HOFFIS

Bli egoistisk, helt enkelt. Sluta kommunicera med folk, så får folk fortsätta som de uppenbarligen alltid har gjort, med att försöka få till ändringar och liknande genom att tjata tills det förhoppningsvis händer något.

Är så rysligt trött på både det ena och det andra.

Det är märkligt hur man ena dagen kan tycka att allt funkar finfint, och nästa dag blir bara blaha, liksom.

Man kanske skulle bli som alla andra, enbart fokusera på det egna och skita i alla andra. Ibland känner jag mig lite schizofren på jobbet, och när man väl kommer hem är det total mental utmattning en timme eller två.

Att ständigt vara positiv och försöka ta tag i saker är ganska jobbigt i längden, speciellt när det inte händer något alls eller det som händer verkligen inte var tänkt skulle hända.

Man ska kanske sluta vara hjälpsam och låta folk lösa sina egna problem. Skicka iväg dem med "jag vet inte, jag hinner nu, hör med den och den".

Det verkar ju fungera för somliga.

Det känns ju inte riktigt som jag, men jag kanske kan vara öppen för förändring, så kanske jag har energi att lägga på roliga saker istället?

 

 

Ja, självklart!

 

Exakt klockan 16:15 tog det tvärstopp i huvudet idag.

Det gick bara inte längre. En dag med en alldeles för lång att-göra-lista som ständigt fylldes på av diverse små bränder som akut måste släckas. Kan du fixa ditt och kan du fixa datt?

Och förresten, hur går det med det där andra?

Dags för möte!

Jag mailar det här till dig så kan väl du göra ändringarna?

Oh, jag har tänkt på en sak, i sommar när den och den är borta samtidigt, skulle vi kunna titta på det här innan tillsammans med den och den, bara utifall att det dyker upp?

Inte så att jag blir ansvarig eller så, men det vore bra om du kan det. Vi kanske kan gå igenom det nästa vecka också på mötet vi egentligen inte har tid att ha?

Javisst!

 

Missförstå mig inte nu, jag gillar att ha mycket att göra, men alla dessa smågrejer som kommer i vägen för de STORA grejerna man skulle behöva ta tag i.

Små saker som inte alltid är akuta, men som man ändå helst gör på en gång eftersom det tar max 15 minuter och man vill bli av med det på en gång, eftersom man annars bara går och tänker att "det där ska jag göra sen också!".

Som att röra sig framåt med vatten upp till halsen. Det är inga problem att gå, men det går helt enkelt inte tillräckligt fort.

 

I morgon lägger jag om min plan.

Det blir inget gym på morgonen, jag går till jobbet extra tidigt istället och försöker få något gjort innan folk dyker upp.

Sen åker jag nog fasen ut på landet.

 

Idag var dagen då jag var på väg att skriva upp "skriva att-göra-lista" på min att-göra-lista.

Helt tokigt vad mina arbetsuppgifter är spretiga just nu, och de är dessutom helt utan ett logiskt ställe att börja på.

Det ställer till det lite grann.

Dagen rullade trots det på rätt bra, med några få avbrott.

 

Efter jobbet tog jag en vända på stan vilket väl var ganska trevligt.

Passerade som vanligt bygget av nya kulturhuset, som ser alltigenom gräsligt ut.

Felplacerat, konstig design och smälter inte in i omgivningen alls.

De kommer säkert sluta med att de inte håller budget heller.

 

Sen jag kom hem har jag gjort i stort sett ingenting enligt plan.

Jag måste styra upp det här.

(men jag har målat tånaglarna!)

Jag har överlevt dagen men fick med mig en gräslig huvudvärk hem, antagligen en kombination av nervositet, vätskebrist och väldigt tryckande väder.

Jag kom iväg med exakt den buss som var planerat, precis rätt tunnelbana, bytet gick bra, och sen gick jag lite lätt vilse när jag skulle hitta byggnaden men det gjorde inte så mycket för jag hade så gott om tid.

 

Efter sju timmar med ny input till ett dataverktyg jag aldrig tidigare använt så kände jag mig ganska mosig i huvudet när jag skulle ta mig hem. Allt klaffade dock finfint, och jag hade ungefär två minuters väntan mellan dagens samtliga bussar och tunnelbanor. Jag antar att det får ses som ett gott betyg till Stockholms kollektivtrafik denna regniga måndag?

När jag väl satt å bussen hem så jäkla vad det dunkade i huvudet. Det var en sådan där huvudvärk som gör att man nästan mår lite illa.

Och för bövelen, MÅSTE man ha sin ringsignal på högsta när man sitter i bussen? Shit, liksom...

Sedan var jag tvungen att åka och handla så jag vände i stort sett i dörren (tog en Ipren först) och åkte iväg.

Försöker smälta dagen lite, och jag har även börjat fundera på hur det är tänkt att jag ska förvalta dessa kunskaper, det är för närvarande ett lite område för tillfället.

 

Imorgon är det tisdag, jag tror att vädret ska bli bättre till dess men vi får väl se imorgon. Ska släpa datorn tillbaka till jobbet, det blir roligt.

Tror att jag ska gå och lägga mig tidigt idag, det känns som att det varit en lång, lång dag...

 

I torsdags när jag gick hem från jobbet var jag inte glad. Eller var det i onsdags? Jo, det var nog faktiskt i onsdags.

Tydligen är det något med precis den här tiden på året som gör att allt hopar sig. Jag tycker om att ha mycket att göra, men helt plötsligt kom jag på mig själv med att inte ha den blekaste om hur jag skulle prioritera det jag hade att göra.

Och jag vill poängtera att den plötsligt anhopningen saker att göra inte var självförvållat.

När man blir ombedd att göra något, och under tiden man gör det bli avbruten av samma person för att denna vill att man gör en sak till, är ibland lite frustrerande. Speciellt när man inte hunnit klart med den första saken, och ingen av dem egentligen tillhör "ordinarie" arbetsuppgifter.

På ett sätt är det ju roligt, för det innebär att jag har saker att göra. Man tror på mig, jag har kapacitet att göra det. Men ibland alltså...

När man väl uppfattat mitt lilla problem en hel dag senare (jo, jag påtalade detta prioriteringsproblem)... Ja, då hade jag det mesta under kontroll. Det enda jag behövde vara var egentligen att lämna jobbet och komma tillbaka morgonen efter och ta tag i saker i en logisk ordning.

Så en sak blev i alla fall avklarad förra veckan. Några större grejer återstår och fredagen blev inte alls som jag tänkt, men det är en ny vecka imorgon.

Som för övrigt börjar med en kurs.

 

Jag tycker inte om att leta efter platser jag inte vet var de ligger.

Och jag avskyr tunnelbanor.

Imorgon ska jag åka tunnelbana, och byta tunnelbana, och försöka hitta en plats jag aldrig varit på.

Underbart.

Men jag har allt under kontroll. Jag har läst på. Jag har kikat på reseplaneraren, jag vet vart jag ska och jag har räknat så att jag under alla omständigheter har marginalerna med mig.

Enda haken är, att jag måste göra det jag ogillar när det är som mest folk.

Det kommer gå bra. Jag är förberedd.

Och jag har kollat att lånedatorn jag har med mig går att logga in på utanför kontorer och programmet på den går att starta.

Full koll.

 

Annars då?

Jo, jag har i helgen bestämt mig för hur rutorna i min pläd ska se ut. Jag har dock inte riktigt bestämt mig för hur stor den ska vara, jag ska jämföra med min andra. Det blir mörkgrått, petrol och sedan en ljusare grå färg.

Såhär:

 

I måndags när jag var på gymmet bestämde jag mig för att lägga på lite vikt, för någon gång måste jag ju göra det också.

Det resulterade i en del träningsvärk, vilket gjorde att dagens träningspass kändes lite extra.

Kommer på mig själv med att tänka, ska det här göra ont eller gör jag fel?

Vadå ont? Jisses, jag hade träningsvärk... Man lär sig vartefter.

 

Jobbet var stressigt och rörigt idag, blev avbruten hela tiden i det jag försökte göra. Misstänker också att det kommer att fortsätta imorgon... och på fredag. Och möjligen fram till typ mitten av juli?

 

I går kväll satt jag och virkade. Jag har ju bestämt mig för att virka en pläd, och jag har bestämt vilka färger jag vill ha. Jag vet dock inte riktigt hur färgerna ska sitta. Jag hade en så strålande idé, men han i garnaffären sa tvärsäkert att om jag gjorde som jag planerat så kommer inte pläden att bli "lugn", som jag ju bestämt att det ska vara... Efter att ha virkat diverse olika kombinationer kan jag inte annat än att instämma. Kommer kanske bilder på provrutorna i helgen.

 

Imorgon är det torsdag, och jag ska försöka komma iväg så att jag är på jobbet någon halvtimme tidigare än vanligt. Man får så mycket gjort på morgonen när inte alla hunnit komma. Hoppas på en effektiv dag imorgon!

Just precis, ett lite kort blogguppehåll har jag haft.

Det var inte direkt medvetet, det bara blev.

 

I fredags var det planeringsdag men jag tänker helt enkelt inte säga så mycket om det. Jag gillar mina kollegor, men efter mer än åtta timmar... så börjar det bli för mycket.

Ägnade större delen av eftermiddagen åt att försöka sammanfatta dagen, något som inte var helt enkel. Jag såg inte min bordsskiva, så mycket papper var det. Och två av dom var väldigt stora, eftersom någon (läs: chefen) bestämt att det skulle skrivas på ett sådant där stort blädderblock...

 

I morse var jag på gymmet. Dags att komma in i rutiner igen, och måndagar är värst.

Det är något med måndagar... På plats bestämde jag mig helt plötsligt för att börja öka lite på några vikter. Vilket väl absolut är på tiden. Jag kan liksom inte riktigt "känna" när det är dags, jag har inte det tänket.

Och eftersom jag saknar det tänket så får jag väl tänka om.

Alltså, har jag kört på med samma vikt under en period och det jag klarar alla repetitioner... Ja, då lägger jag på lite.

Busenkelt, right?

 

Imorgon  ska jag gå till garnaffären efter jobbet. Ska titta lite garn, framför allt färger, till projekt pläd.

Just precis, jag har bestämt mig för att virka en pläd till. Galet kanske, men att virka plädar i rutor är väldigt bra, för rutorna blir inte så stora vilket gör att de är lätta att ta med. Virka en ruta här, och en ruta där. Tror det kommer bli bra. Men jag ska virka min kofta också!

 

Nä, jag har inte vunnit på lotto.

Och jag har inte vunnit något annat heller tror jag.

Det var en jobbrelaterad grej som plötsligt hände. Jag säger bara det, det är ordning på mammor!

 

Men åter till dagen.

Igår kväll satt jag och funderade på hur jag skulle göra. Eftersom jag åker till Åland imorgon så tänker jag inte träna på morgonen, det blir så besvärligt med väska och allt. Jag kom också fram till att jag inte orkar gå dit och sen gå hem och sen gå till jobbet. Så roligt är det inte att knata Stockholmsvägen upp och ner.

Då kom jag plötsligt på att jag ju skulle ta ut friskvårdstimmen! Strålande idé. Enda haken är att vädret inte precis har samarbetat, men då fick jag ytterligare en snilleblixt.

Jag tar med träningsväskan och stannar till på gymmet på vägen hem!

Vilken strålande idé, tyckte jag då i alla fall.

Väskan var packad och jag släpade med den till jobbet. Eftersom min ursprungliga friskvårdsplan var att ta en promenad, så ställde jag in mig på att tillbringa tre kvart eller så på crosstrainer. 

Allt detta gick ut på att jag skulle lämna jobbet ungefär halv fyra.

 

Vartefter dagen gick började jag känna att grått väder verkligen ger grått humör ibland.

Väldigt opepp var jag.

Sen rann tiden iväg, det hände massa grejer på jobbet och sen var det försent.

(jag hade bokat tvättstugan, så jag kunde inte träna hur sent som helst)

 

Så det blev ingen träning.

Om jag lyckas övertala mig själv kanske jag kan rulla ut mattan och improvisera lite träning imorgon innan jag hoppar in i duschen... Om jag orkar.

 

Och nu har jag glömt bort tvättstugan!

Åland imorgon...

Jaha ja, bara sådär så var mer än halva veckan avklarad.

Kom jag iväg till gymmet i morse? Yes I did.

Tog jag bilen? Ja.

Var det nödvändigt? Nej (inget regn).

Det märks väldigt mycket om man hoppar över några träningspass.

Konstaterade med kollega att det vore ju trevligt om man märkte lika tydligt att man var där... Sammanfattningsvis, det var defintivit inte en av mina bästa pass.

På uppvärmingen på "min" crosstrainer blev jag lite trött.

Jag tänker inte påstå att America's Next Top Model är högkvalitativ tv, men jag tycker det kan vara underhållande. I gymmet klockan sex på morgonen har programmet också en klar fördel, nämligen att det är textat.

Alltså är jag tacksam för när det går på någon av de två skärmarna, för det betyder att jag kan fokusera på det.

Det är ju så förbannat tråkigt att gå och springa på stället.

Efter ungefär två minuter idag byter man kanal!

Vad i hela?

Vad fick jag istället? Jo, gårdagens nyheter på SVT.

Och jag vill bara påpeka att det inte är textat.

Why, liksom?

 

 

Jobbdagen var lite skum, på något vis både mycket och lite att göra. Ett litet samtal senare och jag ser, bokstavligt talat, högar med jobb framför mig.

En formell protest mot slöseri av skattepengar?

 

Imorgon är det torsdag och jag har en plan om att ta ut friskvård. Det ska dock regna, så vi får se hur det blir med det.

Oh, tvätta ska jag visst göra imorgon kväll. Jippie, vad kul...

Ja, swoop, och så var tisdagen också avklarad. Halva kontoret var på utbildning, så det var väldigt lugnt. Man kan få mycket gjort då när man inte blir avbruten, men det kan också bli lite för tyst. Jag behöver lite rörelse runt mig för att vara riktigt effektiv. Det får väl bli imorgon, när alla är på plats igen!

 

Idag är det inget pyssel hemma (än). Jag har varit tvungen att prioritera vissa saker. T.ex. matlagning, så att jag fick någon middag. Och sen fick jag syn på mitt mattsvarta badrumsgolv och då var det bara att dra fram dammsugaren (som för övrigt behövdes vid spis/diskbänk också). Kände också att jag ville måla naglarna. Och kanske ett fotbad senare... Och samtidigt fundera över nästa virkprojekt, utöver koftan. En kollega gjorde en variant på mormorsruta, en afrikans blomma (jag tror det blev femkantig). Jag är ju fortfarande lite sugen på en pläd, men har lite svårt att bestämma vilka färger, och sen är det ju ett helt gräsligt stort projekt... Jag tittade på min pläd jag gjorde när jag pluggade. Jag minns att det kändes som att de satans rutorna aldrig skulle ta slut, och det var ju inte så konstigt. Eftersom jag gjorde alla rutor och sedan virkade ett varv till på varje (för att garnet skulle ha samma färgbad), i 140 rutor...

140 rutor!

Sanna var här enligt plan i söndags och fick med sig projekt mössa, som visade sig vara (tror jag) ett betydligt bättre förstaprojekt än en mormorsruta. Jag hade förberett alla ökningar, så det vara bara att virka fasta maskor, runt runt runt.

 

Men, veckan fortsätter.

Imorgon är det onsdag och inget konstigt alls. Jag tänker träna på morgonen, idag har jag nog inte känt något i halsen, och jag är trött på det här nu. Det ska bli lite dåligt väder dock, så kanske tar jag bilen på morgonen, vi får se. Sen är det en helt vanlig dag, så får vi se vad jag hittar på under kvällen.

Kanske ingenting alls.

Torsdag kommer antagligen bli ytterligare en helt vanlig dag.

På fredag lämnar vi stan eftersom vi har planeringsdag, tar då en tripp över till Åland och det blir säkert någorlunda trevligt, även om vädret ser ut att bli ytterst ostabilt.

Men meterologer har ju haft fel förr, om man säger så...

 

Nu ska jag ha en kopp te.

Det blev inget gym idag. Igår eftermiddag och kväll kände jag att jag faktiskt inte var riktigt pigg i halsen, så det var bästa att låta bli. Jag blir lite arg på det här, och på onsdag tänker jag banne mig träna!

 

Men, det blev ju en lugnare morgon i alla fall. Jag är ett fan av lugna mornar, det är så mycket mer rofyllt än att kasta i sig frukosten (om man nu äter det) och rusa iväg.

Så det var bara att knata till jobbet i vanlig ordning. Måndagar är som de är, men jag har konstaterat att jag verkar vara mer måndagstolerant nu när det är ljusare. Jag hade tänkt ta en lugn promenad efter jobbet, men det gjorde jag ju förstås inte...

 

...utan jag invigde min nya symaskin istället!

Ett bokfodral, bokomslag, bokskydd... välj vad ni vill kalla det.

Det är i alla fall ganska lätt att sy, så här gör man:

 

Klipp ut en bit tyg. Jag använde ett A4-papper som basmått och sen tog jag i lite för att få det större.

Är man smart och noggrann, som jag själv inte är alla gånger, så gör man inte såhär.

Jag skulle rekommendera att man faktiskt mäter en pocketbok, lägger på sömsmån och sedan kanske en halv centimeter till för att bokpärmarna ska få plats i fickorna sen.

Noggrannhet lönar sig alltid.

Jag känner hur mitt fysiska jag inte riktigt sammarbetar med mitt psykiska jag.

Ett kanske inte helt klockrent sätt att beskriva det hela, men attans, nu har jag ont i halsen igen!

Det här är verkligen frustrerande, att det varje gång man känner att man "kommit igång" med träningen händer något som lite stoppar upp det. Är jag snuvig, det kan jag ignorera, men det är ju inte bra att träna om man har ont i halsen. Och det är jobbigt att träna med hosta. Helt galet frustrerande. I onsdags var jag tvungen att småjogga en längre sträcka istället för att promenera, helt enkelt för att det var så svinigt kallt. Jag är inte en joggande människa. Än. Jag är en gående människa. Än så länge.

Min förhoppning är ju att någon gång bli en joggande och hyfsat "fit" människa, och jag har onekligen påbörjat resan denna vår. Men de här små... jag ska inte kalla det bakslag, men de här små avbrotten är inte bra för motivationen.

 

Jag tror jag berättade sist att Sanna i bergen skulle få en mössa att virka på. Det ska hon få också, men jag var tvungen att tänka till lite. Jag tyckte nämligen att det var rätt trevligt att virka på en mössa, men insåg att i den här farten kommer jag att virka klart den. Och det var ju inte meningen alls.

Jag drog slutsatsen att jag får väl virka en egen, och det gjorde jag.

Så här blev den: