HOFFIS

Efter att ha varit uppe och ridit (utan att åka av) idag kan jag ju inte ljuga och säga att jag föredrar -10 framför +3 om jag ska befinna mig utomhus, men det är faktiskt januari.

Det har bokstavligt talat vräkt ner regn idag, och det är faktiskt inte okej.

Snön har sjunkit ihop till något som bara lite svagt påminner om något vacket, för just nu har allt, inom loppet av ca 24 timmar, förvandlats till något fult. Jag blir deprimerad av det. Allt ser mörkt och skitigt ut.

 

Så nu sitter jag här och längtar efter våren, något som går helt emot viljan att ha mer snö.

För jag vill ha mer snö. Jag vill kunna åka skidor.

Och det kan jag inte när det här skitvädret tar över.

Alltså längtar jag efter våren också.

Men först snö.

Huvudsaken är att vi skiter i det här mesiga vädret som pågår just nu.

Vädret som inte inspirerar till mycket annat än att hålla sig inomhus under en filt i soffan med en bok i ena handen och en tekopp i den andra.

 

Allt är relativt.

Det är ett himla bra uttryck.

Använde det senast idag i samband med mitt spinningpass. "Nu blir det lugnare tempo".

Hm, ja, just det, eller inte...

Men, jag antar att allt är relativt.

 

Mina planer för imorgon blev ändrade, och jag försöker nu komma fram till hur jag ska göra med min morgondag...

Ska jag testa ett Box-pass?

Eller ska jag baka?

Eller ska jag föröska göra allt det som jag i regel inte hinner annars? Handla, till exempel...

Eller ska jag helt enkelt bara "go with flow" och se var jag hamnar?

 

Jag borde ju testa box, nu när jag har chansen och det inte krockar med något annat, men samtidigt... Jag skulle verkligen behöva ta tag i lite andra saker också... Och tänk om jag tycker det är jätteroligt? Jag hinner ju inte gå på passet i vanliga fall, vad ska jag göra då?

 

Livets svåra val...

 

Och vad är det egentligen tänk att man ska önska sig i födelsedagspresent?

Ja, faktiskt så är det bara en vecka kvar...

Och den som tar slut imorgon, det vill säga denna vecka, har varit minst sagt... lite udda.

Mitt jobb är till exempel ganska frustrerande för tillfället, men det är inget jag tänker gå in på här.

Jag tycker helt enkelt inte att det är så kul att blogga om jobbrelaterade saker. Det var roligt senast... när jag jobbade på McDonalds, typ. Men inte nu.

Så vi tar lite annat.

 

Min träningsatsning fortsätter, och veckan såg ut på följande sätt:

Måndag var det spinning, samma pass som veckan innan. Fortfarande inte förtjust i det nya konceptet (så på måndag testar jag ett annat pass), jag vill inte bara veta att det kommer en backe, jag vill också veta hur brant den är!

Tisdag eftermiddag tog jag mig äntligen upp till hästarna igen, och fick göra en ny bekantskap med en charmig kille som heter Robin (Akirate Robin, om man ska vara petnoga). Som 6-åring var, eller är, han lite vinglig. Och jag var ringrostig. Det fanns en tid då jag kunde sitta med perfekt balans utan att sitta perfekt i sadeln. Den kunskapen har lite försvunnit... Men det gick väl hyfsa (även om det finns en heeeel del att jobba på)t, ungefär tills vi skulle fatta galopp. Blev förvarnad om att han hade stora galopp. Alltså, galopp. Jag hann tänka följande "jäkligt stor galopp. oj, nu ramlar jag snart av. jag kan inte ramla av en häst som bara galopperar! shit, han galopperar inte, han bockar! ska jag försöka hålla mig kvar eller bara följa med tyngdkraften?" Jag bestämde mig för det senare i ungefär 1 sekund, sen kom jag fram till att det under inga omständigheter skulle lyckas, så jag åkte av denna häst, från en höjd av 160 cm, om uppgifterna stämmer. Tappade luften när jag slog i marken. Satt där och hämtade mig en stund, insåg att jag nog hade ett blåmärke på gång... Upp igen, sen gick galopperandet bra.

Onsdag: vaknar stel som en pinne, som sig brukar efter att man ramlat av en häst. Har också ett tämligen stort blåmärke på insidan av höger lår. Ett konstigt ställe att få ett blåmärke på när man ramlar av en häst, men sitter man i en westersadel och fastnar lite i sadelhornet på väg ner, ja, då blir det tydligen så... Sadelhornet, som jag för övrigt givetvis borde ha huggit tag i från första början. Då hade jag antagligen suttit kvar. Det är lätt att vara efterklok... Gick till friskis på kvällen för att testa Intervall/flex. Det var inte helt genomtänk. För det första ramlade jag av en häst kvällen innan och var ganska stel. För det andra så gillar jag helt enkelt inte den här typen av träning med en massa folk där man ska skutta runt och vifta med armarna...

Torsdag vaknar jag ÄNNU stelare. Nu har jag stort blåmärke, stelhet, och väen tränignsvärk ovanpå det. Funderar under dagen, men bestämmer mig för att avboka spinningen på kvällen. Var osäker på om jag ens skulle kunna sitta på cykeln... Avbokade även fredagens pass på en gång, så igår blev det ingen träning. Bestämde på morgonen att jag INTE skulle linka omkring på jobbet. Måste ju vara bättre att bota stelheten med att försöka gå normalt. Det var innan jag insåg att träningsvärk hade lagt sig ovanpå allt detta...

 

Lördagen (dvs idag) ägnades åt lite shopping, även om det mest var min mor som stod för shoppandet, jag hittade inget. Ikväll var jag över hos min bror och Stephanie som bjöd på tacos. Bägge två fyller snart.

 

Imorgon får vi se vad jag hittar på, men vädret tycks ju hålla sig inom gränsen för "rimlig kyla", så det kanske blir en skidtur eller nåt ändå. Jag får se helt enkelt!

Gårdagen var extremt fin.

Och väldigt kall.

Idag möttes jag av en minst lika fin dag.

Som också hade en betydligt trevligare temperatur.

 

Eftersom det nu finns ett pålitligt snötäcke igen så kunde jag plocka fram skidorna igen.

Bestämde mig snabbt för att strunta i det här med "motion" och bara nöjesåka för att kunna njuta av solen ordentligt.

Sagt och gjort, det blev över ängarna, där det finns skidspår gjorda av andra "lokala" skidåkare.

Det fungerade finfint!

 

Ända sedan blogg.se gjorde om sin startsida sitter jag och väntar på att startsidan ska dyka upp, så att jag kan logga in... Inte helt effektivt, men jag hämtar mig snabbare och snabbare för varje gång!

 

Tre veckor har gått av året 2013.

Två av dom har känts galet långa (de två senaste, ifall någon undrar) och jag har allvarligt börjat fundera vem man skulle kunna kontakta för att avskaffa måndagar. Månens dag och allt sånt låter ju himla fint osv, men måndagen måste ju vara veckans mest sketna dag, utan någon som helst funktion. Ända sedan jag började gymnasiet för... herrejävlar, 11 år sen (!?) och för första gången drabbades av måndagssjukan så har jag ogillat måndagar. Låt oss bara gå direkt på tisdag så är veckan igång sen!

(Jag skulle eventullt kunna tänka mig att ha kvar måndagar, om vi istället övergår till arbetsveckor med fyra dagar. Självklart med samma lön och sånt.)

 

Jag skulle dock gissa att man inte kan avskaffa en veckodag hur som helst, så det är väl bara att stå ut och försöka göra något vettigt även på måndagar...

Jag har nyligen förnyat mitt träningskort på Friskis, så jag har inga ursäkter att inte träna.

Alltså tränar jag. Dessvärre är det som var höstens favorit, spinning, inte en favorit i repris denna termin. Passen var mycket bättre i höstas, vilket gör mig lite deprimerad.

Om jag ska se det positivt så får jag väl tänka att det är ett ypperligt tillfälle att testa andra pass också, eftersom spinning väl knappast kan anses vara allroundträning...

Men jag är feg, och det blir en utmaning att testa något nytt innehållande hopp och skutt i en upplyst träningssal. (En halvmörk spinninglokal är betydligt mer "i-min-lilla-bubbla"-träning").

Men det kanske blir bra till slut.

Himla trist att jag verkligen avskyr gymmet...

 

Annars har den senaste veckan varit lite påfrestande.

Runt sådär tisdag kände jag att jag var redo för en allvarligt förändring i mitt liv. Allvarligt, eller stora kanske är ett bättre ord, är dock lite svåra att genomföra.

För det första ska man veta vad man vill förändra.

Sen ska man hitta ett sätt att göra det på.

Och efter det ska man lösa eventuella problemet som uppstår.

Allt detta tar ju faktiskt både tid och energi.

Sen kändes resten av veckan som någon sorts halvsjuk berg-och-dalbana.

 

Tror faktiskt att jag också börjar få en släng av åldersnoja.

Det fick jag även förra året, när jag fyllde 25+ och insåg att jag befann mig närmare 30 än 20...

Och om mindre än en månad är det ju faktiskt dags igen.

Att fylla år, alltså. Men det är ett senare problem.

Egentligen innebär ju det här med födelsedagar att man bara är en dag äldre än dagen innan.

Men det var inte det här jag skulle skriva om. 

 

Det var en kall dag idag, en fantastisk vinterdag.

En sån där dag då jag önskar att jag verkligen var lika intresserad av att fotografera som jag ibland försöker inbilla mig att jag är.

Svinkallt (med mina mått mätt), strålande sol, gnistrande snö.

Imorgon är det söndag. Veckans allra bästa göra-ingenting-dag.

Man ska aldrig någonsin har något planerat på söndagar.

Dessvärre brukar den avslutas med en lätt släng av ångest.

Den följs ju nämligen av den där rackarns dagen jag tänkte att vi kunda avskaffa lite snyggt...

Inte riktigt, men nästan.

Snart är det ju faktiskt mitten av januari.

Vilket också innebär att jag fyller år om lite drygt en månad...

 

Jag gjorde som jag hade tänkt att göra för ett tag sedan, jag gick igenom och samlade bilder på ett ställe. De har ju en tendens att sprida ut sig på datorer, ett antal usb och så vidare.

Tittade bland annat på bilder från 2010, och kom snabbt fram till varför Elginbird tyckte att jag hade så kort hår när vi träffades i höstas... Jag har ju långt hår, så jag begrep inte riktigt vad hon menade.

Nu är jag med på det, för sist vi sågs så var mitt hår LÄNGRE.

Så det så.

Ska aldrig klippa det igen...

 

Idag har jag också investerat i ett nytt träningskort, så förhoppningsvis kommer jag igång ordentligt.

Jag skulle önska att det kom lite mer snö så att jag kan åka lite mer skidor. Det ska ju bli lite kallare nu igen, så kommer det nån decimeter till bara och den ligger kvar... så blir det nog super.

 

Jag har hunnit förundras över förslaget till centerns idéprogram, trots att jag är sjukt ointresserad av politik.

Hur tänker dom egentligen där? Ingen skolplikt? Ingen arvsrätt? Ingen public service?

 

Sen har jag svurit över reklamkanalers sportsändningar, nuvarande och kommande.

 

Samt över idiotin att säga att man är intresserad av alla de stora lagsporterna. När blev Allsvenskan, Elitserien, Premier Leauge, La Liga och Serie A "lagsporter"? Det är serier! FOTBOLL är en lagsport. HOCKEY är en lagsport. La Liga är INTE en lagsport.

 

Jisses liksom...

Bra, då var det avklarat.

 

Hur det känns att jobba igen?

Jo tack, det känns väl sådär. Jag är lite trött och jag är lite seg, men det funkar.

 

Jag vet att jag nämnt tidigare att jag någon gång tänker isolera mig i fjällstuga någonstans över julen, men jag har nu kommit fram till att man kanske borde utöka vistelsen där till över nyår också... och gärna trettonhelgen med.

 

Några nyårslöften mäktade jag inte med, och let's face it, hur ofta uppfyller man dom? Jag har ingen större lust att börja drabbas av ångest om sisådär 10-11 månader bara för att jag hade lovat mig själv en massa saker som jag inte uppfyllt.

 

Däremot tänker jag försöka lära mig jonglera med mina tre jongleringsbollar, något som jag föröskt ta tag de senaste... ja, åren.

Hur svårt kan det vara? Jag kan ju faktiskt hålla alla tre i luften några sekunder i alla fall...

 

 

Det är med viss irritation jag börjar förstå vad folk menar.

Jag gillar ju att läsa om både fotboll och hockey i sportbilagorna, och har ju alltid föredragit Aftonbladets rosa sidor framför framför Expressen, eftersom jag tycker att den senare känns lite "gröitg":

 

Men å andra sidan...

 

Om jag inte finner det jag söker? Om jag lusläser Sportbladet på min dator men inte är nöjd?

Jag tar mig in på Expressen och finner betydligt mer och bättre artiklar.

Framför allt hittar jag artiklar om det som just nu intresserar mig.  

Jag undrar hur det här kommer sig?

Om jag vidgar mina vyer och tar mig till DN... vad kan jag hitta där?

 

Fast helst skulle jag fortfarande vilja ha en tidning från public service.

Med artiklar skriva av journalister som jobbar på SVT och SR.

 

Såg en ganska dålig film igår kväll. Lite svår att kategorisera, det gick ungefär såhär:

Konstig inledning - klassisk skräckfilm - överdriven splatterfilm.

Allt med en aura av Hungerspelen.

Typ.

 

Men, det ledde till att jag ägnade resten av nyårsafton till att ta reda på hur man egentligen tar livet av en zombie, och vad man borde göra om det helt plötsligt vimlar av dom.

Jag hittade en gammal tråd som diskuterade detta, men vissa saker verkar vara grundläggande:

 

1. Det gäller att ha en bil modell större.

2. Ta sig till en butik så fort som möjligt och skaffa konserver och vatten på flaska.

3. Beväpna sig.

 

Sen går meningarna isär en smula beroende på vad det är för sorts zombies.

Somliga förespråkar motorsåg, medan andra anser att det är väldigt dumt eftersom man måste ta sig så pass nära dem, och dessutom blir det extremt... kladdigt.

Andra tycker automatvapen vore bättre, eftersom man i så fall kan meja ner dem från ett större avstånd. Oavsett vad man väljer så känner jag dock att det smartaste vapnet är ett vapen som man vet att man kan hantera...

 

Utöver det här med mat och vapen så var det spridda skurar på utrustningen (åter igen, till viss del beroende på vad det var för sorts zombies), men allt från gasmask till fotbollsskor bör man kunna ha nytta av...