kallt på övervåningen. Vi hade gröna skjortor. Eller alltså, vi ägde gröna skjortor. Jag använde min väldigt, väldigt sällan. Jag gillade den helt enkelt inte. Däremot gillade jag den här man har runt halsen. Jag minns inte alls vad man kallar den, men det är inte sjal. Jag hade även en kåpa, en sån här plastmugg. Men jag använde även den väldigt, väldigt sällan. Jag minns att vi skulle batikfärga en gång, och att en kompis försökte sno mitt örngott. Mörkerspråningarna var roliga. Om man hade en ficklampa. Vi sjöng och vi tävlade om vem som kunde göra flest knopar, eller knutar, på kortast tid. Min kompis Johanna vann alltid. Jag tror det beror på att hennes mamma var ledare.
Själv minns jag idag inte så mycket. Jag minns den vanliga knopen, rå.... hm, hur det nu stavas. Fast enligt wikipedia heter den jag tänker på kärrningknop. Det tror jag inte på. I efterhand har jag blivit ganska bra på dubbla halvslag också. Något jag aldrig lärde mig var... hm, jag minns inte namnet. Kan ha varit en pålstek, men jag är långt ifrån säker. Den gjordes hur som helst genom att man hade en sjö, ett sjöodjur, ett träd och en prinsessa. Odjuret kommer upp ur sjön, tar prinsessan, och dyker ner. Något sådant var det.
Själv minns jag idag inte så mycket. Jag minns den vanliga knopen, rå.... hm, hur det nu stavas. Fast enligt wikipedia heter den jag tänker på kärrningknop. Det tror jag inte på. I efterhand har jag blivit ganska bra på dubbla halvslag också. Något jag aldrig lärde mig var... hm, jag minns inte namnet. Kan ha varit en pålstek, men jag är långt ifrån säker. Den gjordes hur som helst genom att man hade en sjö, ett sjöodjur, ett träd och en prinsessa. Odjuret kommer upp ur sjön, tar prinsessan, och dyker ner. Något sådant var det.
Om man inte är där man borde vara
Som jag till exempel. Om man befinner sig i en stad som man inte riktigt känner är "hemma", ser man många fler detaljer än vad man kaske skulle göra om man bara "var".
Med 16 grader i skuggan är det vår. I solen är det sommar. Ändå kan man fortfarande dela upp boråsarna i två kategorier. Den som tycker att det är sommar och den som tycker att det är... kallt. Det finns de som går runt i shorts och flipflop. Ingenting jag skulle göra riktigt än, men okej. Jag är en sådan som fryser om det är 22 grader inomhus, men jag har ändå inte täckjacka på vintern i Borås, för det behövs inte, annat än i extremfall. Slutet av april är inte extremfall. Men det finns faktiskt de som går i täckjacka fortfarande. Hur var det nu? Jo, "jag skulle smälta som en piggelin i Sahara". Eller om det var Kalahari. Hur som helst. Poängen är att en tjock jacka inte behövs.
Sen har vi det här med övergångsställen. Boråsarna ska ha eloge, för de är riktigt duktiga på att stanna och släppa fram... fotgängare kallas det va? MEN. Snälla stressa mig inte! Det är lite väl ambitiöst att stanna för fotgängare när de fortfarande befinner sig 10 meter bort. Stress! Jag väntar hellre en extra bil, så det så. Samtidigt kan jag ju inte säga att jag inte uppskattar det, för man blir ju riktigt sur om ingen släpper över en när man väl står där....
Med 16 grader i skuggan är det vår. I solen är det sommar. Ändå kan man fortfarande dela upp boråsarna i två kategorier. Den som tycker att det är sommar och den som tycker att det är... kallt. Det finns de som går runt i shorts och flipflop. Ingenting jag skulle göra riktigt än, men okej. Jag är en sådan som fryser om det är 22 grader inomhus, men jag har ändå inte täckjacka på vintern i Borås, för det behövs inte, annat än i extremfall. Slutet av april är inte extremfall. Men det finns faktiskt de som går i täckjacka fortfarande. Hur var det nu? Jo, "jag skulle smälta som en piggelin i Sahara". Eller om det var Kalahari. Hur som helst. Poängen är att en tjock jacka inte behövs.
Sen har vi det här med övergångsställen. Boråsarna ska ha eloge, för de är riktigt duktiga på att stanna och släppa fram... fotgängare kallas det va? MEN. Snälla stressa mig inte! Det är lite väl ambitiöst att stanna för fotgängare när de fortfarande befinner sig 10 meter bort. Stress! Jag väntar hellre en extra bil, så det så. Samtidigt kan jag ju inte säga att jag inte uppskattar det, för man blir ju riktigt sur om ingen släpper över en när man väl står där....
Damm..et
Jag gillar min dammsugare. Jag vet inte riktigt om det är normalt att gilla sin dammsugare, men jag gör det. Jag hade roligt när jag dammsög senast. Den är fantastiskt.
Ja, den låter lite högt, men spela roll. Den är rosa. Rosa med lite glitter. Hade det varit en bil hade jag sagt att den hade kromade fälgar, men jag vet inte om en dammsugare kan ha sådana. Jag gillar den i alla fall.
Jag är inte fullt lika förtjust i min skurhink. Även om den är röd.
Ja, den låter lite högt, men spela roll. Den är rosa. Rosa med lite glitter. Hade det varit en bil hade jag sagt att den hade kromade fälgar, men jag vet inte om en dammsugare kan ha sådana. Jag gillar den i alla fall.
Jag är inte fullt lika förtjust i min skurhink. Även om den är röd.
Ge mig något att slå på...
Ni vet den där känslan som kan infinna sig. Man är förbannad men vet inte vad man ska göra av sin ilska. Man är förbannad på något som man egentligen inte kan göra så mycket åt, utan bara leva med. Eller i alla fall genomlida. Den där känslan som kan få rummet man sitter i att krympa ihop till ett pyttelitet utrymme där man bara inte får plats. Men letar efter platser att göra av sig själv, men man hittar inget. Känslan av att man vill slå till något, hamra på något, ha sönder något. Eller bara trötta ut sig fullständigt genom att ge sig ut och springa en mil (eller i mitt fall, en kilometer i alla fall). Känslan av att inte få bra svar på frågor man ställer. Att inte få fram det man vill. Att bli missförstådd eller ignorerad.
Du är arg för att du ogillar något. Du ogillar något du inte kan påverka. Det faktum att du inte kan påverka det du ogillar gör dig bara ännu mer förbannad. Precis så känner jag mig exakt nu.
Du är arg för att du ogillar något. Du ogillar något du inte kan påverka. Det faktum att du inte kan påverka det du ogillar gör dig bara ännu mer förbannad. Precis så känner jag mig exakt nu.
Snälla snälla snälla
Melodifestivalen är slut. ETT bidrag vann. Kan vi inte då sluta spela hela startfältet om och om och om igen på radion? Det fanns en och annan låt som var helt okej. Nu är dom inte så okej längre. Jag vill inte höra HEAT igen. Jag vill inte höra Ugglas igen. Jag vill inte höra Agens igen. Jag ville inte höra Måns, EMD, Alcazar, Lili&Susie eller någon annan. Inte Star Pilots och inte vinnaren. Okej?
Och appropå Melodifestivalen. Jag hörde en helt fantastisk version av Carolas "Evighet" (vilket alltså innebär att jag inte har något emot låten, jag har bara något emot den när det är Carola som framför den). Lite senare hörde jag en fullsändigt vedervärdig version av samma låt. Den var omgjord till någon form av peptalk-låt så att alla golfare begav sig ut på... banan. Jippie. Eller nåt.
Och appropå Melodifestivalen. Jag hörde en helt fantastisk version av Carolas "Evighet" (vilket alltså innebär att jag inte har något emot låten, jag har bara något emot den när det är Carola som framför den). Lite senare hörde jag en fullsändigt vedervärdig version av samma låt. Den var omgjord till någon form av peptalk-låt så att alla golfare begav sig ut på... banan. Jippie. Eller nåt.
Folk ser inte mig som jag ser mig själv. Tydligen.
Klockan är 8.30 och jag passerar under järnvägen precis som jag gjort de senaste dagarna. Jag har joggningskor, leggins, shorts, fotbollstrumpor, fleecejacka och lurar i öronen. En man säger något när jag passerar, men jag hör inte vad. Jag är artig och stannar naturligtvis och frågar vad han ville. Han ser lite skum ut. Han undrar om jag har en cigarett. Förlåt mig, ser jag ut att ha en cigarett eller? (det sa jag så klart inte, jag sa bara nej och gick vidare). Men allvarligt. Visst finns chansen att jag skulle haft det (eh?) men jag är av åsikten att folk får skaffa sina egna cigaretter. Även om jag hade varit rökare. Vilket jag ju inte är. Inte kommer att bli. Men visst, hurtiga morgonmänniskor i joggningskor har alltid med sig cigaretter. Absolut.
The birds who does not do the "kvitter"-thing
Alltså, måsarna. Dom kvittrar inte. Jag gillar måsar. Det jag tycker är konstigt är måsar i Borås.
Måsar är havsfåglar i min värld. Dom ska befinna sig vid kusten. Inte ens med lite välvilja skulle jag kunna påstå att Borås ligger vid kusten. Vad gör då måsarna i Borås? Visst finns det en och annan lite sjö i korokarna, men liksom... havet! Hallå! Alla gillar havet. Jag gillar havet. Göteborg får ha måsar. Stockholm får ha måsar. Alla andra kuststäder kan också få ha måsar. Borås som inte är en kuststad kan givetvis även den få ha måsar, bara vi är överrens om att måsarna har hamnat lite tokigt.
Fast vad är egentligen en kuststad. Alltså, en ö, kan den ha en stad som inte ligger vid kusten? Jodå, om vi placerade en stad mitt på Australien, så skulle staden ligga på en ö men inte vid kusten. Om vi däremot placerar en stad mitt på Öland så skulle den ligga vid kusten, eftersom Öland i sig... inte är en särskilt bred ö. Men det finns tydligen flera tätorter på ön. Men nu har jag tappat spåret.
Måsar i Borås var det. Just det. Jag såg även kaniner idag. Jag gissar att det inte var utsläppta husdjur utan vilda sådana. De såg visserligen ut som vanliga kaniner, men färgen var som harar. Vildkaniner. Sådan finns det ju på västkusten. Och på Gotland. Och säkert någonstans mer.
Men måsarna. Dom finns både här och där. Jag gillar dem för de får mig att tänka på havet. Jag skulle nog inte kunna leva utan att se havet ibland. Öppet hav. Jag har inget emot vår svenska skärgård, men bland det bästa som finns är att stå på en klippa på Gotland och bara se HAVET! Helt fantastiskt.
Har för mig att Tolkien skrev i Ringen-triologin, Legolas fick en varning (osäker på vem som sa det, kan ha varit Galadriel, jag får kolla upp det). Då han kommer från skogarna skulle han hålla sig borta från havet och måsarnas skrin, eftersom han annars aldrig igen skulle kunna finna ro i de djupa skogarna. Nu hörde han måsar osv, och hur han reagerade på det är jag osäker på om man någonsin fick veta... Led han? Sörjde han? Avskydde han skogen efter det?
Och appropå Tolkien. Jag har läst Bilbo och Ringen-triologin. Jag har läst Silamrillion och Sagor från Midgård. Just nu håller jag, långsamt, på att ta mig igenom första delen av De Förlorade Sagornas bok. En sak är ju solklar. Tolkien hade på tok för mycket fritid.
Måsar är havsfåglar i min värld. Dom ska befinna sig vid kusten. Inte ens med lite välvilja skulle jag kunna påstå att Borås ligger vid kusten. Vad gör då måsarna i Borås? Visst finns det en och annan lite sjö i korokarna, men liksom... havet! Hallå! Alla gillar havet. Jag gillar havet. Göteborg får ha måsar. Stockholm får ha måsar. Alla andra kuststäder kan också få ha måsar. Borås som inte är en kuststad kan givetvis även den få ha måsar, bara vi är överrens om att måsarna har hamnat lite tokigt.
Fast vad är egentligen en kuststad. Alltså, en ö, kan den ha en stad som inte ligger vid kusten? Jodå, om vi placerade en stad mitt på Australien, så skulle staden ligga på en ö men inte vid kusten. Om vi däremot placerar en stad mitt på Öland så skulle den ligga vid kusten, eftersom Öland i sig... inte är en särskilt bred ö. Men det finns tydligen flera tätorter på ön. Men nu har jag tappat spåret.
Måsar i Borås var det. Just det. Jag såg även kaniner idag. Jag gissar att det inte var utsläppta husdjur utan vilda sådana. De såg visserligen ut som vanliga kaniner, men färgen var som harar. Vildkaniner. Sådan finns det ju på västkusten. Och på Gotland. Och säkert någonstans mer.
Men måsarna. Dom finns både här och där. Jag gillar dem för de får mig att tänka på havet. Jag skulle nog inte kunna leva utan att se havet ibland. Öppet hav. Jag har inget emot vår svenska skärgård, men bland det bästa som finns är att stå på en klippa på Gotland och bara se HAVET! Helt fantastiskt.
Har för mig att Tolkien skrev i Ringen-triologin, Legolas fick en varning (osäker på vem som sa det, kan ha varit Galadriel, jag får kolla upp det). Då han kommer från skogarna skulle han hålla sig borta från havet och måsarnas skrin, eftersom han annars aldrig igen skulle kunna finna ro i de djupa skogarna. Nu hörde han måsar osv, och hur han reagerade på det är jag osäker på om man någonsin fick veta... Led han? Sörjde han? Avskydde han skogen efter det?
Och appropå Tolkien. Jag har läst Bilbo och Ringen-triologin. Jag har läst Silamrillion och Sagor från Midgård. Just nu håller jag, långsamt, på att ta mig igenom första delen av De Förlorade Sagornas bok. En sak är ju solklar. Tolkien hade på tok för mycket fritid.
Glömde...
Jag glömde det där med studenter som jag tänkte ta upp. Jag vet att det var (nästan) samma sak på förra stället jag bodde på. Vad är det med studenter och torsdagkvällar/nätter? Varför är just torsdagar så.... livade? Jag skulle inte kalla det fest, men kanske "kvällen-av-harmlösa-men-smått-irriterande-oljud". Eller nåt. För det är ofta livat just på torsdagar. Det är hel uppenbart att jag missat något här (inte för att jag känner någon större lust att ta del av det, men iaf).
Och vem bestämmer egntligen det här med tentaveckor? Visst kan jag respektera att man ska hålla nere ljudnivån. Men JAG hade inte tentavecka då. Jag hade snarare tentavecka veckan efter, och då skulle jag respektera en hög ljudnivå... Why?
Och just det. Angående det där med ohäftiga bilar och människor. Man bör även undvika en viss sorts musik. Eller åtminstone skruva ner volymen och hissa upp fönstren.
Och vem bestämmer egntligen det här med tentaveckor? Visst kan jag respektera att man ska hålla nere ljudnivån. Men JAG hade inte tentavecka då. Jag hade snarare tentavecka veckan efter, och då skulle jag respektera en hög ljudnivå... Why?
Och just det. Angående det där med ohäftiga bilar och människor. Man bör även undvika en viss sorts musik. Eller åtminstone skruva ner volymen och hissa upp fönstren.
Lite olika saker
Det finns en viss kategori av människor som inte begriper vissa grundläggande saker. Man blir inte häftigare än bilen man sitter i. Bilen blir inte heller häftigare om man själv anser sig vara häftig, för tycker man det så stämmer det sällan.
Jag har haft en toppen-morgon! Jag kravlade mig ur sängen runt halv åtta och begav mig e halvtimme senare ut på en 50-minuter lång promenad. Sedan gjorde jag en smoothie, en smörgås och delade ett päron, som jag sedan satt foch åt framför tv:n tittande på en repris av Ugly Betty. Det enda jag har kvar att göra idag är att bortsa tänderna, och klockan är bara lite efter 10! Eller vänta, jag ska ju tvätta sen....
Jag drömde att jag klippte mitt hår kort. Det var lite läskigt. Jag klippte det till och med själv och gick sedan till en frisör. Det var roligt, men jag kände mig lite lättad när jag vaknade strax efteråt och insåg att jag hade allt mitt hår kvar...
Jag hörde inte en massa ojud från Borås Arena igår. Däremot så insåg jag att jag inte bara ser delar av Arenan från utsidan, jag ser även nästan hela den storbildsskärm som finns på den. Jag skulle alltså, om jag vill, kunna se matcherna från mitt ena fönster. Det är ju lustigt. Jag vill inte se matcherna. Men jag skulle kunna göra det. Med en kikare skulle jag se det ännu bättre.
Mix Megapol är ju inte pålitligt i Borås. Den här visserligen jättefint att den här staden gillar sitt fotbollslag så mycket, men att börja med massa försnack en och en halv timme före matchstart? Och just nu? Är inte Mix en radiokanal som ska spela musik, ha reklam samt hitta på konstiga tävlingar där man ska ringa in?
Jag har haft en toppen-morgon! Jag kravlade mig ur sängen runt halv åtta och begav mig e halvtimme senare ut på en 50-minuter lång promenad. Sedan gjorde jag en smoothie, en smörgås och delade ett päron, som jag sedan satt foch åt framför tv:n tittande på en repris av Ugly Betty. Det enda jag har kvar att göra idag är att bortsa tänderna, och klockan är bara lite efter 10! Eller vänta, jag ska ju tvätta sen....
Jag drömde att jag klippte mitt hår kort. Det var lite läskigt. Jag klippte det till och med själv och gick sedan till en frisör. Det var roligt, men jag kände mig lite lättad när jag vaknade strax efteråt och insåg att jag hade allt mitt hår kvar...
Jag hörde inte en massa ojud från Borås Arena igår. Däremot så insåg jag att jag inte bara ser delar av Arenan från utsidan, jag ser även nästan hela den storbildsskärm som finns på den. Jag skulle alltså, om jag vill, kunna se matcherna från mitt ena fönster. Det är ju lustigt. Jag vill inte se matcherna. Men jag skulle kunna göra det. Med en kikare skulle jag se det ännu bättre.
Mix Megapol är ju inte pålitligt i Borås. Den här visserligen jättefint att den här staden gillar sitt fotbollslag så mycket, men att börja med massa försnack en och en halv timme före matchstart? Och just nu? Är inte Mix en radiokanal som ska spela musik, ha reklam samt hitta på konstiga tävlingar där man ska ringa in?
Sorry...
Tydligen var inte Elfsborg så kaxiga jag trodde att dom var. Jag läste det finstilta idag, och jag tror dom möter Kalmar på... torsdag? Och Kalmar är om jag inte minns helt fel faktiskt mästare. Sedan kan man ju välja att antingen se det som att man är livrädd för att Kalmar ska komma och alltså behöver allt stöd dom kan få, eller att dom ju så klart kommer vinna, och ju fler som ser det desto roligare. Ska bli intressant att se om jag kommer höra några oljud.
Nu får jag ta mig i kragen!
Det är ju bara att konstatera att jag är en hopplös bloggare. Men jag har konstaterat att jag oftast bloggar precis när jag kommit ner till Borås igen, efter att jag flugit. Och naturligtvis var det precis sm vanligt. På Arlanda, gå under vingen, på Landvetter, gå inte under vingen. Varför är det såhär? Ett mail har blivit skickat till någon på SAS, för jag vill veta varför det är så här... Dessutom försöker jag hitta lämplig person på LFV att maila, för säkerhetskontrollerna på Arlanda och Landvetter funkar fan inte heller likadant. Mina örhängen pep! Mina örhängen! Herregud liksom. Dom har aldrig pipit förut (och speciellt inte på Landvetter, där piper däremot min stövlar, som inte piper på Arlanda). Varför funkar då dessa så olika? Det återstår att se, jag ska bara hitta rätt person att maila...
Vad mer? Jo, reklambilden av Elfsborg med texten "Här kommer mästarna". Ganska kaxigt efter två spelade matcher, med en vinst och en oavgjord. Jag hoppas naturligtvis att dom kommer få äta upp det ordentligt, och att jag därmed även slipper ett evenuellt hysteriskt firande i hela den här lilla, patriotiska staden. Annars får jag helt enkelt fly hem tror jag.
Jag ska köpa skor. Eller jag vill köpa skor. Jag kommer troligen köpa ett par skor. Jag behöver däremot inga skor. Men vad har det, egentligen, med saken att göra? Behöva och vilja ha behöver inte nödvändigtvis att dessa två... former, har en relation. Men om dessa två är överrens och den egna plånboken godkänner det så är man lycklig. Fast det hela beror ju på om man hittar det man vill ha och behöver. Annars blir det så himla jobbigt...
Jag gillar för övrigt rea. Oavsett var den är någonstans. Jag har köpt pennor och en fin liten ljusblå anteckningsbok. Oklart vad jag ska ha den till, men jag har bestämt mig för att ha den i väskan. Vilket påminner mig om att jag ju egentligen skulle vilja köpa en väska också. Osäker på hur många jag redan har...
Det här sista kan man sammanfatta med att jag INTE behöver pengar. Däremot VILL jag ha pengar.
Jag tror förresten att boråsarna hängt av sig sina täckjackor. Det är ju fantastiskt. Det är vår! Och jag väljer även här att ignorera det faktum att det mycket väl kan vara svinkallt och snö på Valborg. Och dit är det faktiskt ungefär 2 veckor.
Vilket inte är så jäkla häftigt. Valborg var roligare när man var liten. Fackeltåg med scouterna och den överhängande risken att någon skulle vifta för mycket med sin fackla och av en olyckshändelse råka tända eld på någons hår. Mitt tips såhär två veckor i föväg är alltså att antingen sätta upp håret på något vis eller helt enkelt undvika barn med facklor, oavsett hur mycket "de vuxna har barnen under uppsikt".
Så det så.
Vad mer? Jo, reklambilden av Elfsborg med texten "Här kommer mästarna". Ganska kaxigt efter två spelade matcher, med en vinst och en oavgjord. Jag hoppas naturligtvis att dom kommer få äta upp det ordentligt, och att jag därmed även slipper ett evenuellt hysteriskt firande i hela den här lilla, patriotiska staden. Annars får jag helt enkelt fly hem tror jag.
Jag ska köpa skor. Eller jag vill köpa skor. Jag kommer troligen köpa ett par skor. Jag behöver däremot inga skor. Men vad har det, egentligen, med saken att göra? Behöva och vilja ha behöver inte nödvändigtvis att dessa två... former, har en relation. Men om dessa två är överrens och den egna plånboken godkänner det så är man lycklig. Fast det hela beror ju på om man hittar det man vill ha och behöver. Annars blir det så himla jobbigt...
Jag gillar för övrigt rea. Oavsett var den är någonstans. Jag har köpt pennor och en fin liten ljusblå anteckningsbok. Oklart vad jag ska ha den till, men jag har bestämt mig för att ha den i väskan. Vilket påminner mig om att jag ju egentligen skulle vilja köpa en väska också. Osäker på hur många jag redan har...
Det här sista kan man sammanfatta med att jag INTE behöver pengar. Däremot VILL jag ha pengar.
Jag tror förresten att boråsarna hängt av sig sina täckjackor. Det är ju fantastiskt. Det är vår! Och jag väljer även här att ignorera det faktum att det mycket väl kan vara svinkallt och snö på Valborg. Och dit är det faktiskt ungefär 2 veckor.
Vilket inte är så jäkla häftigt. Valborg var roligare när man var liten. Fackeltåg med scouterna och den överhängande risken att någon skulle vifta för mycket med sin fackla och av en olyckshändelse råka tända eld på någons hår. Mitt tips såhär två veckor i föväg är alltså att antingen sätta upp håret på något vis eller helt enkelt undvika barn med facklor, oavsett hur mycket "de vuxna har barnen under uppsikt".
Så det så.
