HOFFIS

Att pallra sig iväg till gymmet strax före sex är inga problem de flesta dagar, när man vant sig. Vissa dagar är däremot skitjobbiga. Det som får en att gå upp då är tanken att upp måste jag ju förr eller senare i alla fall.

Jag hade tänkt gå idag, men jag kikar ut genom fönstret och konstaterar att det vräker ner regn.

Okej, jag är lat.

Jag ville inte komma fram väldigt blöt.

Alltså fick bilen göra en insats.

Baserat på mängden vatten som föll från himlen under dagen, och fortfarande föll när jag skulle hem, så var det ett bra beslut...

 

Gymmet kändes okej, men det känns verkligen som om jag... fastnat lite. det som borde vara lite trist är det som är roligast. En och annan övning VILL bara inte. Och det är frustrerande. Jag har funderat på att boka in en uppföljning, men jag vill ju egentligen vänta lite, harva på och ta nya tag efter semestern. Det är dock väldigt långt dit...

Under tiden har jag en annan plan för att få in lite mer rörelse i vardagen, men jag får se hur det blir. Måste testa det först.

 

Jobbet idag var... ungefär som rubriken säger. Jag hann under inga omständigheter med det jag planerade, och det jag planerade var egentligen inte så mycket. Men gör klart innehållet i en plastficka, så finns där två nya. Jag når liksom aldrig botten. 14 (arbets)dagar kvar på kollegans semester.

23 (arbets)dagar kvar till min egen.

Det kommer gå bra.

Positiva tankar.

 

Imorgon hoppas jag kunna beta av delar av min krångelhög, som nått oanade höjder på bara fyra dagar. Det skulle vara oerhört skönt om jag hann med hela, men vi får väl se.

Och så hoppas jag att det slutat regna imorgon...

 

 

Ja, det blir lätt så vid en något längre (en dag extra) ledighet som sammanfaller med någon form av högtid.

Midsommar är ju en sådan.

Och det äts verkligen för mycket.

Varför äter man egentligen tills man är proppmätt, nästan lite illamående?

Man behöver ju egentligen inte det.

 

I onsdags råkade min telefon ut för en liten olycka. Den gled ur handen när jag skulle kliva ur bilen, och vips spräcktes skärmen. Det har faktiskt aldrig hänt mig förut, men jag antar att någon gång ska vara det första. Jag har ju funderat på att byta telefon, och nu får jag väl göra det. Är inte jätteförjust i att gå runt med en trasig telefon. Haken är ju att jag inte vet vad jag ska byta till. En kompis undrade vad jag skulle använda telefonen till, och det är i det stora hela ringa, sms, mms, mail, Spotify, en hyfsad kamera, twitter. Det är väl ungefär det, men idag kan man ju inte leta en telefon som fixar allt det, man får leta för att hitta en som inte gör det...

Och ungefär där befinner jag mig.

Jag vet att jag ska ha ny telefon men jag vet inte vad.

Jag avskyr verkligen att byta telefon.

Kan inte alls uppbåda den här entusiasmen inför det som vissa lyckas med.

 

Min virkade kofta har idag gått lite framåt, jag har nu ungefär 2/3 kofta minus armar. Det går faktiskt fort att virka, men jag har dåligt tålamod. Är man flitig och klarar av att läsa beskrivningar så bör man utan alltför stora problem fixa den här koftan på en helg.

 

Men midsommar är trots allt äntligen, efter två hela dagar, på väg att ta slut. Imorgon är det faktiskt en helt vanlig söndag. Det innebär förhoppningsvis att folk drar hem. Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa denna hysteri. Sommarstugorna står tomma hela året i stort sett, men just midsommar, då är det banne mig både en och två och tre bilar vid varenda satans hus. Och ingen har något vettigt att göra. Folk går promenader, gärna i gummistövlar (är man på landet ska man ju ha gummistövlar, oavsett väder). Folk åker moppe (utan hjälm), helt utan syfte, det finns varken A eller B, man bara åker fram och tillbaka. Vuxna människor utan behov av en fyrhjuling åker just fyrhjuling. Barn åker fyrhjuling (utan hjälm) på små fyrhjulingar.

Och imorgon kommer väl bli en lång lång dag av passerande bilar.

Hej då på er.

 

I övrigt kan jag inte påstå att det händer så himla mycket. Jag överlevde arbetsveckan, men den var ju trots allt bara tre och en halv dag lång. Tror väl att kommande vecka kommer kännas lite mer, men jag börjar lite lätt räkna ner faktiskt. Jag har räknat ut att det är 24 arbetsdagar till semestern, det känns trots allt överkomligt. Kom helt plötsligt på igår att om tre månader befinner jag mig på Island. Och är det om bara sex veckor jag åker till Gotland? Som sagt, på något vis känns den närmsta tiden överkomlig.

 

Det är väl i alla fall det som är meningen, såhär med fem dagar till midsommar. Progonosen säger dock som vanligt att det blir max 15 grader och regn.

När var det egentligen riktigt bra väder på midsommar senast?

 

De närmsta veckorna skulle jag egentligen behöva lägga upp en plan, eftersom jag tror att det kommer bli mycket att göra. Folk i arbetsgruppen har gått på semester vilket innebär en massa extra, ovana, arbetsuppgifter. Jag tänkte också försöka utöka träningen lite, och det kommer ju att ta lite tid.

Dessutom har jag åter igen insett att jag behöver laga mer mat.

Varför är det så himla tråkigt?

Att lägga upp en plan är dock jobbigt, framför allt om man inte lyckas hålla den. Jag kommer därför nöja mig med en mental plan. Den börjar med "inget mer godis, kakor eller bullar!". Jag tycker egentligen inte om godis, och inte kakor heller. Muffins och bullar kan jag tycka är gott ibland, men jag ska försöka låta bli. Jag inbillar mig också att om jag började laga lite mer mat så skulle behovet av smörgåsar inte vara lika stort...

Problemet med detta är att jag kommit fram till att jag stressäter.

Speciellt på jobbet.

Ju mer jag har att göra, desto större godisbehov får jag. Och godis är ju inte den optimala lösningen på stress. Alltså behöver jag passa mig lite här, och se till att jag inte "råkar" köpa med mig en påse när jag är ute och springer på lunchen...

 

En annan plan jag har är att sova mer.

Hur då?

Jo, eftersom jag för närvarande går upp väldigt tidigt (strax efter fem på morgonen), så kanske jag borde släcka lampan före kl 23 kvällen innan.

Jag fungerar finfint på mindre än åtta timmars sömn, men fem eller sex timmar blir för lite i längden.

Haken är ju då att min kväll blir lite lite kortare, och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det.

Dessutom är det just nu väldigt svårt att få till "sovmörker" i min lägenhet.

 

Idag har jag för övrigt haft en effektiv söndag.

Jag borde alltid planera en massa saker på söndagar.

Jag har sovit ute på landet till ca kl 8. Åkte hem vid 9:30 med de sista hyllplanen. Tömde kassarna med böcker som stått på mitt golv, och gjorde en snabbröjning hemma. Åkte sedan ut till Sanna i bergen till kl 11, där vi hade lite virkskola och fika. Därefter tillbaka ut på landet, iväg till kyrkogården för att plantera blommor, sedan iväg och slänga skräp, byta om för en promenad/joggingrunda, sedan dusch, middag och hem igen där röjandet fortsatte.

Har inte haft samma söndagsångest som jag haft de senaste veckorna, vilket känns skönt. Det är störande att känna att en hel dag försvinner i någon slags rastlöshetsdimma.

Imorgon är det måndag igen och jag har exakt 27,5 arbetsdagar till semestern.

I nuläget känns det faktiskt helt överkomligt, får se om det gör det när jag är halvvägs, jag får återkomma i frågan.

Kanske skulle påbörja en nedräkning eller nåt?

Dagen blev ungefär som jag trodde att den skulle bli, men lite lite stressigare.

 

Gymmet i morse var sjukt jobbigt, tänk om det gick lika fort att träna upp som det gör att tappa? EN planerad dag missade jag förra veckan, och det kändes. Eller så sitter det bara i mitt huvud.

Jag hade ju en plan att jag skulle harva på under sommaren nu och ta uppföljning i höst, men nu börjar jag fundera på om det verkligen är en strålande idé. Jag är helt enkelt lite trött på flera av övningarna, det är liksom... för små. Om ni förstår hur jag menar.

Jag vill åt större övningar istället för, som det känns, isolerade muskelgrupper. Stående hund t.ex, som den kallas, den här med knästående position, ett ben rakt bak och motsatt arm fram?

Den har jag haft med sedan början. Jag kan ju inte påstå att den är roligt, men jag känner mig...ja, aktiverad, helt enkelt. Någon typ av sidoplanka/sidoarmhävning har jag också, skitjobbig men bra. Bägge är ju övningar som jag använder mer eller mindre hela kroppen på. Jag sitter inte på en bänk och drar. Eller ligger på en bänk och lyfter.

Jag får helt enkelt se hur jag gör med det här, kanske att jag improviserar lite de dagar det känns lite extra drygt!

 

Väl på jobbet drog morgonen iväg i fasligt tempo. Försökte hinna med det jag planerat samtidigt som jag fick lösa diverse IT-relaterade problem. Stressade iväg till APT där en dator + kanon skulle riggas, vilket gjordes i all hast.

Den skulle jag också sköta samtidigt som jag var sekreterare, för det var min tur. Och så skulle jag äta en fralla på det.

Efter frallan blev det enklare, men det var ett förlängt APT med lite hoppig dagordning och ganska mycket diskussion. Det är ju bra, men svårt att skriva protokoll på. Är lurigt att skriva rent hela fem sidor anteckningar...

 

Sen blev det gemensam lunch, vilket är trevligt och halva styrkan jobbar sista veckan innan semestern nu. Ett ganska stressat läge.

Tillbaka igen satte jag mig direkt och försökte skriva minnesanteckningar, det kan helt enkelt inte vänta för då kommer jag garanterat glömma allt.

Ungefär var tionde minut blir man avbruten av diverse, så det går ju ganska långsamt framåt.

Avslutade dagen med ett besök.

Hann också med att kolla med chefen att det var okej att prioritera om lite de närmsta dagarna, vilket det var.

Det känns bra, hoppas jag får ordning på det som jag vill. Har lämnat fredagen helt blank i kalendern, där vill jag få mycket gjort.

 

Åkte till Coop för att köpa en vattenmelon men de hade höjt kilopriset alldeles för mycket.

Köpte lite annat och åkte sedan hem, därefter verkar jag fått en liten minneslucka, för jag kan fasen inte komma ihåg vad jag gjorde när jag kom... Men jag antar att jag började laga mat på en gång då.

Vi säger det helt enkelt.

 

I morgon blir det full fart igen.

Pappsen tittar förbi på morgonen med tre hyllplan så att jag kan plocka ner tre andra (det pågår en nerslipning och ommålning eftersom de inte gick att torka av). Det är lite rörigt i min lilla lägenhet just nu.

Sen blir det till jobbet tidigt, och morgonen ska ägnas åt minnesanteckningarna som inte blev klara igår. Jag tror att jag har tre besök imorgon, och sen går väl resten av dagen åt till prioriterade uppgifter... Plus ett litet avstämningsmöte med kollega. Wow, får se om den här planen håller!

 

Efter jobbet tänkte jag passera nere på stan, är i behov av garnnystan. Sen ska jag försöka städa lite imorgon kväll, och jag ska även tvätta. Därefter kan jag väl bara stupa i säng och sen var det bara fredag kvar!

Det finns dagar då man känner sig lite extra trevlig.

Så där så att man alltså tänker på det.

Sådär schizofren trevlig.

Semesterstress.

 

Jodå, halva styrkan jobbar sista veckan innan semester, och man har uppfattat att läget nog kommer bli "ansträngt" under semesterperioden.

Det är en lite lagom underdrift sådär.

Läget är "ansträngt" just nu, och fasen, vet inte hur vi ska lyckas de närmsta fyra veckorna.

Jag skulle gissa att vi får gå ner på att helt enkelt ta en dag i taget.

Eller möjligen en timme i taget.

 

Imorgon blir det en... ja, en dag där jag kommer få massor eller inget gjort. En "fri" timme på morgonen, sedan rigga dator och kanon för 2,5 timme APT, därefter gemensam lunch. Eftersom det är min tur att skriva protokoll så lär jag väl få tillbringa tiden efter lunch med att skriva rent protokoll, och sedan ska jag avsluta dagen med besök. Och det jag egentligen skulle behöva göra är att scanna in papper.

 

Tog en promenad efter jobbet, det var lite motigt men ganska skönt när jag väl kommit iväg. På gränsen till lite väl varmt, men bland träden i halvskugga och lite blåst så var temperaturen i det närmste perfekt. Imorgon blir det gymmet på morgonen, får se om det blir någon promenad också.

Nu ska jag koka lite tevatten och packa väskan.

Ciao!

 

Nä, inte blev dessa dagar som jag tänkt heller.

Pappsen for in till akuten i fredags kväll och där blev han kvar. Och är kvar, antagligen blir han utskriven imorgon. Verkar vara samma sak som vid påsken, så vi får hoppas att man löser problemet ordentligt den här gången.

 

Det blev givetvis ingen tur till U-V igår, då en av orsakerna till att vi skulle dit var att lilla pappa skulle installera en diskmaskin, och det var han liksom inte i skick att göra. Men jag och mor hann i alla fall med en massa andra saker istället, och det var väl kanske bra.

 

Idag har jag i det stora hela gjort ingenting, sedan tagit en promenad som gjorde mig blöt när det började regna, sedan hälsa på pappa och sedan jobbat.

Jag måste lära mig utnyttja söndagar på ett bättre sätt.

Ja, minsann, det skulle jag nog vilja påstå.

Tiden räcker inte till just nu. Dagarna är långa och ljusa och det känns att sommaren är på väg.

Det betyder dock inte att man egentligen hinner mer, för det här grundläggande sova-äta-jobba ska ju hinnas med ändå.

I onsdags kom jag iväg från jobbet ungefär enligt plan, vilket jag måste säga var lite förvånande men väldigt bra. Som alltid när man väntar på en ledighet som består av mer än lördag-söndag, i det här fallet onsdag eftermiddag-söndag, så säger kroppen "är det inte dags att börja varva ner nu?". Ungefär 13:45, en halvtimme innan jag slutade, sa huvudet tvärstopp. Hjärnkontoret stängde helt enkelt ner, och det var väl kanske lika bra. Så jag plockade ihop och fixade lite och tog mitt pick och pack och lämnade. Kände mig faktiskt lite groggy nästan, men det var bara trötthet.

På morgonen hade jag varit på gymmet, men jag tog ändå en promenad när jag kom hem, och det var ganska skönt med friskt luft. Dessutom var det ju helt okej väder.

 

Igår torsdag blev inte riktigt som jag tänkt mig. Blev väckt av ett sms 06:18 (tack mamma) på min lediga dag och sov rätt dåligt efter det. Gick upp enligt plan men sen blev det inte så väldigt mycket efter plan. Vädret var liksom inte tillräckligt pålitligt. En minuten var det blå himmel och sol, nästa minut vräkte det ner regn. Det var inget väder för min planerade långpromenad. Så jag hoppade direkt in i duschen och började blöta ner håret. Kom på att det skulle jag ju inte ha gjort, för jag tvättade det ju onsdag eftermiddag... Men så kan det gå.

På eftermiddagen drog jag iväg till Uppsala och Ikea där jag mötte upp mor min. Försökte finna lite inspiration och kom hem med en ny handduk till håret (min är nog... 15 år gammal vid det här laget) samt en handduk modell större i dålig kvalité, ett medvetet val. Dålig kvalité innebär tunn, vilket är jättebra eftersom jag då får en stor handduk som tar så lite plats som möjligt i träningsväskan. Köpte också en ram som ska få lite bevingade ord i sig, och även en tygbit som ska få bli örngott åt min stora kudde som vanliga örngott inte passar till. Sen vet jag att jag köpte något mer men det har jag glömt bort...

 

Idag på nationaldagen ögnade jag en och halv timme av förmiddagen till jobb (och fler timmar blir det nog i helgen).

Ja, just precis. Att ta med mig jobb hem ingick verkligen inte i min extraledighet. Extraledigheten var till för att orka med de närmsta sju veckorna innan semestern. Men som jag nämnde, just nu räcker dagarna inte till, och just denna arbetsuppgift funkar att göra hemifrån, och den går till och med fortare där.

Faktiskt skulle ganska många saker gå fortare hemifrån, eftersom man inte hela tiden blir avbruten där... Sen servade jag mor och far med lite melon och vatten när de städade en lägenhet, samt bidrog med en kökspall och en radio. Sedan ut på landet, dusch, pannkaksmiddag och en fotbollsmatch på det (som inte var en vacker syn).

 

Imorgon blir det visst en tur till U-V för att se bror+sambos nya lägenhet, om inte pappsen blivit sjuk till dess. Min mor har också tjatat om några blommor på torget, så vi får väl se vad det blir. Man har ju förresten invigt västra vägen idag, kanske man ska ta en sväng på den. Man gjorde ju onekligen invigningen till ett jäkla jippo såhär på nationaldagen, vad ska de bygga att inviga till nästa år liksom?

 

På söndag hoppas jag kunna göra ingen särskilt. Det är en väldigt underskattad sysselsättning, att göra ingenting. Det är mitt standardsvar på standardfrågan "vad har du gjort i helgen?". Varför är det så att man förväntas göra en massa saker hela tiden? Och här kommer tips från coachen: om jag svarar att jag inte gjort något särskilt så innebär det att jag faktiskt inte gjort något särskilt, eller att jag inte har någon lust (eller behov) av att dela med mig av det. Det kan också innebär att jag inte är ett dugg intresserad av att höra vad den frågande personen har gjort. Vill jag veta så skulle jag säga "inget särskilt, själv då?".

Jag inser ju nu att jag redan börjar oroa mig för måndag, och det är bara fredag.

Det kan ju inte vara tänkt att det ska vara på det här viset.

Jag kan inte påstå att dagen gick som jag planerat, men den gick ändå rätt bra.

Ett inställt besök frigjorde tid, och högen i min låda är nu nere på lite mer normala nivåer. Jag kunde ta tag i saker som blivit liggande, oerhört skönt.

Sen började det regna.

 

Ja, okej, riktigt så gick det inte till, men det regnar faktiskt nu och har gjort det ett tag.

Det gjorde att det inte blev någon promenad, som var inplanerad.

Faktiskt har det regnat så mycket de senaste timmarna att man fick skjuta på elitseriespeedway(en?) i Hallstavik.

Inte för att jag bryr mig en skvatt om det, men i alla fall.

 

Imorgon ska jag försöka lyckas med konsstycket att lämna jobbet kl 14. Jag kommer att ta ut lite sparade timmar och gå tidigare, och på torsdag stanna helt hemma. Torsdagen blir inga problem att klara av, det är ju trots allt bara att inte gå till jobbet. Alltid svårare att lämna jobbet när man väl kommit dit...

Sen på kvällen ska jag tvätta, flytta runt lite lådor i förrådet och se om jag kan hitta någon typ av flyttkartong någonstans. Jag har äntligen börjat plocka ihop saker jag inte behöver ha kvar. Det har suttit långt inne, men nu så.

Jag tog även med några böcker till vår hylla på jobbet, böcker jag inte tyckte var särskilt bra och som jag inte tänker läsa igen.

De tar plats i min bokhylla.

Onödig plats.

Alltså, hoppas de skänker glädje åt någon annan!

 

Nu har jag visst en träningsväska att packa till i morgon...

 

Det kanske börjar bli dags att skriva något, men klockan är mycket.

Jag var duktig och var på gymmet i morse. Vissa saker går framåt och andra står helt still.

Det var måndag så i övrigt blev väl inget som jag tänkt mig.

 

Den här veckan jobbar jag "bara" två dagar och lite till. Är helt flexledig på torsdag och även några timmar onsdag eftermiddag.

 

Imorgon ska jag försöka skriva ihop något skoj...