HOFFIS

Hoffis skapar kategorierna (vartefter hon kommer på dom, med facit i hand verkar ämnet "Borås" och "sport" varit enklast) och bestämmer helt på egen hand vinnaren som ibland är solklar och logisk och ibland helt klart mindre solklar och kanske ologisk.
Här kommer alltså...

Årets...

...bästa vecka
Det måste ju vara veckan på Gotland, eller?

...bästa Borås-vecka
Det var den vecka då AIK vann Allsvenskan. Och Svenska Cupen. Det var en lycklig vecka för en AIK-are i Elfsborg-land.

...mest uppseendeväckande halsduk i Borås
Det är så klart min AIK-halsduk. Det tar ett par sekunder innan folk på stan reflekterar över vad jag har runt halsen, den är ju trots allt svart och gul. Sen ser jag hur man zoomar in på (det väl synliga) AIK-märket. Folk tittar på, eller är vänliga nog att kommentera den med saker som "Vågar du ha på dig den där?".

...mest lagtoleranta
Det är jag. Jag kommer aldrig att hurra för folk som stoltserar med Djurgården eller Hammarby, men vad fan, i Borås är allt välkommet!

...bästa helg
Alltså det har ju funnits många. Men Globenhelgen är ju alltid rolig.

...Borås-helg
Den helg när Camilla och Sanna kom ner och hälsade på, borde det väl vara tror jag.

...bästa Borås-tid
Det bör väl de tidpunkter då jag tillfälligt lämnat stan för att åka hem...?

...bästa lärare (inkluderar alla, från halvtidsanställda föreläsare till professorer)
Jag har absolut ingen aning, men det lär ju helt klart inte vara någon på min institution.

...dummaste schemaläggning
När man har en föreläsning om målgruppsanpassning på en torsdag och sedan bestämmer att texten som ska målgruppsanpassas ska lämnas in två dagar innan föreläsningen. Kommentaren av läraren på det var "Ja, det var ju lite tokigt".

...otäckaste ögonblick på Högskolan
Det var när jag upptäckte att dom festansvariga på BHS skulle ha en "sittning" med erotik-tema. Bibliotekarier (som större delen av BHS består av, dock inte jag) och erotik är en otäck kombination i min värld.

...bokserie (fler än tre böcker)
Förra året läste jag Harry Potter för första gången. Det här året har jag tagit mig igenom Jan Guillous böcker om Carl Hamilton. Jag gillar dom. Men jag tror ju inte att alla skulle göra det.

...bokfarkost
Bilar finns överallt, och flygplan. Tåg och båtar. Men av någon anledning har jag i år läst både en och två och tre böcker innehållande ubåtar! Inte för att jag inte tycker att det är lite intressant med ubåtar, men jag har fullständigt drunknat i tekniska detaljer om klass, skrov, hytter, periskopdjup, skärmar, spaning, dykning, stigning, klasser och vapen. Fortsätter det såhär kommer jag att vara ubåtsexpert vid den här tiden nästa år.

...shoppingrunda
Alla lyckade shoppingrundor är värda att minnas, därför tar jag den misslyckade som jag minns bäst. Det var när jag klev in i Knallerian och insåg att Elfsborg hade något slags "slut-på-säsongen"-jippo med försäljning och autografskrivning. Jag gick ett varv, mådde lite dåligt, gick hem och hämtade min AIK-halsduk och gick ett varv till.

...bästa reklam på tv
V75. Jag gillar deras reklam med hästar. Plötsligt händer det, och så vidare.

...arbetsmyra
Det är ju min gode vän Camilla. Hon har det senste halvåret (enligt mig) tagit "övertid" till en helt ny nivå.

..."men-ge-upp-nu!"
Peter Forsberg. Det har väl varit han de senaste åren. Foten/kroppen håller inte. Det är okej att kasta in handduken, gör plats för ungdomarna. Ge upp och börja spela golf. Men visst, är han hel (vilket han sällan är) så kan han väl finnas där som gubben i lådan att slänga in om det ser mörkt ut...

...smidigaste uttalande
Det finns säkert en uppsjö ganska klantiga uttalanden, men jag minns speciellt ett. Det var Anders Svensson som svarade på frågan om varför han inte ville ha Pia Sundhage som ny förbundskapten. Det var för att "herrfotboll och damfotboll är två olika sporter". Jag håller ju till viss del med, men jag skulle ju aldrig säga det högt. Till en frågvis reporter. I en intervju. Som ska sändas. Modigt eller korkat?

...skönaste skor
Det är och förblir, även om dom i år bara plockades fram en gång, mina fotbollsskor (för gräs). Det finns helt enkelt inga skönare skor. Nu utgår jag från att vi inte ska klampa runt på asfalt, utan det handlar om känslan att ha dom på fötterna. Dom sitter mer eller mindre perfekt. Så sköna.

...comeback
Comebacken var ett faktum och det rann ut i sanden för att några kotor i nacken inte höll. Nu blir det comeback "igen". Tyskarna (och motorvärlden?) jublar, Michael Schumacher återvänder till Formel 1 (som förare då, men han bojkottar Ferrari och ska köra för Mercedes). Om hans nackkotor håller, får vi väl anta. Mannen är, eller har i alla fall varit, världens absolut bästa F1-förare. Han slutade, men ska nu alltså återvända. Frågan är varför, han behöver knappast mer pengar. En äkta längtan över att få ratta en Formel 1-bil i tävlingssammanhang igen? Det här är väl ungefär som om Michael Jordan skulle börja spela basket igen, eller Wayne Gretzky skulle börja spela ishockey.

...sjukdom
Det borde ju utan konkurrens vara svininfluensan. Jag har dock inte haft den, inte vaccinerat mig mot den och är rysligt trött på den. Därför utser jag Vestibularisneurit (?) till årets sjukdom, för det har jag haft. Den kallas även yrselsjuka. Jag kan upplysa om att det är väldigt jobbigt att vara konstant sjösjuk i en vecka. Om ni inte lider av sjösjuka kan ni försöka föreställa er att vara bakis en hel vecka. Om det är någon som har invändningar mot jämförelsen får ni ta det med Sanna, det var hon som kom på det där med bakis, för det är ju inget jag kan uttala mig om.

...bästa december-blogg
Överlag är de bästa bloggarna bloggar man bara "hittar". Dom finns inte på några topplistor, har inte 10 000 besökare om dagen och handlar inte om dagens outfit. I december började en blogg jag bara besökt enstaka gånger tidigare med en rebus för varje dag. Det har varit riktigt roligt att klura på svaren, och nästan ännu roligare att läsa folks gissningar. Väldigt kreativt att skapa 24 rebusar, i vad jag tror måste ha varit paint. Jag beundrar alla som överhuvud taget öppnar det programmet i syfte att försöka.... måla, något.

...miljöflopp
Klimatmötet i Köpenhamn. Vi flyger in världens alla ledare i icke miljövänliga flygplan och kör runt dom i Köpenhamn i vad jag knappast tror var miljövänliga bilar. Man orsakar kravaller och ett allmänt kaos. Vad man sedan kom fram till? Ingenting, verkar det som.

...miljöinstruktioner
Det är nog inte bara jag som tycker att det här med klimat + miljö = sopsortering börjar få orimliga proportioner. Jag slänger inte glas, metall, stora plastbunkar, tidningar och kartong i sopkorgen i vanliga fall. Räcker det? Jag har nämlilgen ingen som helst lust att börja ha en hink med massa gamla potatisskal, äppelskrutt och matrester under diskbänken.

...sportflopp
Fotbollslandslaget. Vi missar VM i Sydafrika. Ska man skratta eller gråta? Jag väljer att se det som en nödvändighet för Sverige och hoppas på en positiv "mästerskaps-paus".

...mobilanvändare
Min mormor. Telefonen är så enkel att det knappt går att använda. Och varje gång ber hon om hjälp för att "ta bort det där brevet som syns". Ett sms. Hon verkar inte ha något behov av att läsa det. Hon vill bara få bort det. Till saken hör att telefonen är avstängd minst 23 av dygnets 24 timmar, och jag tror inte riktigt att den får följa med i den omfattning mobila telefoner brukar få göra det...

...bil
Och årets bil förra året. Och året innan det. Den fantastiska Orlibilen! Faktum är att han förtjänar ett eget inlägg efter sin tragiska... dikeskörning. Jag ska se om jag kan ordna det sen. 

...hoppsan
Gotlandsfärjorna krockar. Vilken grej. Passagerarna trodde att man tog in vatten och skulle sjunka. Det var inte bara konstigt eftersom dom nästan befann sig i Nynäshamns hamn, utan för att just denna passagerare inte precis befann sig på bildäck. Sjunkande färjor tar inte in vatten uppifrån, så är det bara. Sedan fortsatte hela historien om teorier om vems fel det var, samt arga typer från Öland som fock fnatt när färjan mellan Öland och Gotland togs ur trafik för att få det hela att funka.

...vad var det där?
Norrmännen såg ett mystiskt ljussken på natthimmelen. Spekulationerna gick om att det var en rysk missil. Sedan finns källor om att det var en rysk provskjutning som gått fel. Är det bara jag som tycker det är lite obehagligt att ryska missiler tillåts flyga kors och tvärs? Inte för att ryssarna är ensamma om att provskjuta missiler, torpeder och raketer, men hallå, låt allmänheten slippa se dom... Och seriöst, varför trodde man genast att det var ryssarna? Är vi fortfarande rädda för ryssen?

...det räcker nu
Zlatan. Okej, han är bra, annars skulle han  inte spela i Barcelona. Men det betyder inte att jag gillar sättet han spelar fotboll på. Kom igen nu, kan vi släppa hysterin?

...pucko i trafiken
Det måste vara alla dom som inte kan köra bil i snö. Jag skulle till exempel vilja föreslå följande: kör inte mitt på vägen. Kör inte mitt på vägen. Kör speciellt inte mitt på vägen när du får möte. Sitter du i en jävla Land Rover kan du fasen köra på åkern brevid vägen utan problem.

...övergångsställen
Dom finns i Borås. De mest väluppfostrade trafikanterna i denna fråga finns i Borås. Dom stannar mer än gärna och släpper över människor. Problemet är att dom har en tendens att stanna ungefär 5 minuter innan du kommer fram till själva övergångsstället. Det är oerhört stressande. Sluta!

...sämsta tv-gala
Lika dålig som vanligt. Fotbollsgalan. Allvarligt talat, det måste gå att göra något vettigare, snyggare, smartare och häftigare än vad man gör nu.

Sådär ja. Nu orkar jag faktiskt inte fylla på något mer, och ni får ursäkta eventuella stavfel, för jag orka rinte läsa igenom allt. Inom 2 timmar kommer jag troligen ha kommit på 20 saker till jag borde tagit upp, men jag ska försöka ignorera det och inte fylla på med mer. Det är faktiskt nyårsafton.

Gott Nytt År!

Strålkastarna lyser upp i mörkret. Det duggregnar och jag småfryser. Läktarna är i nästan tomma, det är jag och några till. Nere på gräset springer 22 personer omkring. Det är en ojämn kamp. En av dessa 22 ser ut att jobba för hela sitt lag. Det verkar jobbigt. Han hör dessutom inte hemma där. Det känns inte så. Ändå står och faller allt med denna person. Det blir inte platt fall, men det blir förlust. Han står med händerna i sidorna och stirrar upp i mörkret. Dom andra går därifrån. Jag går ner mot honom. Ger honom en kram och talar om att han var toppen, även om dom andra tyvärr inte var det. Han ler snett. Sen går vi därifrån. Men vi träffas aldrig igen.

Drömmar är så jäkla knäppa. Först och främst ska det sägas att jag väldigt sällan kommer ihåg vad jag drömmer. Oftast minns jag det senare på dagen, när jag läser något, ser något eller hör något som har med den bortglömda drömmen att göra. Ser jag något om Holland kan jag drömma om tulpaner, läser jag en bok kan jag drömma om ubåtar. Detta kommer jag ofta på i efterhand. Och jag minns mycket sällan vad drömmen om tulpaner och ubåtar handlade om mer än just tulpaner och ubåtar.

Jag behöver inte tänka på tulpaner för att drömma om det. Det kan vara något jag noterat i förbigående. sen skapas en väldigt konstig dröm när jag sover, helt utan verklighetsförankring.
Så är det i det här fallet om en sen kväll på en kylig läktare i duggregn.

Sanningen är ju den att jag har aldrig varit i England, även om jag hoppas att jag kommer åka dit någon gång. Jag har aldrig suttit en sen, regnig kväll på folktomma läktare och sett en ojämn kamp mellan två (för mig okända) fotbollslag. Troligen kommer jag heller aldrig att göra det.
Ska jag åka till England kommer jag i först hand satsa på London, inte Liverpool (oklart var jag befann mig i drömmen, jag har faktiskt ingen aning). Något som heller definitivt aldrig kommer hända är att jag befinner mig någonstans på planeten, en sen kväll i dåligt väder på en läktare, tittar på en väldigt ojämn fotbollsmatch med två okända lag och vid slutsignalen går ner och kramar om en inte fullt lika okänd fotbollspelare och säger att han var toppen även om hans (i det här fallet okända) lagkamrater inte var det. Låter det troligt eller? Knappast. Inte blir det troligare av att den här fotbollsspelaren naturligtvis oftast spelar inför minst 40 000 personer. Visserligen i regn eftersom vi pratar om England, men hur som helst.
Vi har fortfarande problemet som handlar om vad jag skulle göra på okänd plats på en okänd läktare i dåligt väder tittande på två lika okända fotbollslag.
Det andra problemet är, vad sjutton Steven Gerrard skulle göra på okänd plats på en okänd fotbollsplan i dåligt väder spelandes en fotbollsmatch mellan två dåliga lag, utan att tillhära något av dom?
Och varför i hela världen skulle jag prata med honom?

Detta är för mig ett mysterium. Men, vi har den där lilla obetydliga detaljen kvar. Igår kväll på Sporten på tv4. Liverpool hade vissa problem hemma mot Wolverhampton. Det redogjordes för en del missade målchanser, ända tills... Jag tänkte "Steven Gerrard gjorde mål".
Och det var precis det dom sa. För visst gjorde han mål (i 62:a minuten).
Jag glömde bort detta så fort jag hört det, men jag antar att det var orsaken till att jag drömde en konstig dröm om en Liverpoolspelare.

Det är ju förskräckligt. Jag håller ju faktiskt på Arsenal.

Kom på för en stund sedan att jag inte ens kommenterat årets julklapp. Det är i och för sig inget måste, men eftersom jag avskyr den så mycket bör den nämnas. Spikmattan, alltså.

Mattor som man kan ligga på om man har ömma leder eller muskler. Inför det känner jag att det finns bättre alternativ för de ömma lederna, och ömma muskler... herregud. Streching, någon?
Hade nu den här spikmattan varit just en spikmatta så kanske jag inte hade varit så negativt inställd till den. Men en spikmatta för mig är en matta med spik i, på bästa Disney-films-manér. En plast/tyg-matta med vassa små plastbitar på är ingen spikmatta. Kanske är det därför man kallar den något annat. Den här special-spikmattan gjorde man sedan kopia-spikmattor av, och skaparna till den ursprungliga special-spikmattan blev arga och hävdade dessutom att den här kopia-spikmattan var farlig. Liksom, var dom inte exakt likadana? Fast i olika färger och med olika namn?

Denna årets julklapp, som jag antar är den julklapp som sålt bäst, eftersom den kallas just årets julklapp, är alltså en spikmatta.
Den har sålt så bra att man i flera månader haft erbjudandet "köp 2 betala för 1". Detta kan ju bara innebära en av två saker:
1. Man har medvetet jobbat för att den ska bli årets julklapp, och därför sett till att man blir av med dubbelt så många än vad man egentligen säljer.
2. Det var absolut ingen som köpte dom från början, så man säljer 2 för 1 eftersom man inte vill annat än att bli av med fanskapen. Att det råkade bli årets julklapp på grund av det var ren tur och en tillfällighet.

Jag tror rent spontant på alternativ 2.

Perfekta dagar finns till alla årstider.
På våren är en perfekt dag när snön precis smält bort och solen skiner försiktigt. Snödroppar och krokusar har tittat fram och fåglarna kvittrar. Man har hängt undan vinterkläderna och luften är frisk. 
På sommaren är den perfekta dagen inte för varm, inte för kall. Man ska vilja ligga på stranden men inte dö av värmeslag om man inte gör det.
På hösten skiner solen, löven har börjar falla och de löv som sitter kvar lyser i gult, orange, rött. Det är ännu inte tillräckligt kallt för att behöva tjocka jackor, men lite småkyligt så att man kan ha en mysig sjal.

På vintern är en perfekt dag som idag. Visserligen skiner inte solen riktigt längre, men den har gjort. En klarblå himmel och alldeles vitt ute. Det är runt 5 minusgrader. Jag ogillar egentligen minusgrader, men en dag som denna är det helt okej. Jag har skottat snö till förbannelse, grävt fram en bil och man måste ha en massa klumpiga kläder för att inte frysa, och dessutom får man snö i nacken när man går under ett träd. Pulsa i snön är som att gå i sand. Med termobyxor och mössa på sig. Allt jag vill är att vara utomhus. Trots kylan och snön och alla kläder man måste ha på sig. Nu skiftar molen färg som dom bara kan göra på vintern. De är grå, blå, lila, lite gult och rosa. På förmiddagen innebar kylan och solen dimma över ängarna. Fantastiskt vackert.  

Jag känner dock inte att jag behöver mer snö. Däremot får den som redan finns stanna kvar över jul och nyår. 

Ja, det är jag fan. Jag är avundsjuk på alla er som kan lägga huvudet på kudden och somna på kvällarna. Nu ska veta att ni är lyckligt lottade. Faktum är att ni som tycker det är svårt att somna, dvs ni som anser ca 30 minuter vara lång tid, ni skulle bara veta hur bra ni har det. Prova 2-3 timmar.

Jag har provat allt. Jag har slutat dricka te, jag har testat varm mjölk. Jag har gått och lagt mig tidigt, jag har gått och lagt mig sent. Jag har testat att förska somna pigg och jag har testat att försöka somna när jag är dödstrött. Jag har försökt räkna får, prickiga kossor och flygande grisar. Jag har provat räkna baklänges från 999, men kommer sällan längre än till ungefär 984 innan jag tappar koncentrationen. Jag har försökt låta bli att tänka, eller tänka att jag är trött. Det jag egentligen borde prova är kanske att sticka ut och springa innan jag ska sova. Eller bara ta en promenad. Det är dock inte så lockande när det är mörkt, kallt och blött. Vilket i fallet Borås innebär ungefär hela tiden. Jag har testat med en huvudkudde och jag har testat med två. Jag har försökt somna på mage, på sidan och på rygg.

Jag tror att det helt enkelt är så att jag tänker för mycket när jag ska sova. På allt, på ingenting. Och jag är medveten om att jag tänker för mycket när jag ska somna, vilket leder till att jag ligger och tänker på att jag tänker. Sen kommer jag på mig själv med att jag faktiskt ligger och tänker på att jag tänker att jag tänker.
På allt, på ingenting.
Det här är inga tankar som leder någonstans.

Det har kommit snö i Borås. Som faktiskt ligger kvar på marken. Just nu. Det är runt noll grader. Jag sitter och dricker te i min soffa och funderar på om jag först ska dammsuga, slänga skräp eller fundera över vad jag glömt packa ner. Imorgon åker jag hem. Gud så skönt. Det är faktiskt så skönt att jag tror ingen annan kan förstå hur skönt det är. Ja, om det inte finns fler som jag, som valt att gå knäppa utbildningar på högskolor/universitet som inte riktigt fungerar som dom ska...

Min lilla lägenhet är ganska liten. Studentlägenheter har en tendens att vara det. Min erfarenhet av dom, som sträcker sig till två stycken, är att dom även är ganska kalla. Jag går nämligen ständigt runt i en extra tröja och raggsockor. Det är kallt på golvet. Väldigt kallt på golvet. Det kan kännas lite varmare om man rör på sig. Men när vardagsrum, kök, sovrum, badrum, hall, garderob, skrivbord osv är inklämt på mindre än 30 kvm, ja, då finns inte så mycket utrymme att just röra sig på.

Men jag klarar mig. Det är värre med de tre. Pelle, Johan och Erik. Hur ska dom klara sig under jul och nyår? Jag kan ju inte ta med alla tre hem, det går bara inte. Det blir för omständigt. Jag flyttade lite på dom här tre igår. Men, alla behöver ju ljus. Inte för att det är särsklt mycket sol ute, men lite ljust är det ju. Men dom var så himla kalla. Tänkte att där kan dom ju inte stå. Tänkt om dom fryser! JAG skulle frysa om jag ständigt befann mig på samma plats som dom. Det drar nämligen jäkligt kallt från mina fönster. Mina element jobbar för fullt. Eller ja, det ena gör det, det andra jobbar inte riktigt lika hårt. Men fönsterbrädan är av sten, så det kommer mer kyla en värme därifrån. Borde jag kanske packa in Pelle, Johan och Erik i något? Linda in dom i en handduk kanske, för isoleringens skull? Flytta på dom? Men då var det ju det där med ljuset...

Det blir nog en kompromiss. Pelle, Johan och Erik, dom klarar sig alltid.

Ja, just det. Pelle, Johan och Erik, det är mina tre kaktusar...

Det händer titt som tätt, faktiskt. Tänk er ett gummiband. Detta drar ni i, i stort sett hela tiden. Plötsligt går det av. Pang. Gör det ont? Nja, det kanske smäller till, det är väl allt. Men gummibandet är ju likväl trasigt.

Jag har aldrig brutit något. Den värsta skadan jag råkat ut för är väl en ordentligt stukad fot. Ja, och en hjärnskakning kanske. Men, den där stukade foten är ju småpotatis i jämföresle med alla de idrottare, till exempel fotbollsspelare, som sliter av ledband.

Jag föreställer mig att det måste göra jävligt ont. Ni vet, den sena som gör att ni vickar foten upp och ner (jag tror det är så det fungerar). Hälsenan. Tänk om den plötsligt skulle gå av. Jag tror att det gör väldigt ont. Tror inte ni? Likadant är det väl med korsband. Dom sitter i knäna. Tänk om ett av gummibandet som styr ditt knä skulle gå av. Jag tror inte bara att det skulle göra ont. Jag tror att det är jäkligt obehagligt.

Jag har kommit på en sak.
Att läsa bloggar, samma eller olika, påminner om att leta information. Om jag, av en slump, hittar en blogg som jag läser. Så kan det mycket väl hända att jag via den här bloggen tar mig till en annan blogg. Som i sin tur kan leda till en annan blogg. Är det inte lite lustigt ändå? Hur man liksom kan ta sig fram, från en blogg, till en annan, och sen vidare, och vidare. Det kan även bli så att man tycker alla dessa bloggar är okej. Jag menar, de hör ju ihop på något vis.

Igår skulle jag använda ordet akronym. För att vara helt säker googlade jag ordet. Jodå, jag hade rätt i vad det betydde. Men. Jag hamnade också djupare i träsket, i och med att jag var tvungen att ta reda på vad en apronym var. Och en backronym. Och sedan en rekursiv akronym. Ett försök att begripa skillnaderna här sa mig att vi kanske missbrukar ordet akronym ibland.
Men, spela roll. Huvudsaken är ju att man begriper, eller hur?

Samma sak gäller väl när man leta efter en film, och hittar en annan film... Ja, och så är man vidare.
Hm, jag tror bestämt att det här är vad som kallas surfa...

Om jag minns luciafiranden genom åren? Jo men visst. NÄr jag var liten var det jättekul. När jag blev äldre blev det lite mindre kul, men ändå okej. Jag kan ju inte sjunga och dessutom var det en årlig jakt på ett lucialinne som inte var för kort.

Årest längsta natt och Sverige firar ett siciliansk (heter det så?) helgon som dog för i runda slängar... 1700 år sen! Jäklar, det är några år...
Eller, så tänker vi på de hedinska påhitt om att natten till denna dag var mörkaste och farligaste på hela året eftersom mörkrets herre Lucifer var extra aktiv denna natt. Hur som helst har vår svenska Lucia i stort sett ingenting gemensamt med det italienska helgonet. 

Så hur har då Lucia varit genom mitt liv? På dagis var det ju alltid roligt, och det spelade inte särskilt stor roll om man var lucia eller"bara" en tärna. De flesta små flickor vill ju vara lucia. Det var en jakt på luciakronor med dessa fåniga små ljus. Eller, om man skulle vara tärna, skulle man hitta ett enkelt ljus. Dessa lampor vill jag minnas tändes genom att man vred på dem, ungefär som man kan göra på en adventssjustake.

När man blev lite äldre var det dags för levande ljus. Som jag är glad över att jag slapp vara lucia. Tanken på stearin i håret var inte alltför trevlig. Och den där kronan... den väger en del alltså. Men. Det är ju mycket finare med levande ljus!

Det mest stämmningsfulla lucia jag varit på... Hm, jag gillade verkligen lucia vi hade i sjätte klass. Eftersom jag gick i skolan där jag gick kunde vi fira lucia i kyrkan, och gå luciatåg i en kyrka är mycket häftigare än att göra det i en matsal eller ett klassrum. Man måste sjunga lite högre bara.
Sedan gav vi oss ut på diversa andra platser, men det var inte lika roligt.

Ska lucia sjunga? Ja, det tycker jag faktiskt. Om hon sjunger bra. Annars kan hon väl läsa en dikt eller något emellanåt, det tror jag vi gjorde.

Mörkt eller ljust hår? Vem fan bryr sig...

Hur är det med alla röda band, kransar och glitter? Det är väl i det närmaste en fråga om smak. 
Jag tycker personligen att lucia är den enda som ska ha rött band i midjan (som ska symbolisera Lucias helgondöd eller något sådant). Jag har sett luciafiranden när det här röda bandet sitter i midjan på alla, lucia som tärna. På huvudet ska lucia ha en krona. Denna ska vara inlindad i lingonris (är det väl?) och röda band. Naturligtvis ska det vara levande ljus. 
Tärnorna däremot. Här är det absolut inga röda band. Punkt slut. Det ska vara glitter, både i midjan och i håret. Om vi pratar om ett helt luciatåg anser jag även att någon bör ta på sig att skaffa detta glitter, så att alla tärnor har likandant glitter. Jag har varit med om motsatsen, och jag tycker det är finare om alla har samma sort.

I övrigt anser jag att kläderna/lucialinnena/särken ska nå ner till golvet. Har man inte för korta kläder i vanliga fall ska man fasen inte ha det på lucia heller (skulle du nu har för korta kläder i vanliga fall föreslår jag att du slutar med det nu). Vidare gäller totalt skoförbud! Vita sockor eller strumpor är helt okej. Har man ett par vita ballerina funkar så klart dessa. Men alltså, inga stövlar, inga gymnastikskor, inga sneakers. Värre kan liksom inte bli.   

Den senaste Erik som kröntes till Kung i vårt rike verkar ha varit Erik XIV, år 1560. Han var nummer två i Vasaätten, och alltså son till Gustav Vasa. Annars är väl de mest kända Kung Erikarna Erik den Helige och Erik av Pommern. Tycker jag, i alla fall. 
(Sanna, nu kan du sluta läsa, för det kommer handla lite om Idol...)

Alltså. Förra året minns jag nästan ingenting av, för det enda jag såg var väl sammanlagt en delfinal kanske, och halv finalen. Det är inte mycket att hänga i julgran. Men allvarligt, förra året verkar ju ha varit en av de sämsta genom tiderna ("genom tiderna" är alltså en period på... 6 år?). Det enda jag sett och hört av vinnaren är en väldigt dålig reklamfilm för hans huvudroll High School Musical. Där kallar man honom även "känd svensk sångare". För det första skulle jag inte kalla honom känd. För det andra är han väl maltes och inte svensk? Han vann ju dock, så jag antar att han kan sjunga?

Däremot, årets omgång av Idol, tycker jag var heeeeelt okej. Eller ja, det fanns i alla fall en fyra, fem stycken som var bra, och ett par som var grymma. Det var dom som var kvar efter att svenska folket tagit sitt förnuft till fånga och röstat ut stolpskotten.
Kung Erik eller Kung Carl. Han kan ibland, den där Peter Jihde. Det hade ju till exempel inte funkat med Kung Carl/Erik och Drottning Tove. Det hade blivit.. ja, inte bra.

Sen är det ju så här va, att Erik verkar vara en sån glad prick! Förutom att jag tycker att han sjunger rikigt bra, så blir jag även glad bara av att se honom. Inte fjortis-glad, nej nej. Utan bara "glad". Det är jättesvårt att förklara. Men ungefär som jag blir glad när jag inte träffat mina vänner på ett tag och får göra just det. Jag blir sådär glad som man egentligen bara är när man har en riktigt bra dag. Nu är jag dessutom extra gald, eftersom jag är tämligen säker på att han är glad. Jag funkar ju lite så att jag blir glad om andra är glada.

Alltså har "vi" nu "krönt" Erik till Kung. Han förtjänar det. Dels för att han varit grym i stort sett hela tiden. Dels för att han sprider glädje.
Dessutom är det idag, dagen efter kröningen, blå himmel och solsken ute! En märklig slump, och det borde väl om något innebära att framtiden och "regeringstiden" kommer bli ljus, eller hur?

Måns, ur vägen och försvinn i nån mörk gränd. Här kommer Kung Erik! (och Kronprins Carl, skulle jag tro...)

... men nog fan känns det helt motiverat ibland. Sveriges bönder, hur är dom funtade?

Tv4 har ju som bekant ett väl fungerande (eh) program som går ut på ett pluttinuttigt koncept där vi till en början presenteras för några tafatta bönder av olika slag som generade berättar att jodå, visst vill vi ha kärlek också, men det är så svårt att hinna träffa någon osv eftersom det här med att vara bonde är ett dygnet-runt-jobb. Typ. Det är ju så synd om dom, och en massa kvinnor (och män) i Sverige oavsett ålder lider med dessa stackars ensamma, kärlekstörstande och inte alltid särskilt social begåvade människorna.

Första säsongen av denna numera inte alltför charmiga serie var okej, för det var på något sätt lite gulligt, och dessutom var det väl så att ett och annat förhållande liksom fortfarande är ett... förhållande. Visserligen finns det ett och annat från de övriga säsongerna också, men, ja, ni förstår poängen. Jag tycker dock att det som från början var en bra underhållningsgrej liksom har spårat ur, och oavsett hur Tv4 gör för att bestämma vilka man "ska följa" är det numera bara en massa mediakåta människor som vill göra reklam för sig själva eller sin verksamhet.

Jag har absolut ingenting emot en bondgård. Jag gillar kossor. Men jag vet också att bönder är lite speciella, och nu finns det ju bevis för det, efter vad är det, fyra säsonger av den här "jag-vill-träffa-min-livskamrat"-serie. Dessutom har dom är jävligt mupp humor och ett väldigt märkligt sätt att uttrycka sig. Faktum är att om jag hade varit en av dessa hoppfulla och småkära men ganska korkade kvinnor och faktiskt LYSSNADE på vad dessa... bönder, kläckte ur sig så skulle jag packa min väska och fly så fort det bara gick och även så långt bort det bara gick. 

Årets rödtott ser ut som en förvuxen 10-åring. Med största sannolikhet kommer han alltid att göra det, men det är ju inte hans fel. Dock, jag är emot tanken på röda tröjor på folk med rött hår. Även om det råkade vara en Arsenal-tröja. Men, även om det inte funkade, så hade jag önskat att det stannat där. Den här bonden bor ju granne med sina föräldrar. Han äter hos sina föräldrar. Hans umgänge består av folk som spelar bridge och är i runda slängar 30 år äldre än honom. Typ. Dessa dagar gör han dock så att han tar av sig sin röda Arsenaltröja och sätter påsig något annat. Vilket jag först tyckte var positivt. Det förvandlades snabbt till något negativt då jag snabbt identifierade nästa tröja som en ganska gräslig blå-röd tröja. En tysk tröja faktiskt, eftersom det var en tröja från Bayern München. Herregud...
Hans värsta uttalande hittills var något om att när tuppen är borta bråkar hönorna i hönsgården. Är tuppen på plats är det lugnt. Jag antar att han ser sig själv som den här tuppen. För er som inte tittar på Tupp Söker Höna kan jag upplysa om att det absolut inte finns något tupplikt över den här bonden. Utom möjligtvis färgen på en eventuell tuppkam, men på bonden är ju nyansen mer morotsorange än röd.

Årets idiot är en creepy typ med en märklig syn på kvinnor. Till att börja med är han ful. Sedan är han ju bonde, 37 år och har tre barn, men är inte gift. Och han har inget emot fler barn. 
Den här lirarn har nu två kvinnor kvar på sin bondgård. Han har varit på "date" med båda och kysst båda. Knappast någon nationell katastrof, men det slutar ju inte där. Jag läser i Aftonbladet att han inte visste hur han tänkte, och att det var fina situationer där det blev som det blev och att han inte ångrar något. Så bra då, har han läst det där i någog instruktionbok någonstans. Sedan kläcker han ur sig att han helst skulle vilja behålla båda, men att det ju är olagligt Sverige. Jag är väl inte helt säker på att det är olagligt i Sverige att en man och två kvinnor bor på samma bondgård, men jag utgår ifrån att det är ett eventuellt äktenskap han tänker på. 
Aftonbladets reporter påpekar sen att han ju verkar ha lätt för att få kvinnor, och kanske inte skulle ha behövt ställa upp "Tjur Söker Ko". Jo men visst säger han att han har ganska lätt att få kvinnor, han är ju "social och så", men att det alltid är kul att prova ett nytt spår. Hemma känner man ju igen dem och "det är kul med lite nytt friskt blod". Jaha... En tv-bonde är en tv-bonde, kan vi konstatera. "Nytt blod" tror jag att man brukar använda för avel i olika sammanhang, för att föra in nya egenskaper, färger, karaktärer osv. För att något ska utvecklas, eller nåt. Det bör väl ha funnits något smidigare sätt att uttrycka sig på, kanske genom att säga att det är roligt att träffa nya människor? Se nya människor? Slippa leta? Ja, vad fan som helst. "Nytt blod" är det väl dags för när han behöver få sina nötkreatur att bli större så att han kan ta mer betalt eller nåt. 

Sen har vi väl en sådär 5-6 till som kanske visade sig vara lite småkonstiga, men jag orkar inte skriva mer. 

Och vad vet jag egentligen? Jag är ju inte bonde...           

... reklam för Göteborg Horse Show. Risk för namnstöld där, men jag antar att ord måste få användas oavsett var det utseplas. Men det var inte det som var själva grejen. Grejen var att man i reklam för den kallar den för "Sveriges största hästfest". Jag vill lämna in en protest här.
 
1. En hästfest kan inte bli större än i hufvudstaden. Siffrorna skiter vi i just nu, men att Göteborg använder det där med största hästfest tyder enbart på ett visst mindervärdeskomplex. I min värld i alla fall.
2. Stockholms version av det hela har en bättre webbplats. Sen att inte ens den är "jättebra" är en annan fråga.
3. Gbg Horse Show skriver att det till finalen 2008 kom 87 471 besökare. Det var publikrekord. Då Scandinavium endast tar 12 000 besökare får vi väl anta att detta gäller samtliga besökare under alla fyra dagar, samt de som kanske enbart besökte mässan. Stockholm hade sitt rekord för några år sedan, då det kom 77 000 besökare på TRE dagar. En diff på 10 000 pers visserligen, men då är det alltså så att dom där 10 000 är en fis i rymden eftersom de ungefär motsvarar antalet på en föreställning i Globen, nästan mindre faktiskt. Med en extra dag skulle Stockholm fixa minst två föreställningar. Dvs man skulle komma upp 97 000 besökare.
4. Det kanske bör poängteras att Globen har hela Annexet fyllt av hästprylar, och denna mässa drar förstås några extra.
5. Men samtidigt ska då nämnas att Göteborg i sin tur samarbetar med Eurohorse, som är Nordens största hästmässa. Så dom drar ju möjligen ännu mera extra.

Slutsats. Det är himla fult att framställa Gbg Horse Show som Sveriges största hästfest. Vad som finns i Gbg finns även i Stockholm.
Jag menar, Lionel Messi är en av världens största fotbollsspelare. Typ. Han är ju faktiskt bara 169 cm lång. 

Ni vet, sådär som man brukar beskriva små barn på julafton? Leende och med glittrande ögon? Ungefär så kände jag mig igår kväll, ty jag gjorde en liten tidsresa.

Det var ju Idol. Och MINA gamla idoler var ju där. Pojkband är ju himla smörigt men samtidgt lite myspys. Och Westlife var ju tillsammans med BSB mina favoriter för en massa år sedan. Westlife var ju precis vad dom alltid varit. Samtidigt som dom var något annat.

Dom är äldre. Alla är väl gifta/har stadigt sällskap. Dom är ju förstås bara fyra, eftersom Bryan hoppade av och gjorde solokarriär med hjälp av två "nästan-hits". Tydligen bor han i Australien nu. Sen är dom väl säkrare på sig själva, kan lite mer svenska, smörar för låtskrivare osv.

Annars är allt som vanligt. Shane är fortfarande den som inleder, avslutar och sen tillsammans med Mark fyller låtarna med text där i mitten. Nicky (som trallar i refrängen) ser inte ut att ha åldrats en dag, och är fortfarande den som svarar på frågor. Kian (som också trallar lite i refrängen) har idag, precis som för sisådär 10-12 år sedan, hemsk frisyr. Allt är precis som vanligt. Är det inte fantastiskt?

Appropå pojkband var tydligen BSB på Hovet igår. Brukade inte dom fylla Globen? Hur som helst blev dom sågade. Hade inte åldrats med värdighet tydligen. Är dom här artisterna som återkommer liksom i behov av pengar, eller är det något annat? En kombination av båda så klart.

Men alltså. När jag var i den här åldern (den ålder jag inte riktigt kan precisera, men någonstans mellan 8-15 kanske?) lyssnade jag ju på BSB, Westlife, 5ive, Boyzone (inte så mycket, men det hände), A1, Blue och så vidare. Vad lyssnar folk på idag? Jag har ingen koll. Vad är dagens pojkband? Lyssnar alla små barn på Jonas Brothers och Tokio Hotel när dom inte ägnar sig åt att dyrka Idol-Erik? Eller är jag efter i utvecklingen? Är dagens barn inte lika insnöade som min generation var?

Förresten, en helt annan sak. Alla borde om inte titta, så åtminstone slötitta på NCIS Los Angeles. Bara för citatens skull. Den här veckan var det något om att sociala nätverk, såsom Facebook, enbart är till för socialt missanpassade och socialt handikappade och mindre begåvade personer som är rädda för vanlig kontakt.
Eller något åt det hållet. Är inte det sant så säg?

Jag hade nästan glömt bort att jag hade halva livet kvar att skriva om... Tror att det är dags för högstadiet va?

Jag lämnade idyllen på Rådmansö för at börja högstadiet, det vill säga årskurs 7, i Norrtälje. Destinationen var Lommarskolan, och det allra bästa med den platsen var att skolan ligger granne med stallet. Annars var det, kan jag se i efterhand, en ganska hemsk plats. Platt, skrikig och... ja, jag vet inte.

Jag började i C-enheten, som var tämligen neutral. A var... motion och hälsa, tror jag. D var väl estet? B var... ja, vete fasen vad B var. Men min C slogs efter ett år ihop med B och bildade IT. IT-enheten, alltså. Vad de ansvariga hade för ambition med det vet jag faktiskt inte, för inte var det särskilt mycket "IT". Men jag tror att man målade om ett klassrum någon gång under den här perioden. Grejen är dock inte att man målade om, för det gjorde man i flera klassrum. Grejen var att man i just det här klassrummet valde att måla Nalle Puh på väggarna...

Det enda minne jag har från början av sjuan är att vår NO-lärare sprängde en kokosboll. Samt att jag konstaterade att det var sjukt jobbigt att börja skoldagen kl 08.05 på morgonen. Vems korkade idé var det liksom?

Jag kunde här, när jag fick min mentor, konstatera att jag är förföljd av konstiga människor som heter Siv. Den första var läraren i lågstadiet. Hon var visserligen snäll och så, men lite speciell och egen. Den andra var Siv på fritids, även hon snäll men helt klart lite egen. Den tredje var min mentor och idrottslärare Siv. Herregud, vilken störtjobbig, ihärdig och komplett outhärdliga människa!

Det var antagligen här jag började bli förbannad. På lite av varje. Jag tror att jag var och knackade på dörren ill lärarrummet minst en gång om dagen.

Det måste ha varit i den här åldern jag åkte till USA med mamma för att hälsa på min moster och kusin. Det var en sjukt jobbig flygresa, och jag hade en del hemlängtan. Men, jag har varit i USA i alla fall. Och Mall of America! Dit kan jag tänka mig att åka igen!

Jag fick, när jag gick i nian tror jag, en födelsedagspresent av mina lärare. Det var så att någon mindre intelligent kom på att vi varje år skulle ha någon sorts "föreställning" på Alla hjärtans dag. På kvällen. Där skulle det vara lite sång, fika och blaha. Denna kväll, för lärare, elever och föräldrar, gjorde man obligatorisk. Vi kan väl sammanfatta det som så att den dag man fyller år skulle man gärna stanna hemma från skolan. Jag uppskattade inte att man tvingade mig att vara i skolan även på kvällen. Och det fick lärarna naturligtvis höra (speciellt Janne), och därför fick jag en lite present. Ett halsband med en berlock som det står "Linda" på. Jättefint. Mindre fint är att det stå "IT-enheten" på baksidan...

Nej, men det här var en gansak trist skoltid, med en delvis skojig klass, som naturligtvis innehöll ett och annat... stolpskott.

Undrar om Smulan dog här nån gång... Och Hubbe kom in i mitt liv. Där kan vi snacka om en lite parvel. Vilket konstigt och jobbigt liv han levde. Det är lätt att vara efterklok. Lilla gubben...

Jag fick ett nytt favoritgodis. Vet inte riktigt vad det heter, men det var sockrigt och fluffigt.

Jag slutade läsa serietidningar eftersom dom tog slut så himla fort.

Hm, jag tror att min moster och kusin kom till Sverige också och hälsade på under något av dom här åren.

Jag vägrade vara med i luciatåget, och försöker komma på om Johanna var lucia även här. Jag har för mig att Robert nästan svimmade i alla fall.

När vi slutade fick vi alla diplom med några ord som beskrev oss. Mitt betyg blev "argsint snäll mops som aldrig har fel". I will say no more...

Ja, det kanske räcker så, tills vidare...

December är en vintermånad. Med december försvann alla sketna regnmoln som genom ett trollslag, och solen har varit framme två dagar i rad!!! Det är ovanligt. Men så är det. Detta innebär ju förstås att det även är kallare ute, men jag kan stå ut med lite kyla, bara jag får se solen ibland...

Jag har ätit mina första pepparkakor sedan förra vintern. Det är faktiskt väldigt gott med pepparkakor. Jag har även varit och köpt rött te, med smaken Strawberry Cream. Låter inte det väldigt gott? Visserligen såg jag ett annan burk i teaffären, men jag köpte inget. Det får vänta tills jag blir deprimerad. Då ska jag gå dit och köpa Guteblandning!

Ellos är en sjukt stor organisation. Och vårat projekt kan komma att bli väldigt stort. Att bestiga berg är dock något vi gjort i stort sett sedan vi påbörjade vår utbildning, så vi anser att ingenting är omöjligt. Det kommer bli super. Vi känner oss dessutom riktigt engagerade för första gången på... ja, lång tid. Och det bara måste ju vara positivt.  

Jag skulle dock vilja åka hem nu. På en gång. Jag är sjukligt trött på att vara student i Borås, även om jag för tillfället råkar vara positiv. Julen kan väl snabba på lite?