När jag är där...

Alla husen. Den långa stenmuren. De gröna fälten och havet i solnedgång. Hammarslag och musiken. Alla människor hemmahörande i en annan värld och doften av brända mandlar (som jag visserligen inte äter, men det luktar gott). Getingarna som flockas till kanderade äpplen. Gycklarna, riddarna och marknadens alla stånd. Hatttorget som i år bytt namn till Forum Vulgaris (jag gillade ju namnet Hatttorget pga alla 't' i ordet, men kanske är Forum Vulgaris ett mer passande namn). Ruinerna med sina skådespel och den vackra domkyrkan (som faktiskt är mycket, mycket, mycket mindre än Uppslas. Inte lika mäktig, men mycket finare). Alla små gränder och gatorna fulla med kullersten. Fårös fantastiska landskap. Hela öns fantastiska helhet.

Hm, ja, jo, jag tycker nog att de närmsta tre dagarna kan få gå liiiite fortare än vad de kommer att göra....

Hör upp, gott folk!

Alltså, jag gillar ju er! Vi kan kalla det "Mickes sommarfotboll" så vet alla inblandade vad jag menar.
Exakt varför vuxna pojkar har en tendens att bete sig som kärlekskranka grottmänniskor på en gräsplätt under avslappnat umgänge övergår mitt förstånd, men jag antar att vi, precis som mycket annat, kan sortera in det under "grabbar är grabbar". Jag gillar ju er ändå. jag gillar alla som är där, vare sig jag känner er eller inte, och trots att jag har.... låt mig tänka efter.

Jag är lite öm i låret fortfarande efter att projektil-David flög in i det i förra veckan. Men ont kan jag inte säga att jag har. Jag har även sträckt mig lite, men det är ingen fara. Jag har ett blåmärke på insidan av vänster knä sen förra veckan, och nu även ett på undersidan av överarmen, ett på insidan av höger fotled, ett på insidan av vänster fot och ett på höften. Tror att det som satt på revebenet har försvunnit. Det bästa av allt är att jag kan säga exakt vem som orsakat vilket blåmärke. Men det är ju onödigt att tala om. 

Nu är jag dock inte särskilt kinkig vad gäller blåmärken, så det spelar inte så stor roll. Att bli trampad på fötterna anser jag nog ingår i sporten vi kallar "fotboll". Visserligen skulle våra sammakomster lika gärna kunna kallas "Ängslöpning" eller "SM i dikes-skutt", eller möjligen "Akta katten!", men allt detta innebär i det stora hela samma sak, för allt ingår ju. Regelmässigt handlar det på ett ungefär om att göra så många mål som möjligt, bollen är död bakom stolparna och i övrigt gäller "först till bollen". Mycket enkelt.
Jag gillar ju verkligen alla er som är där (minus myggen, men jag antar att dom inte kommer att läsa det här).
Fast jag gillar så klart alla mina vänner som inte är där också.

NEJ!

Vad är det som är så svårt att förstå? En Lilla menyn med plusmeny innebär inte att man får ett glas. Lilla menyn är ingen värdemeny, den kostar bara 39 kr. Jag skiter fullständigt i om McDonalds i Stenungsund eller vad fan det var minsann delar ut glas till Lilla menyn. Dom gör fel. Det står på skyltarna. Läs den lilla texten, gott folk.

Och ja, det här gäller även Happy Meal. Det finns inte plusmeny där, och nej, man får inget glas. Och om barnet är så stort att det kräver större läsk och pommes så är det kanske dags att börja beställa vanliga menyer? Och nej, man kan faktiskt inte få en BigMac i Happy Meal. Det går inte. Har aldrig gått. Kommer aldrig att gå.

Om Donken

På McDonalds finns det två specifika saker som gör medarbetarna stressade. Det är kaffemaskinen och glassmaskinen. Alla beställningar innehållande två kaffe och/eller två glassar eller mer innebär att det kommer ta en halv evighet att göra. Speciellt om det finns fler som vill ha kaffe och/eller glass samtidigt, vilket det oftast finns.

Till mina vänner och eventuella andra besökare som av misstag snubblar in här vill jag dessutom säga att ni får banne mig sluta beställa plusmenyer med cola och sedan rabbla vidare! (inte för att mina vänner eller eventuella andra besökare kanske gör på det här sättet, men sprid ordet vidare i så fall). Vi kan faktiskt inte läsa tankar, och en plusmeny kan innebära en mängd olika saker.

Sedan vill jag säga att det INTE går att beställa en meny med vanligt vatten att dricka. Det blir ingen meny eftersom vatten är gratis. Det finns alltså ingen chans att få en meny med vanligt vatten. Och man bör därför inte heller förvänta sig att just nu få ett colaglas på köpet vid en plusmeny om man tar vanligt vatten till. Inte ens om man tar en stor vatten. Det hjälper inte.

Skulle någon få för sig att åka i en drive har jag dessutom följande tips för att underlätta för den ni beställer av men också för att er färd genom driven ska bli så smidig som möjligt.
1. Bestäm vad ni ska ha INNAN ni kör in i driven. Ta även fram plånboken INNAN ni kör in i driven. Är ni fler i bilen så ta gärna även fram pengar/kontokort INNAN ni kommer fram till luckan där ni betalar.
2. Stanna på den plats man stannar när man beställer. Det är mycket sällan första luckan. Oftast finns det en text med "Tala här". I Norrtäljes fall handlar det om en röd plåtlåda som jag tror går under namnet "speakerbox". Eller nåt sådant. STANNA där och gör din beställning. Har du en bil som låter ormiligt mycket så stäng gärna av den tillfälligt.
3. Är ni flera i bilen som gör beställningar men ska betala var för sig, säg det INNAN ni har rabblat fram tre Big-menyer, en Tasty, ett 6-pack, glass och en massa dipsåser. Vi har nämligen varken tid eller lust att försöka fixa det och ta bort och lägga till när ni så vänligt upplyser om det i luckan där ni betalar.
4. Om vi glömt något eller missat att lägga i sugrör eller ni kör in i driven "av misstag", STANNA och tala om det också. Så slipper vi fundera på om det står en bil vid första luckan eller inte.
5. Säg INTE "jag vill ha en meny 4". Jag vet att det kan stå så på skyltarna, men jag kan upplysa om att vi INTE ser de skyltarna, och det av den enkla anledningen att ni ser dom. Jag ser bara högra framskärmen på er bil.
6. När ni kommit så långt som till luckan där ni betalar, snälla krångla inte till det. Ha gärna pengar/kontokort framme. Har man handlat för 200 kr eller mer kommer vi även vilja ha legitimation, annars kan vi inte ta betalt.
7. Snälla söta rara, om det finns en bil framför, en bil bakom, eller flera bilar framför eller bakom, börja INTE småprata om ditt och datt, väder och vind eller diskutera priset på en McChicken utan meny. Det är inte överdrivet dyrt på McDonalds, men det är inte heller gratis. Och vi har oftast inte tid att småprata just där. Det skulle innebära att vi skuylle småprata om ditt och datt, räkna dina pengar och ge rätt växel tillbaka, samt prata med bilen som just håller på att beställa. Det räcker alldeles utmärkt med att bara betala.
8. Om det är något som dröjer, vänligen kör INTE på eget bevåg iväg för att parkera på ruta 1 eller 2. Det är nämligen inte meningen att vi sedan ska släpa med oss läsk, ramlösa, eventuella frukter och grönskaker, glass och så vidare med ut. Det är endast den mat som kräver värme. Resten ska du få i luckan vare sig du vill eller inte.
9. Stå ALDRIG kvar på ruta 1 eller 2. Dessa parkeringsplatser är inga vanliga parkeringsplatser. Om du fått din mat så åk vidare. Om du inte ens fått vänta utan bara bestämt dig för att stå där skulle jag vilja säga att du inte har alla indianer i kanoten. Ser det ut som en vanlig parkeringsplats eller? Va? VA? Vi BEHÖVER dessa.
10. Jag försökte verkligen komma på en tionde grej, men... Ja, just det. Burkar. Alltså pantburkar. Dessa skall inte slängas i soporna. Varken inomhus eller utomhus. Det finns en metallpapperskorg inne i resurangen mellan platsen där du häller ut din läsk och skåpet med muffins. Den står på golvet. DÄR ska man slänga sina burkar. Värt att notera är även att du i denna INTE ska slänga vanliga sopor. Just detta verkar av någon anledning vara väldigt svårt att förstå.

I övrigt vill jag bara beklaga mig över idioten som kom på att man skulle börja göra om sopsäckarna. Det slängs en del muggar som fortfarande innehåller läsk. Detta innebär att det ibland samlas en del läsk/mjölk/eller-vad-det-nu-kan-vara i botten av påsarna. Med lite otur läcker denna påse så att både sopkärlet som säcken ligger i och golvet blir blött och kladdigt. Vad gör man då? Jo, man uppfinner en påse med HÅL i! Så nu läcker alla påsar. Jättesmart. Verkligen.


 


Vi lever i en värld av gummi

Min mor och hennes mor var nere i Borås i veckan som var. Dom åkte förbi Sagaform och fyndade lite grann. Bland annat den perfekta presenten till min bror och alla andra portionssnusare som inte riktigt vet vad de ska göra av sina vedervärdiga små påsar när effekten liksom försvunnit. Det var helt enkelt en poslinskopp med lock och ett litet hål i för använda små äckliga saker. Väldigt fiffigt tyckte min mamma eftersom min bror har en tendens att lägga dessa i glasen. Det är mindre trevligt.

Men jag fick ju så klart också en present. Ett durkslag. Låter kanske inte så himla spännande, men jag gillar den. Den är i gummi (och med gummi menar jag även alla dessa saker tillverkade av exempelvis silikon och annat tjafs. Mjuka, böjbara saker) och man kan fälla ihop den så att det blir platt. Och sedan veckla ut den. Det är fantastiskt smart. Jag har inte provat den ännu så jag vet inte om det funkar, men det borde den göra. Det finns liknande på Flygfyren tror jag om någon är nyfiken.
Till gummivärlden hör även dessa fula köksvantar som man kan plocka ut grejer ur ugnen med. En grythandske av gummi, ungefär. Väldigt fiffigt, men ack så fult. Jag gillar mitt durkslag, för det är praktiskt. I övrigt så föredrar jag grytlappar och handskar av klassisk modell. Virkade grytlappar. Sådana gillar jag. Vanliga saker, sådant som gör köket hemtrevligt. Glänsande ytor och minimalism är hemskt. Köksredskap av gummi kan ju vara både praktiskt och roligt. Men snälla låt det stanna här. Det räcker. Jag vill inte ha mer gummi i mitt liv.

Eller vänta, gummistövlar är ju en bra uppfinning också...

Jag är... så lång som jag är

Jag har tagit upp det med några redan. Jag är ca 173 cm lång. Det gör mig oftast ungefär lika lång eller möjligen längre än de jag umgås med. Eller jobbar med. Så här är det i min värld. Numera har jag en viss förståelse för folk som är korta. Och jag begriper inte hur dom gör! sedan igår har min bubbla där jag är "så lång som jag är" blivit lite... eh, det är ju en bubbla, så den har väl blivit lite... hm, utblåst? Hur som helst. En timme på jobbet med Loman och Adam och jag insåg hur kort jag är. Eller snarare hur långa dom är. Jag är faktiskt inte van att behöva vända upp huvudet för att titta på folk. Jag har ju träffat dom förut! När de var två stycken verkade dom mycket längre, av någon anledning. Och jag kände mig kort! En helt ny upplevelse.

Camilla är inte jättekort, men hon är ju inte heller att betrakta som särskilt lång. Min moster är nog kortare. Och min gammelfarmor var ännu kortare. Nu vägrar ju Liten avslöja hur många cm över marken hon mäter, men i jämförelse med vissa av mina släktningar, min mormor inräknad, kan hon nog känna sig lite lång, i det närmaste som "alla andra". För min moster är liten. Min mormor är liten, och det har dom varit sedan jag passerade dom i längd (för ganska många år sedan). Och nu är plötsligt JAG liten. Det ligger en hund begraven här någonstans... 

Angående popcorn

Antingen gillar man det eller så gillar man det inte. Somliga anser att det är gott men att de är störtjobbiga eftersom skalet fastnar mellan tänderna. Och i halsen.
Det finns en plats där man SKA äta popcorn, vare sig man gillar det eller ej. Denna plats är bion. Där äts det mycket popcorn. Och här återfinns mitt popcornmysterium. Man köper sin biljett, sina popcorn och går och sätter sig i lagom tid. När filmen börjar är popcornen slut. Varför är popcornen slut? Varför är det så himla enkelt att trycka i sig stora mängder popcorn på bio men inte hemma? (med undantag för Lina kanske, som är fantastiskt duktig på att äta popcorn) Popcornen hemma är ju mycket godare! Är det här ett resultat av en för liten popcornlåda, för mycket reklam innan filmen eller mins självdiciplin vad gäller popcornätande före filmen?

Popcorn görs som bekant av majs. Men det är inte vilket majs som helst. Jag läste på wikipedia att det är en speciell sorts majs med hårt skal, den vanliga majsen har för mjukt för att det ska kunna "poppa". Därmed sprack mina drömmar om möjligheten att göra minipopcorn. Jag hade hoppats att någon skulle få för sig att göra popcorn på minimajs. Inte för att jag tror att skillnaden skulle bli så stor, utöver storleken, men det skulle vara roligt att testa. Dessvärre verkar det ju som att man först och främst måste utveckla hårdare skal på minimajsen. Typiskt.

Vem är jag om ett antal år?

En Susanna blir helt logiskt och full naturligt en Sanna. Hon kommer alltid att var en Sanna. Micke är ett logiskt och fullt naturligt smeknamn på en Mikael. Hoffis är inte fullt lika logiskt och naturligt smeknamn på en Linda.

Om... typ 50 år. Då kan Sanna fortfarande var en Sanna. Och Micke är Micke. Men när jag är... 73 år gammal, kommer folk fortfarande att kalla mig Hoffis? Det känns så... litet, på något sätt. Kommer mina smågaggiga vänner liksom envisas, "jaaaaa, vii kanske måste ringa deen där Hoffis också!" Eller kommer jag bli enbart Linda med tiden? Vi som heter Linda är förresten alltid trevliga. Det fick jag höra på jobbet. Jag höll med. Vi är banne mig fantastiska! (med vissa specifika undantag, naturligtvis).

Och appropå jobbet. Jag vill faktiskt ha tillbaka min penna. Det brukar funka bra, för jag brukar hålla koll på vem som lånar den. Idag lånade jag ut den till en gäst. Han stal den! Det är faktiskt höjden av fräckhet. Det var ju MIN penna! Min privata. Här försöker man vara hjälpsam och folk stjäl saker av en... Fyyyy....


Today is today

Det är det. Det regnar och är kallt. Den perfekta dagen för att ta tag i omtentan jag dras med. Den är dock inte tillräckligt perfekt, för jag har ingen som helst lust och kommer därför inte heller göra det. Det känns bra, för jag vill inte. Det könns obra, för jag borde göra det. Jag är 100% säker på att viljan kommer att vinna.

Därför kommer jag idag istället pyssla med andra saker. Till att börja emd sov jag två timmar längre än jag tänkt. Det finns experter som menar att man inte kan ta igen "förlorad" sömn. Det måste ju vara en myt.
Så jag ska försöka sy klart tygväskan till Camilla. Och kanske rita upp delarna till nästa syprojekt. Sedan är jag, just nu, väldigt sugen på att sy ett överkast. Ett lapptäckte. Klurara lite på färgerna. Blått, rött, lila, grått och... vad? Enfärgat eller mönster? Klara färger, inga mörka och inga obehaglit ljusa. Klarblå (eller kungsbå, royal, eller vad man nu vill kalla den). Blodröd. Lila, och sen grått för att neutralisera. Återstår att se när jag tar tag i det projektet, eftersom det ska vara 484 rutor... Hoppsan.

sedan överväger jag att sortera en massa kort. När man var liten sattes ju alla bilder in i album. Jag har ett eget från mina första år. Det är rosa. Tycker det är lite synd att man inte fortsatte. Undrar om det är försent att ta tag i det? Kan man liksom plocka ut en massa bilder nu och fixa i efterhand? Det måste väl gå, eller?

Gör som du vill och var glad

Läste i Aftonbladet om en ny bok som kommit ut i USA som säger åt oss att bojkotta IKEA eftersom det låga priset på bykhyllorna beror på olagliga skogsskövling i Sibirien. Dom (mer eller mindre) uppmanar därför folk att inte köpa IKEA-möbler för att få ett stopp på det här. Problemet för mig är följande: Jag gillar IKEAs möbler. Jag gillar deras låga priser. Skulle det göra någon skillnad för träden i Sibirien om jag köpte en dyrare bokhylla på Mio? Skulle inte tro det va? Man skulle behöva vara så många. Både för att det skulle kännas och bli meningsfullt. Och hur skulle jag kunna veta hur många mer än mig som väljer att inte köpa saker från IKEA? Jag är ju som bekant Facebook-vägrare och kan därför inte gå med i en "bojkotta-IKEA-för-illegal-skövling-av-sibiriska-barrträd"-grupp.  Ingen gemenskap där. Alltså kommer jag fortsätta köpa IKEA-möbler. För det kommer inte göra någon skillnad om jag slutar.

Av samma anledning kommer jag fortsätta flyga. Planet lyfter även utan mig. Alltså tänker jag inte välja tåg eller buss bara för att spara på miljön. Det ger mig ingenting. Jag känner mig inte moraliskt duktig. Att ha sjuttielva olika kärl för sopor är heller inget för mig. Jag blir inte gladare av att slänga kartong på ett ställe, plast på ett annat, sedan tetrapack, äggskal, ruttna potatisar, brännbart, glas, metall... Okej, jag slänger inte allt. Plastpåsar åker i soporna. Tidningar, kartonger, glas och metall brukar sorteras, dels för att det inte ska slängas i vanliga sopor, dels för att det tar sådan plats bland de vanilga soporna. Men kompost and stuff... Oh no. Där går gränsen. Jag skulle inte bli gladare av sådant. Alltså, jag gör det inte! Do (nästan) what you want. Be happy!

(Naturligtvis får andra göra som dom vill. Blir man lycklig av bussen, komposthinken och dyra möbler so go for it...)

It should be olagligt!

Äldre människor i bil är en trafikfara. Om man inte kan hålla 90 km/h på en väg där det är 90 km/h ska man inte kära bil (gäller naturligtvis även folk som kör 40 på en 70-sträcka osv). Än värre blir det när övriga trafikanter (exempelvis jag) blir sura över att det går så långsamt. "Kör om då", tänker ni nu. Det skulle jag göra också, men jag FÅR inte. Jäkla enfiliga skitväg. Jag pratar om E18 mellan Vreta och Norrtälje. 65-70 km/h är inte okej. Men lagligt. Oklart varför. Man ska ju anpassa körningen efter väglag bla bla. Men det kan inte bli så mycket bättre vägförhållanden än just nu. Det ska väl så klart sägas också att jag själv håller exakt 90 om det kommer någon dåre bakom mig i 120 och lägger sig en centimeter bakom. Skyll er själva. Är det 90 så kör jag i 90. Hade ni hållt avståndet hade jag kanske kört lite lite fortare.

Och när jag ändå är i farten ska jag upplysa om att kommunens, länets, kanske en av landets mest korkade korsningar är den vid Görla. Om man komemr från Kappelskärshållet och ska svänga av. För det första är det en väldigt kort avfart. Faktum är det finns ingen, vägen bara svänger där. Sedan kommer själva korsningen. Nu är det stoppplikt (ett p för mycket va?) där. Sikten åt höger är dock obefintlig. Men jag har företräde. Om inte någon befinner sig på vägen. Men det ser jag ju inte. Vad är då problemet, varför måste jag se mötande bilar om jag ska svänga höger? Jo, för att det är några idioter som placerat busshållsplatsen två meter från korsningen. Och där smalnat av vägen så att det bara ryms en bil (eller eventuellt en stillastående buss som stoppar trafiken från båda hållen). Vad i hela världen var tanken med det upplägget? Finns det någon logisk förklaring till varför?

Bokbyte

Snart får jag bärja läsa faktaböcker istället. Böcker som innehåller sanningen i en oromantiserad form.

Jag har läst så pass många historiska romaner nu att det bara snurrar namn i huvudet. Så länge det handlar om samma förattare är det helt okej, men när det kommer till olika författare vars romaner utspelas under samma period... Det eviga name-droppandet är helt sanslöst. Vissa av de personer som förekommer är ju verkliga, likaså en del av de händelser. Men när dessa personer som alltså har funnits i verkligeheten, tillskrivs lite olika personligheter och så vidare, blir det lurigt. Färgad som man är av den första beskrivningen av någonting. Alltså, kan en lösning vara att läsa om dessa personer någonstans där de inte finns med för att de för berättelsens skull har en roll att fylla utan för att de är historiskt intressanta? Och få lite sanna bakgrund? 

Och möjligen för att lista ut med hur många år det hela är fel, för samma person med olika funktioner med 100 år där emellan går bara inte... Ännu "värre" blir det ju när samma händelse framställs på två olika sätt med två helt olika personer inblandade. Det går ju bara inte. Eller gör det?

RSS 2.0