HOFFIS

Jodå. Jag läste precis det. Oktober är som bekant den rosa månaden. Månaden då alla ska slå ett slag för bekämpning av bröstcancer. Till och med i USA. Eller kanske framför allt i USA

Amerikas i särklass mest populära (och möjligen mest macho) sport, amerikansk fotboll, hänger på. Kepsarna har rosa skärm. Cherleeders (hur stavas det?) är klädda i rosa hela oktober. Målstolparna är rosa. Spelare har rosa skor, rosa handskar, rosa svettband. Jag tycker det är en himla bra gest. Heja NFL!!

Sverige bidrar med rosa kartonger till Kellog's Special K och påsar innehållande enabart rosa Alghrens Bilar. 

Alla bäckar små, som man ju säger. Kan vi inte göra oktober månad ÄNNU mer rosa? Jag är inte överdrivet förtjust i rosa, men låt gå för detta ändamål, jag har ju trots allt rosa naglar just nu. Om alla lag i Allsvenskan spelade i rosa strumpor? Alla påsar i affären var rosa? Kellog's kan skänka ALLA pengar dom får in på sina flingor till forskningen? Helt enkelt tvinga på folk rosa? 

Fast, helt rättvist är det ju inte. Borde vi inte ha en blå månad också? Kommer årets 12 månader verkligen räcka till i slutändan?    

Förresten hörde jag att det kommit snö hemma. Det har det gjort här också. Inte precis i några stora mängder, men snöflingor var det. Kommer dom inte tidigare och tidigare för varje år?

Det finns en del saker som Hoffis skulle vilja ha, eller bara ändra på. Därför kommer här listan. Hojta gärna om ni känner att ni kan hjälpa till på någon punkt.

1. Jag vill har en stekpanna med stänkskydd. Alltså inte en stekpanna med ett lock, utan med stänkskydd.
2. Jag vill ha ett större/flera köksskåp. Äsch, det kanske helt enkelt är ett kök jag vill ha. Ett sådant som man kan gå in i.
3. Jag vill ha sömntips. Det värsta som finns är att inte kunna somna när man går och lägger sig. Jag avundas alla som lägger huvudet på kudden och somnar. Jag avundas alla som som sover inom tio minuter. Inom 30 minuter. Prova att ligga och försöka somna i två timmar. Det är faktiskt skitjobbigt. Med tips menar jag inte piller i någon form. Och inget räknande av får eller kossor, jag har provat det.
4. Skulle vilja att man förbjöd de pensionärer som inte kan köra bil att köra just bil. Dom måste ju ändå vara en trafikfara för alla. Sig själva, andra bilister, cyklister, folk som går, djur...
5. Jag önskar att man pratade om Zlatan som en vanlig fotbollsspelare och inte som planetens räddare. "Lagerbäck, Larsson, Svensson och Mellberg slutar". Typ. MEN, Zlatan fotsätter! Nähä? Han är ju inte över 30!
6. Att Henke Larsson ska sluta säga att han ska sluta i landslaget och faktiskt sluta i landslaget. Gärna för tre år sedan.
7. Jag skulle vilja ha en större tv. Och så skulle jag vilja ha obegränsad tillgång till garnnystan.
8. Jag vill fortfarande ha en stekpanna med stänkskydd.
9. Jag önskar att radion ville sluta med att spela samma låtar hela tiden. Det blir så trist när man tröttnar på dom. Fort.
10. Jag skulle vilja att någon fixade min middag idag, för jag är trött. Så lär inte vara fallet, så jag får väl ta tag i det själv... nu.

Om vi bortser från några punkter i mitten så skulle man kanske kunna lösa det här med pengar. Kan någon ge mig en massa pengar? Snälla?

Det är ju en jättekonstigt känsla, men just nu kan man ju inte säga annat än att det verkligen inte ser bra ut. Sverige hade ju behövt oavgjort, helst vinst, även om jag tycker att dom på sätt och vis förtjänade att förlora eftersom de spelat rätt dåligt på sistone.

Extra ruttet måste det ju bli om man först gör ett mål. Sedan gör man ett till mål. Och sedan förlorar man matchen med 1-0. Shit happens, hur irriterande det än är. Offside är offside även om det bara handlar om en decimeter.

Just nu sitter jag och lyssnar på... Marcus Allbäck som menar att Sverige hade spelet och Danmark inte ville spela fotboll. Jag råkar faktskt tycka att vi inte hade SÅ mycket av spelet. Dessutom handlar inte fotboll bara om att SPELA fotboll. Man ska göra mål, och hur man gör det har inte så stor betydelse. Alltså tycker jag att sådant här snack om att "vi var bättre" är onödigt. Sverige gjorde inte mål (eller ja, två gjorde dom ju, men man måste ha lite flyt också, och det hade ju Sverige inte...), men det gjorde Danmark. 

Sedan tänkte jag bara meddela att jag tycker att Sebastian Larsson har gjort sitt första landslagsmål. Det blev ju bortdömt, och kommentatorn lät meddela att DÄR kunde han ha gjort just det. Jag skulle vilja påstå att han gjorde mål. Att det seda dömdes bort inte räknas i statistiken har väl inte med saken att göra, eller? Mål gjorde han ju... ;)

Jaha, och vad är oddsen för att Portugal ligger under när domarn blåser av den matchen om typ 2 timmar...  

Dagen då alla verkar vilja prata med mig. Eller i alla fall två. Poängen med dessa två var att jag inte kände dessa två. Den första gick ikapp mig bakifrån när jag skulle gå ner på stan. Enfaldig som jag är trodde jag att han skulle passera bara. Precis som jag skulle ha gjort om jag kom ikapp någon. Precis som de flesta skulle ha gjort om de kom ikapp någon. Men inte han, oh nej.
Mannen: -Hej flickan!
Jag: -Jaa, hej....
Mannen: -Jag är trött.
Jag: -Jaaahaaa....
Mannen: -Ja. Bor du i Borås?
Jag: -Ja, jo....
Vid det här laget ansåg jag att konversationen pågått tillräckligt länge och stannade för att helt utan anledning börja rota efter telefonen i min väska. Jag vet inte riktigt vad jag hade gjort om han också hade stannat, men han fortsatte hur som helst gå. Dessvärre verkade det som om vi skulle samma väg, vilket resulterade i att jag gick betydligt långsammare än jag brukar göra...

Den andra personen satt på en parkbänk. Just det. Ett fyllo på en parkbänk, även om parkbänken i det här fallet inte fanns i en park utan vid en gångväg, som jag dessvärre måste ta mig fram på när jag är ute och promenerar. Han och de tre killarna jag mötte precis innan jag kom fram till parkbänken hälsade glatt på varandra. Okej, tänkte jag, han kanske är en helt vanlig man som sitter på en parkbänk. Eller inte.
Mannen: - Varför går du, du ska ju springa, höhö?
Jag totalignorerar.
Mannen:- Men kom, kom?
Jag: -Nej nej nej!
Slut konversation. Det räckte gott och väl. Jag brukar sällan sätta mig på parkbänkar med folk jag inte känner. Jag brukar ännu mer sällan sätta mig på parkbänkar med fyllon jag inte känner. Jag tänker aldrig gå i närheten av en parkbänk med ett fyllo om han eller hon säger åt mig att komma. Det gör jag liksom bara inte.

Vad är själva grejen med ordet "perspektiv" i universitets- och högskolevärlden? Jag är rysligt trött på det. Måste jag se saker och ting ur ett perspektiv som dom säger åt mig att göra? Jag skulle tro att allting skulle bli roligare och mer intressant om man såg på saker och ting ur ett perspektiv som man inte bestämmer åt andra. Jag menar, syftet med uppgifter och liknande framgår ju ändå, varför göra en grej av det? Kan man inte bara liksom.... hoppa över hela den här perspektiv-vinkeln och låta folk skaffa sig en uppfattning och tänka själva? Det borde ju kunna bli ett bevis på att man fattar vad man gör, att man själv väljer/hittar "perspektiv". Eller?

Rika människor. Jag återkommer på den punkten.

Månen. Fram till förra torsdagen var jag tvärsäker i min åsikt om att månlandningen ägt rum. På väg hem från Rimbo i torsdags... eller nej, det var i fredags på väg hem från Thuns... Hur som helst. Det var mörkt och typ fullmåne. Alltså, månen är v ä l d i g t långt bort... Bevisen är ju inte... omöjliga att fejka. Tror jag. OCh framför allt; varför har man inte åkt dit igen? Jag menar, de enda rymdresor som görs är ju upp till den där rymdstationen för att leverera reservdelar och konserver. Man säger också att vi i framtiden kommer bo på Mars. Mars är mycket längre bort än månen. "Det är dyrt" sa min mor. Jovisst är det det, vi snackar ju rymdresor här. Men om man inte ens har råd att skicka upp en rymdfarkost till månen igen, hur många kommer då om X antal år ha råd att BOSÄTTA sig på Mars?  Jag menar, hallå?

Rika människor ja. Jag satt på plats 25F igår när jag flög ner. Det är vid fönstret. Till vänster om mig satt en välklädd herre runt 50. Till vänster om honom satt en kvinna som var ungefär lika gammal, möjigen något yngre.
Dessa två kände inte varandra sen tidigare. Vad gör dessa människor? Jo, dom börjar prata om sina mobiltelefoner! Sina Iphones närmare bestämt. Hur mycket fiffiga funktioner det fanns, men att sms var lite besvärligt, men att den nya versionen var mycket bättre än den gamla, bla bla. Ja, och så visade bilder på barnen så klart... Sedan den obligatoriska frågan, ställd av kvinnan: "Var jobbar du?" Svaret var att mannen jobbade som revisor på någon mer eller mindre känd byrå. Troligen mer känd eftersom kvinnan kände igen namnet. Varpå hon skrattar lite käckt och säger att "ja, stämningen på jobbet blir alltid lite annorlunda när revisorerna är i huset.." Hm, ja, var jobbade då denna kvinna? Jo, hon jobbade på tv4. Som vad hörde jag inte, men hon såg inte bekant ut, så hon hade väl någon administrativ funktion någonstans i huset. Vad säger då herrn? Jo, han skrattar lite och kläcker ur sig "jaha, ja, det är ju min favoritkanal". No shit? Jag som var övertygad om att han avskydde tv4. Och att han skulle upplysa denna tv4-kvinna om det. Men icke... Typiskt. 

Vad hade då dessa människor för tillbehör? Ja, kvinnan hade under hela resan sitt glasögonfodral i knät. Det var benvitt med "VERSACE" tryckt över hela ovansidan. Jaja, tänkte jag.... Mannen hade inga sådan märkesgrejer. Trodde jag ja.

För när det var dags att lämna planet plockar han ner sin portfölj. Jag har aldrig begripit den här hystrin med märkesgrejer, men jag känner igen en väska med de sammanflätade "LV" när jag ser den. Louis Vuitton. Säkerligen svindyr, och verkligen en skitful portfölj. Jag hade faktiskt kunnat svälja att denna herre vill traska runt med denna fula statussymbol i handen, för alla är vi olika.

Men.

Han hade en bag med sig också. En svart, ganska intetsägande väska. Den såg ut att vara av något canvasliknande, med handtag i läder. Eller syntetläder, vad vet jag? Ett litet silverformat emblem mitt på väskan med en text som jag inte kunde läsa utan att flytta på mig. Men han vinklade sen sin väska. Vad står det på den? Jo, visst står det PRADA på den där lilla silverfärgade brickan... Herregud liksom...

Jag satt för mig själv på planet. Det vill säga, stolen intill var ledig. Vi flög som en krok. Med det menar jag att vi lyfta mot Göteborg, sedan vände, flög förbi Arlanda, vände och landade. Hur jag vet det? Jo därför att:

Jag satt på vänster sida av planet, jag brukar sitta på den högra. När det var ungefär 15 minuter kvar ser jag vatten. Stor sjö, tänkte jag när jag titta ut genom fönstret. Konstaterade snabbt att det måste vara en VÄLDIGT stor sjö. Sedan insåg jag att det var Östersjön.
Långt därborta ser jag ett pyttelitet samhälle. Efter att ha tittat på detta pyttelilla samhälle en liten stund ser jag några yttepyttesmå klumpar mitt i samhället. Sedan noterar jag att samhället, och klumparna ligger vid vatten. Vid en vik. 
Ja jäklar, det pyttelilla samhället är ju Norrtälje! Dom yttepyttesmå klumparna är silosarna i hamnen (från där jag befann mig mätte dom runt 2 mm)! Sedan svängde vi lite. En vit boll blir synlig. Nämen, det där måste ju vara Globen! Höjd och avstånd ÄR intressant, Globen var ungefär lika stor som ett knappnålshuvud. Det är inte särskilt stort. 

Sedan landade vi och det roliga var slut. Eller ja, jag väntade på min mamma som skulle hämta mig, och började räkna taxibilar. Inom loppet av ungefär 7 minuter räknade jag till 97 stycken. Och det bara utanför inrikesterminalen. Undrar hur många taxibilar som passerar Arlanda på 24 timmar?