HOFFIS

Det är först när jag tittar på en ganska dålig serie vid namn Once Upon a Time som jag inser att mina kunskaper om våra klassiska sagor (Snövit, Törnrosa, Rödluvan osv) kanske inte är så himla... bra, som jag trodde att dom var.
I och för sig tror jag att jag kommer klara mig finfint utan dessa kunskaper, men i alla fall.
Man kanske skulle läsa dessa sagor egentligen?
Under tiden kanske någon kan berätta för mig vad jägaren i Snövit egentligen hade för roll?
Jag minns honom nämligen inte alls...
(för det är i Snövit han är va?)

För övrigt önskar jag att mitt hår alltid skulle ha en nytvättad känsla.
Synd att inget schampoo kan åstadkomma det, trots ihärdig reklam...

Eller att inte vakna på någon sida alls.
Jag måste ha drömt något mycket, mycket irriterande inatt.
Det är minst lika irriterande att jag inte minns vad det var.
Däremot vet jag att jag vaknade tidigt imorse av att jag högt sa "Håll käften!".
Till saken hör också att jag inte kan minnas att jag någonsin tidigare pratat i sömnen.
Eller befunnit mig i en dröm så länge att jag börjar prata med... den, när jag vaknar.

I övrigt anser jag att journalister skulle kunna börja skilja på folk som psykar varandra, skämtar, och retas.
I min värld är det i alla fall inte samma sak.

Pengar för företag är ju pengar.
Pengar för tv-kanaler är ju också pengar.

Trots detta kan jag tycka att det är lite lustigt att Billys PanPizza presenterar Gladiatorerna i Tv4.
Finns det verkligen pizzaförpackningar med Hero på i frysdisken?
För jag tror faktiskt inte att microuppvärmda pizzabitar byggde den kroppen...

Idag på jobbet fick jag höra följande:
"Men du använder väl inte så mycket smycken?"

Heh, nej, allt är ju som bekant relativt...

Okej, det skulle antagligen ta ett par timmar.
Eller många par timmar.

Jag skulle antagligen vara rätt trött efteråt.
Eller mycket trött.

Jag skulle ha träningsvärk i en vecka.
Eller i mer än en vecka.

Faktum är att jag skulle nog skada mig.
På flera ställen.

Men för en miljon skulle jag också åka Vasaloppet, även om det skulle ta mig en vecka.

Man vinner aldrig ett silver. Man förlorar ett guld.

Om det finns något som Svenska Idrottsgalan visar så är det svårigheten i att ställa olika idrotter med varandra.
Egentligen borde man ju inte göra det.
Hur ställer man ett curlinglandslag mot ett fotbollslandslag, till exempel?
Hur bör man egentligen definiera ett "lag"?

Och ta självaste Jerringpriset.
Svenska folket tyckte tydligen att Rolf-Göran Bengtsson skulle ha detta.
Det tycker jag med, och det är bra för hästsporten, som lever sitt liv lite i skymundan, och dessutom vann han EM-guld och ligger i världstoppen.
Men å andra sidan, Marcus Hellner hade fötjänat det också (även om han kanske förtjänade det ännu mer förra året).
Och Daniel Sedin också. Hur många svenskar har vunnit NHL:s poängliga?
Såhär kan man ju fortsätta...

Jag skulle också vilja säga följande:
1. Årets prestation. Fotbollslandslaget, Herr, var nominerade.
För att ha tagit sig till EM. Allvarligt, liksom? Sverige kvalificerar sig ju nästan alltid till mästerskapen!
2. Är vi inte lite trötta på Therese Alshammar nu?
3. Jag kommer resonera som en journalist nu (i ett lopp där Hellner slår Northug), men jag är glad att Marcus Hellner fick pris för bästa manliga idrottare. Inte bara för att han förtjänade det, utan också för att det innebar att Zlatan inte vann det priset.
4. KAN PUBLIC SERVICE SNÄLLA SLUTA GÖRA REKLAM FÖR ZLATANS BOK NU?

Jag tror jag precis såg Alan Rickman i en musikvideo.
Det var så... konstigt!

Om vi kunde få butikskedjorna att gå ihop med varandra och till exempel Medborgaskolan.
Vore inte det toppen?
Då kunde alla (som passerat 70) som inte kan hantera sina bankomatkort och Ica-kort och vad det nu kan vara gå en kurs!
Det skulle ju vara toppen, tänk vad tid alla skulle spara i kön till alla kassor sen!
Alternativt borde man kanske införa körkort på dessa kort...

I övrigt är jag lika fascinerad som andra över att John Terry LÅNAR pengar.
Han, vad heter det, belånar, sitt hus.
Why?
Var det 1,9 miljoner i veckan han tjänade?

Jag brukar snooza varje morgon.
Ungeför nio månader efter inskaffandet av min HTC måste jag börja dagen med att tänka "hur snoozar jag?".Ïnte för att det är svårt eller så, inte egentligen.
Men jag "öppnar" telefonen och svarar oftast genom att dra neråt (ni med Iphone tror jag brukar dra åt sidan).
För att snooza ska jag trycka ner.
Haken är att jag snoozar av en anledning (nämligen att jag är trött och inte orkar gå upp än).
Alltså blir det lite dumt när jag tänker för långsamt och stänger av väckarklockan istället för att snooza.
Det här med "jäklar-nu-stängde-jag-av-den-måste-gå-upp-på-en-gång" låter ju ganska bra i teorin, men är betydligt svårare att genomföra.
Alltså somnade jag om imorse.
Som tur var vaknade jag efter en halvtimme.
Då låg jag ungefär en kvart efter i min morgonrutin.
Det hela slutade med att jag var en kvart tidigare än vanligt på jobbet.

Hur går detta ihop?

Visserligen valde jag att åka bil imorse istället för att gå, men jag fick ju ändå skrapa rutor och ha mig, så jag kan inte ha tjänat alltför mycket tid där...

Jag anser mig vara hyfsat tolerant, och kan ta mig igenom de flesta sorters böcker.
Tids nog.

Jag kommer aldrig, aldrig läsa Zlatans bok.
Inte bara för att jag helt enkelt inte vill göra det, utan också för att den fan är överallt!
Man kan ju inte vända sig utan att den där jäkla boken dyker upp på något vis...

I det här fallet är det faktiskt ungefär samma sak.
Egentligen ska det väl vara på längden och utför.
(men det låter ju inte lika bra)

När jag var i Borås var det OS ett av åren... och det faktum att jag nu måste tänka för att veta vilket år det var måste ju innebär att det är på tok för många mästerskap i alla sporter.
Låt se, visst var det OS året då vi påbörjade ett nytt millenium, alltså 2000. Sen vart fjärde år.
Okej, OS 2008 (?).
Under detta vinter-OS blev jag orimligt intresserad av skidsport.
Jag har nämligen ingen större anlending att vara intresserad av denna sport.
Min familj har aldrig haft traditionen att åka upp till fjällen varje vinter.
Jag är inte helt förtjust i vintern och snön (även om jag skapat mig en teori om att jag ogillar den numera bara för att den är så nyckfull. Om jag visste att det skulle ligga tillräckligt med snö för att åka skidor december till februari varje år kanske jag skulle se fram mot den? Eller är det mörkret denna årstid jag har svårt för? Fast å andra sidan brukar det kännas ljusare om det ligger en massa snö ute).

Men nu tappade jag spåret.
För närvarande tycker jag längd är intressantare än alpint.
Och jag kan inte låta bli att fundera över ifall våra svenska journalister är mest nöjda med Hellners senaste silverplats eller det faktum att Northug kom trea?

Ja, nio dagar in på 2012, och jag känner att jag kanske skulle börja blogga igen.
Oklart varför, men det måste väl i så fall vara för min egen skull, eftersom jag kan räkna antalet läsare på ena handens fingrar. Typ.

Av mina tre nyårslöften från förra året lyckades jag hålla... ett.
Jag läste en klassiker. Eller flera, faktiskt beroende på hur man definierar en klassiker.
Borta med Vinden, Dracula, Ivanhoe.
Man skulle nog kunna kalla det för spridda skurar?

Jag var på bio... tre gånger. Mitt nyårslöfte sa fyra.
Det sprack. Låt oss helt enkelt konstatera att jag inte är någon biomänniska.
Hade det inte varit ett år med en Pirates, en Harry Potter och en Twilight så hade jag antagligen inte kommit iväg på bio alls. Men det var bra intentioner, som den gode Hjalmarsson brukade säga.

En resa då? Nja, jag åkte ju till Gotland... men det var liksom ingen utmaning.
Dit ska jag ju varje år.
Punkt slut.
Tanken var att jag skulle lämna landet.
Nytt försök i år kanske?

Kanske man skulle satsa på att lära sig det där med att jonglera ordentligt (med tre bollar)?
Jag har ju lovat mig själv att jag ska göra det i ungefär... fyra års tid. Med lite flyt kan jag i nuläget hålla alla bollar i luften i ungefär fem sekunder.
Och det duger ju inte.