HOFFIS

... att det börjar bli akut.
Skulle ställa en bok i bokhyllan, och hittade en annan av samma författare som jag inte har något minne av att jag läst. Baserat på hur den ser har jag troligen inte heller gjort det. Den ser nämligen ny ut. Jag hade faktiskt ingen aning om att den boken fanns där. Och jag vet inte hur länge den funnits där heller.
Däremot är jag ganska säker på att jag har exakt samma bok, fast på engelska, nere i Borås. Och det är ju, även för mig som älskar böcker, ganska onödigt.
Jag måste lösa det här. Jag kan ju inte börja köpa samma bok flera gånger bara för att jag inte har koll på vad jag har i bokhyllan!

Det kliar i mina ögon. Tror att det finns två anledningar. Det ena är en katt som fäller väldigt mycket. Det andra är blommande påskliljor. Jag gillar påskliljor. Dom är fina. Och det är vår. Precis som snödroppar!
Snödropparna har tittar fram. Dom har en tendens att göra det så fort lite snö försvinner. I år är inget undantag. Påskliljorna däremot... dom finns bara inomhus än så länge.


Snödroppar utomhus...


... påskliljor inomhus!

Jag är manisk med vissa saker. En del paranoida saker, sådana där vanliga, som att dubbelkolla att man låst dörren.
Sen finns det andra saker.
Jag är, till exempel, jättedålig på att slänga gamla kvitton.
Strax innan jag åkte hem gick jag igenom alla jag samlat på mig sen jag senast rensade. Vissa kvitton är ju bra att ha kvar. Andra är väldigt onödiga att ha kvar, och jag brukar slänga alla i samma låda.
Kanske är det inte nödvändigt att spara kvitton från Ica som är över ett år gamla...

Ibland skulle man ju vilja lämna in en protest. Allas vår ET, ni vet han som vill ringa hem. Han var med igår. Fast jag tyckte ju inte att han skulle varit det. Jag tycker nämligen inte att ET passar bra in på "Film-UFO", två bokstäver. Visserligen är ET med i en film, visst är det två bokstäver, men inte fasen är han ett UFO? Han kom väl möjligen i ett... och åkte i ett. Men han ÄR ju inte ett...  

En av de mset underskattade sysselsättningarna när man inte har något särskilt att göra måste vara att lösa korsord. Det är en förvånandsvärt inspirerande sysselsättning. Börja genast!
(Bra att veta: I nästan varje korsord återfinns "Solgud", på två bokstäver. Det är Ra. Ifall ni nu inte visste det.)

Den finns ju uppladdad, så jag kan se den när jag vill. Tur är väl det, för jag minns inte så mycket.
Bara två saker.

Den första är "passion". Jodå, det är det vi ska visa när vi skriver. Vi måste brinna för det vi ska göra.
Det andra är vår... problemformulering. Den ska följa oss genom hela processen. Den vi ska hålla oss fast vid. Den vi ska återgå till när vi håller på tappar greppet. Den vi absolut inte ska släppa. Och, om passionen finns, den vi inte ska släppa.

Därmed är frågeställning/forskningsfråga/vad-man-nu-vill-kalla-det synonymt med begreppet "snuttefilt". I alla fall i Jans värld.
Välkommen till de akademiska studierna.

Det är sista rycket nu. Sista kursen. Sista veckorna på min tid i Borås.
Det är dags för kandidauppsatsen. Om jag och Carro ha en plan? Ja, det har vi. Om den kommer funka? Det återstår att se. Vi är grymma på att planera. Och väldigt duktiga på att inte skynda långsamt. Men kursen började förstås precis som vanligt.

Introduktionsföreläsningar på BHS är hopplösa. Dom är extra hopplösa när kurserna läses med bibliotekariestudenter. Det innebär nämligen att kursen presenteras av deras ansvariga. Vilket alltså innebär att hälften dom säger inte gäller oss.
Så vad gör vi där?
Jag vet faktiskt inte. För inte var det en bra introduktionföreläsning. Vi har använt oss av läroplattformen Pingpong i tre år. Vi vet hur den fungerar. Tydligen ansåg man att bib-studenterna var i behov av en upprepning. Två hela timmar var schemalagda. Vi höll på i ungefär en halv.

Föreläsning två, den sista på kursen. Kl 10 var det sagt att vi skulle börja. Det stod så på schemat. Hela tiden tjatas det om att man ska kolla schemat ofta, eftersom det kan komma ändringar. Kl 9.30 samma morgon, ungefär, tittade jag på schemat sista gången. Kl 10 satt alla i föreläsningssalen. Ingen lärare. Var höll Jan hus? Tio över tio kom någon annan, bibs kursansvarige tror jag det var. Sa att det hade blivit ett missförstånd, vi skulle börja  10.30. Varför då? Jo, för att Jan hade mailat honom och sagt att han inte kunde börja föreläsningen förrän 10.30. Okej. Ingen ändrade på schemat, eftersom båda trodde att den andra skulle göra det. Återigen har kommunikationen havrerat på BHS.

Jag ska ägna mitt liv åt att se till att var jag än jobbar så SKA det funka bättre än på BHS. Men det är ju å andra sida egentligen ingen utmaning...

Snödrivorna på trottoarerna är borta. Isen på vägar och gator är borta.
Allt har återgott till "normal" höjd.
Nästan.
Istället för snö och is ligger det nu DRIVOR med grus.
Skulle tro att det finns tillräckligt med grus därute för att torrlägga en mindre sjö...

Kanske vore en bra idé av min förvirrade hyresvärd att ge den nya portkoden även till brevbäraren. Postfacken befinner sig ju liksom innanför entrédörren. Jag vill faktiskt ha den lilla post jag får. Fast å andra sidan kanske det är den gamla portkoden brevbäraren borde få? Jag menar, det är ju den dom bytt till...

Hörrni. Det regnar i Borås... 

Har suttit och lyssnat. Eller snarare helt enkelt hört, ljuden från läktarna på Borås Arena.
Elfsborg slog visst Halmstad med 6-0. Det föklarar ju applåderna...

Lady Easy Clean väggfärg heter den va?
Målarfärgen dom gör reklam för på tv.
Jag vill måla väggar och golv och tak i den färgen om det innebär att man kan måla en gubbe, kliva in i väggen och leva ett anat liv för en stund. Precis som i musikvideon som reklamen inspirerats av. Även om videon, trots sin ålder, ser lite mer spännande ut...

Borde jag gå ut? Jag borde faktiskt gå ut en liten stund idag.
Vill jag gå ut? Jag vill verkligen inte gå ut idag.
Inte som jag känner just nu i alla fall.

Jag lyckades med konststycket att sova ända till strax före nio. Ljuset myger sig in, och jag hör fåglarna kvittra. Tänker att det är ju toppen, en till vårdag! Kliver upp och tittar ut genom fönstret. Förbannade väder! Det är mulet och dis. Ett rysligt oinspirerande väder som jag tror att bara västkusten kan få fram. Dessutom blåser det.

Det är söndag. För andra dagen i rad. Jag tyckte nämligen att det kändes väldigt mycket som söndag redan igår. Att det är söndag idag och inte igår innebär dock att det är måndag imorgon. Då börjar min kandidatuppsats-kurs. Det känns som om tiden springer ifrån mig redan innan kursen börjat. Det känns som om juni kommer komma väldigt fort.

Det är å andra sidan positivt också. Juni är ju faktiskt en sommarmånad. Om juni kommer snabbt, så borde även våren sätta fart snart. Jag skulle även vilja påstå att jag kommer välkomna eventuellt regnande. Det hjälper ju liksom snöhögarna att försvinna...

Funderar sådär lite allmänt på exakt vilken kod i mallarna som gör att det ibland är en (lila) kant runt den lilla bilden här till vänster och på bilder i inläggen. Det är ju inte alltid det... men ibland. Oftast är den där, och sen försvinner den.
Jag är förvirrad.

Jag tycker ju att man ska ta ansvar för sin egna handlingar. I alla lägen.
Det var länge sen jag läste om en fotbollsspelare som har så mycket... problem. Han kan ju omöjlig må bra just nu.

Det första som hände var väl att han skaffade familj (och det är väl det enda positiva här).
Det andra var att han var otrogen mot sin fru.
Det tredje var att den han var otrogen med var en före detta till en av hans vänner (big no no).
Det fjärde var att han blev av med kaptensbindeln för det engelska landslaget.
Det femte var väl att det ryktades om att han tagit betalt för att visa personer runt på Stamford Bridge (om jag inte blandar ihop det med någon annan nu).
Det sjätte var att han efter att Chelsea åkt ur CL råkade köra över en säkerhetsvakt.
Det sjunde är nu. Det ryktas om att hans pappa åkt fast för att ha sålt kokain.

Jag menar, även om det mesta här är självförvållat, hur mycket orkar en människa med? När kommer det spåra? Om det gör det, på vilket sätt?

Jag är inget stort fan av Chelsea, och inte av John Terry heller.
Men han ÄR en duktig fotbollsspelare.

... för dom som inte har lika bra minne som mig.
Jag var ute och handlade. Kommer tillbaka. Slår in koden till porten nere i entrén. Ska öppna dörren.
Det går inte. Hu? Slår koden igen. Går icke. Att ta fram nyckeln vore ju ingen utmaning liksom.
Vad stod det nu på den där lappen som kom för ett år sedan, där det stod att koden skulle bytas ut. Hur bra är mitt sifferminne? 3 sekunder ungefär, sen kom jag på det. Slår in den kod som som dom skulle bytt till förra året. Den funkar finfint.

Öppnar mitt postfack, och får information om att koden kommer bytas ut nästa vecka. Och det är inte till den kod jag just slog in... Ska bli spännande att se vilken kod man sa slå in på måndag.
Inte för att det spelar så stor roll, jag kan koderna för all framtid om dom fortsätter med samma löjligt enkla system...
För, vem vill använda nyckel?

Det var ganska länge sedan jag såg en älg. Idag har jag inte helle sett någon älg.
Men jag har läst om älgen, två gånger.

Första gången i Aftonbladet, det finns tydligen dom som vill ha bort våra kungligheter från till exempel våra mynt. I Aftonbaldets omröstning om vad som ska ersätta kungen är... en älg.
En älg, på vår enkrona.
Tanken roar mig rätt mycket.

Andra gången var när jag loggade ut från min hotmail. Msn:s nyheter. En skidåkare krockade med en älg. En skidåkare. Krockade med en älg. Även om han inte åkte i ett spår med lyktstolpar. Hur kan man krocka med en älg? När man är ute och åker skidor? Han (skidåkaren) hade ju trots allt en pannlampa! Och varför stod bara älgen där?

Det här är visdomsord från Fröken Utopi till hennes gode vän Krull.
Om det man söker är svårt att hitta, och jakten känns hopplös,
så kan man improvisera tills man finner det!

Jag har precis lämnat Aftonbladets webbplats.
Jag har alltid varit ett ganska stort fan av vanligt lego, det var bland det roligaste jag visste när jag var liten. Något jag dock aldrig övervägt är att bygga en Airbus helt i lego, med måtten 2,2 x 1,8 meter.
Och jag skulle definitivt aldrig komma på tanken att sätta Indiana Jones och Yoda i första klass!

... har sett dom första gräsfläckarna! Och hon blev så chockad att hon knappt noterade det. Dom bara var där. Nu väntar Jag med spänning på krokusar och snödroppar!

... försöker även begripa varför boråsarna sysselsätter sig med att hacka is och snö? Tids nog smälter den väl? Idag såg hon även en man med spade och två små barn som roade sig med att ta snö från sin tomt och slänga ut på högen som låg utanför tomten. Ja se boråsare...

Jag satt och tittade på Kalmar-IFK Gbg på tv4 igår. Försökte komma på varför IFK-fansen stod på en läktare i Kalmar och skrek att dom hatade AIK. Som om jag skulle åka till Örebro och skrika att jag hatade IFK? (om jag nu hade gjort det, hata är en så himla stark känsla, så jag skulle nog välja ett annat sätt att uttrycka det på)

Men det sprider sig. Kanske är lika bra att våren har kommit och skidsäsongen är på väg att ta slut, eftersom somliga har gjort det till en sport att lyfta fram föhållandet Sverige-Norge. Det sjukaste av allt är ju att det är skidåkarna själva som inte verkar vilja släppa det... "jag trodde inte ditt" och "jag trodde inte datt" och "jag är bäst" och "nej, jag är bäst!".
Jag menar hallå...

... men inte särskilt produktiv. Jag har tvättat, och det är väl i stort sett det jag hunnit med på det timmar som hittills gått av dagen.

Jag borde ordna lunch. Jag är inte ett dugg hungrig. Till frukost åt jag filmjölk med müsli, russin och bananskivor. En smörgås (potatislimpa) med leverpastej, en apelsin, och sen drack jag en kopp te. Det var tydligen mättande.

Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag borde fortsätta skriva på min rapport. Men efter min diskussion om förstoringsglas har jag lite tappat inspiration. Rapporten är ju egentligen mördande trist. Och tjatig. Men den måste skrivas.

Därför ska jag istället gå och handla lite om en stund...

Ingen passion och inga stora drömmar idag, men attans vilket pluggflyt jag haft! Det är nästan roligt när det bara funkar. När det liksom kliar i fingrarna, jag vill bara fortsätta skriva, och gärna skriva fortare så att orden på skärmen hänger med tankarna (något som oftast är omöjligt). Att jag engagerade fem olika personer i hur ett förstoringsglas egentligen fungerar vara bara extra roligt!

Jag kom även iväg på den där promenaden. Jag hade hoppats på sol men icke (jäkla väder-Tone, hon bara överdriver solchanserna...). Hur som helst var det trevligt att röra på sig. Mina ben behövde det. Dessvärre var det lite halt här och där, och jag har även en tendens att sätta på mig en tröja för mycket. Och jag frös om öronen. Varför måste man alltid frysa om öronen? Jag hade en mössa med mig, men det blev för varmt med den på, alltså tog jag av den, alltså blev öronen kalla...
Det är ju typiskt.

Mitt horoskop i Aftonbladet igår:

Månen ger dig en innehållsrik, passionerad torsdag som handlar om kärlek, känslor och stora drömmar

Och jag som bara planerat att plugga och ta en liten promenad... Typiskt.

En tidig morgon igår och en kväll framför tv:n har gjort mig lite seg idag.
Men vad gör det, mina icke fotbollsintresserade läsare?
På tv:n igår kunde jag ju se Arsenal spöa Porto med 5-0.
Hallelulja.
Jag blev lycklig.
Tillräckligt lycklig för att gräva fram min finfina röda halsduk.

Kom på en sak när jag klev av planet som jag glömde bort förut. Alla därute, snälla sprid ordet.
Byxor, oavsett modell, ska INTE sluta vid fotknölarna!

Men just det, jag fick med mig mina gummistövlar hemifrån.
Nu är jag redo för snösmältningen!

Bara så att ni vet. Och jag är rysligt trött. Beror nog delvis på att jag gick upp aningens tidigare än normalt. Sen har jag ju färdats runt 50 mil. Jag blir trött av det. Men jag tänker ändå försöka plugga lite sen, så att jag kommer igång. Även om jag helst skulle ta en promenad i det finfina vädret. Om jag hade orkat. Helgen hemma innebar några saker.

För det första var jag som sagt hos mormor på lördagen, eftersom hon fyllt år. Dagen efter var jag hos världens bästa Sanna, som firade födelsedag i förskott. Fredagen innan ägnades i stort sett enbart åt födelsedagspresentskapande. Och resultatet blev som följer:


En tygkasse, ett pennfodral och en liten necessär med plats för "det nödvändigaste".

Igår var jag ute en del. Plockade lite här, och plockade lite där. Njöt av solskenet och den relativa värmen. Samt letade fram två krukor. Efter Johans tragiska bortgång bestämde jag mig för att plantera om Pelle och Erik i varsin kruka. Såhär blev det:
 
Pelle till vänster, Erik till höger.

I övrigt gjorde jag inte så himla mycket när jag var hemma. Tog det lungt. Gled runt. Sånt där man gör när man är hemma och bara vill... ta det lungt.
Eller förresten, jag lärde mig sticka tofflor också. Måste ta mig till garnaffären...

Det är plusgrader.
Det droppar från taken.
Himlen är vacker vår-blå.
Solen värmer där den skiner.
Idag känns det som vår, är det inte fantastiskt?

(Förlåt Linn, men jag är pyttelite irriterad över det hela)
Det kom snö. Ajaj.
Det blåste lite. Ajaj.
Halva Sveriges tågtrafik hamnade i kaos med stort K. Jag tänker ställa mig hos dom som funderar över varför tågen funkar som dom ska i Norrland. Och i Norge. Säkert även i Finland. Klimatnissarna säger att det blir varmare. Hoffis säger, det blir kallare. Det var väldigt många rapporter om tåg bussar och bilar som hade problem, massor av problem. Och fortfarande har problem. Inte ett ljud har jag hört om problem i flygtrafiken.
Alla säger "åk tåg!". För miljön? För den effektiva arbetstiden? Spela roll. Jag kan åka tåg. Under förutsättningen att den jäkla tågtrafiken FUNGERAR!
Fungerar den just nu? Verkligen inte. Jag fick inte boka som jag ville. Jag fick inte ens försöka. Vi tar bort turer, vi flyttar turer, vi bokar om passagerare, vi tar bort en vagn på tågen, vi lagar tågen. Bla bla bla.
Välkommen till;
Det Svenska Tågkaoset.

Visst kunde jag boka det tåg jag ville. Fast, bara första klass. Kan visserligen vara trevligt, men det är rysligt dyrt. Alltså bokas INTE första klass. Och absolut inte med risken att fastna någonstans på vägen på grund av en snödriva eller en fastfrusen växel eller ett trasigt signalljus. Kunde ha bokat lite billigare, men mycket senare. Vara i Stockholm kl 19? Hemma vid... 21? 21.30? Jättekul...

Folk gnäller på SAS. Jag gillar SAS. Även om jag inte fick välja min sista-minuten vilken tur som helst, så fick jag boka i alla fall. Det stod inte enbart "Finns ej" eller "Slutsåld". Muppiga tågtrafik.
Nu blir det up, up in the air!
Och hux flux kan jag vara med på hela föreläsningen imorgon. Jag skulle till och med hinna med ytterligare en, om det hade funnits. Allt negativt kommer med något positivt. Har jag hört.  

Hoffis har en superpappa som alltid säger "Klart jag hämtar dig på Arlanda!".
Och en supermamma också förstås, som genast erbjöd sig att bidra till en oplanerat dyr tågbiljett.
Men nu blir det flyg.
End of story.
(för den här gången) 

Kan någon förklara varför det luktar så konstigt i rulltrappan på väg upp till Claes Ohlsson?

A Hoffis tale, om ett par o-köpta gummistövlar och framtida gummistövel-planer.

Det är väldigt blött.
Hoffis behöver gummistövlar.
Hoffis surfar runt.
Hoffis hittar prickiga på Skokanonen.
Hoffis pappa skulle kalla dom Otto-stövlar.
Hoffis går dit.
Hoffis provar.
Hoffis bestämmer sig för att inte köpa dom.
Hoffis kommer tillbaka till sin soffa och sin dator innan skärmsläckaren gått igång.
Hoffis är återigen blöt om fötterna.
Hoffis vill be sin mor att påminna henne om att hon tar med sig sina egna ner sen.
Hoffis gillar sina gummistövlar hon har hemma.
Det kommer fortsätta vara väldigt blött.

Här tar A Hoffis tale om ett par o-köpta gummistövlar och framtida gummistövel-planer slut.

The End

... nu befinner jag mig i den där situationen igen. Situationen där jag vill skriva. Men inte vet om vad.

Därför tänker jag berätta att jag rotade fram, dammade av och kopplade in mitt gamla Nintendo GameCube för lite hederligt gammalt tv-spel. GoCart, det var länge sedan. Ungefär 3 år. Det intressanta var att jag ändå klarade av att slå nya rekord. Trots att det var lite vingligt...