HOFFIS

Om jag åker ut på landet och tar en promenad.

Och under promenaden blir omkörd av samma mopedist 4 gånger.

Det måste ju vara ett tecken på att den här grabben är sjukt uttråkad.

Och om man inte har något bättre för sig att åka fram och tillbaka på en moppe (utan hjälm, ska tilläggas), då kan man väl lika gärna stanna i stan va?

 

Om man är ute på promenad med en polare, varsin barnvagn, och en lite äldre unge på axlarna.

Kan man inte under den här korta stunden klara sig utan ölflaskan?

 

Alla som känner att de har behov av en vit period.

En dag, en vecka en månad.

Har ni det här behovet, och dessutom ett behov av att berätta om det, då anser jag nog att ni bör ta en ordentlig titt på er alkoholkonsumtion.

 

Inte visste jag att det skulle gå att bekämpa onda örat med hjälp av Ipren ett par kvällar i rad. Det tycks dock ha fungerat, vilket jag är tacksam för. Jag har helt enkelt inte TID att gå till läkaren (faktum är att jag känner mig så stressad att jag alldeles nyss drog ihop orden "enkelt inte" och skapade det nya ordet "enkligt"...).

Min plan var att idag gå från jobbet en timme tidigare. Det kändes som att det behövdes. Det slutade självklart med att jag inte kom iväg från jobbet en timme tidigare. Jag kom inte ens iväg en halvtimme innan arbetstid. Slår jag ut det på hela dagen lutar det mer åt att jag jobbade över en halvtimme... Men ibland får man ta det som det kommer.

En vecka till, SEN får jag också lite ledigt.

Och det ska bli jäkligt skönt måste jag säga. I och för sig ska jag åka iväg (till Gotland), men oavsett så ska det bli skönt att inte behöva gå upp och gå till jobbet varje dag.

 

I helgen tar jag antagligen mitt lilla pick och pack och flyttar ut till mammsen på landet ett par dagar, då far min tar gammelbilen och åker till Rättvik för Classic Car Week.

Det bästa som finns är att kunna gå barfota rakt ut genom dörren, ta tre steg och sen stå på en gräsmatta och liksom vifta på tårna!

(något som är ganska svårt att genomföra när man bor i lägenhet...)

 

Om man skulle börja fundera på det här med middag... om en liten stund.

Känner inte riktigt för det, men det ska bli... spaghetti med chili och vitlök.

Återstår att se hur det slutar, då jag inte är sådär jättebra på att äta stark mat...

Jodå, värken sitter kvar i huvudet, men den bestämde sig tydligen för att centrera lite. Samla sig på ett ställe liksom. Har börjar få riktigt ont i mitt högra öra, och exakt den här typen av ont hade jag i påskas.

Då slutade det med ett besök på närakuten och en pencillin(?)kur... Så det här bådar ju gott.

 

Eller så bådar det inte gott? Började fundera på om inflammationer i yttre hörselgången eller vad det nu var, på något sätt kan vara stressrelaterat?

Folk går ju in i väggen, får yrsel, mår illa, sover dåligt osv. Varför inte få ont i örat, jag menar, alla är vi ju olika, right?

Och när jag tänker tillbaka så var det nog ganska stressigt där runt påsk också...

 

Ibland är det jobbigt att jobba. För hjärnan alltså.

TRE (plus lite till) timmar av eftermiddagen ägnades åt att försöka begripa lagarna kring fastställande av föräldraskap. Alltså när bägge föräldrarna är kvinnor.

En riktig snårskog är det, och läser man på ett ställe är det si, på ett annat står det så, och tro mig, på det tredje stället står det något helt annat...

 

Så det lämnar vi.

Jag ska på möte på torsdag, vilket är bra, men själva anledningen är ju galet irriterande.

Om jag sitter i en styrelse för lilla sportklubben så vill jag helst INTE läsa i tidningen att vi arrangerar saker.

Speciellt inte om dessa saker kräver lite jobb. Som sekreterare och sammankallande anser jag att jag bör vara bland den första att få veta saker, men av någon anledning är jag alltid den sista...

Med andra ord, det funkar inte.

Det innebär också att jag kommer att avgå efter denna säsong, och det ser jag faktiskt fram emot.

Nu är jag trött på det här.

 

Sen så har jag påbörjat bok nr... fem, i Game of Thrones-serien. Det bör väl innebära att jag nu ligger före tv-serien va? Det känns bra, men den här boken är lite jobbigare att läsa än de andra. Liksom lite mer... flytande.

 

Nu blir det nog inte sagt mer, för jag måste rusa ner och hämta min tvätt.

Tydligen så har jag en tapper följare som tar sig in här med jämna mellanrum, och det är ju trevligt.

Upptäckte ju nu också att funktionerna som varit borta så länge och som gjort mig vansinnig nu helt plötsligt är tillbaka!

Det ju bra.

 

Man kanske faktiskt skulle ta och skriva några rader här lite då och då, twitter har ju onekligen sina begränsningrar. Ibland är det ganska svårt att få fram vad man vill på 140 tecken... inklusive mellanrum. Men skam den som ger sig, dags att börja blogga igen!

Ett litet mål kanske man behöver... vad sägs om minst ett inlägg i veckan?

Det kan antingen bli väldigt bra eller väldigt stelt och stolpigt.

Let's go!