HOFFIS

Jo, så har det blivit.

Igår var inte en bra dag på så många sätt, så jag tänker helt enkelt ignorera att den varit där.

Idag var en trevligare dag (det var ju torsdag) även om den också hade sina perioder av... mindre bra.

Men, det har snöat!

Och snöar fortfarande!

Och det verkar inte som att den kommer smälta bort (helt och hållet) de närmsta dagarna, vilket väl får ses som något unikt denna vinter som varit alltigenom kass.

 

Japp, idag kom jag hem, bytte om och gick ut på promenad.

Alltså, det är lite halt ute. Jag tycker verkligen inte om smågrus, men det behövs mer grus! Ingen vurpa, men det var inte långt borta...

Det är inte jättekul att gå när det är mörkt ute, men det funkar. Får provgå lite sträckor nu den närmsta tiden, tills jag kan knata motionsspåren i skogen igen (vilket jag kommer göra när det är ljust).

 

Men man tänker rätt bra när man är ute och knatar. Kom idag till exempel fram till att kvinnor ibland har svårt att förstå sig på män, och män har svårt att förstå sig på kvinnor. Okej, det kom jag inte fram till, det var ett konstaterande. Men jag kom fram till att jag nog i en del fall helt enkelt har svårt att förstå mig på människor. Rakt av, liksom. Hur fungerar vi egentligen?

Jag menar, i huvudet?

I klarttext: hur är människan funtad?

Min rumpa mår mycket bättre nu.

I fredags tog jag ett skutt över en snödriva, och det högg till i bakdelen när jag landade.

I lördags tog jag en promenad och vid ett tillfälle höll jag på att halka omkull, det var sådär att man precis kunde hålla sig på fötterna med lite snabba steg och en hel del vevande armar.

Då högg det också till.

Men nu känns det helt bra!

 

Köpte ett par bra byxor i helgen, tänkte försöka komma igång att knata lite efter jobbet... i mörkret. Det kommer bli jättebra, jag måste bara göra slut på mina ursäkter.

 

Men vardagar var det jag, jag har konstaterat vissa saker, bland annat följande:

Jag är inte jätteförjust i söndagar.

Och inte måndagar heller.

Jag tycker att vi borde ha en dag mellan lördag och söndag.

Ja, ungefär så.

 

Mor min frågade vilka dagar jag egentligen tycker är okej?

Kom fram till att jag nog brukar tycka att torsdagar är helt okej.

Och fredagar innan lunch.

Tisdagar och onsdagar kan vara okej fram till ungefär kl 15, sen är det trögt.

 

Vore inte 6-timmarsdag en riktigt bra grej?

Är det inte så, att man skulle vara mycket effektivare på jobbet om arbetsdagen var kortare?

Jag tror ju det.

De sista 1-2 timmarna på dagen är ofta så otroligt sega, att jag undrar om man inte skulle vara effektivare tidigare om man visste att man fick (eller skulle) sluta lite tidigare än man gör. Att det liksom skulle bli lättare att jobba på timmarna innan.

Det tror jag.

 

För övrigt, alltså det här med vargjakten...

Jag brukar säga att jag inte halkar.

Och det gör jag oftast inte.

Men ibland händer det.

Som igår.

 

Ut genom dörren på jobbet, ner för rampen, två steg och sedan swhooop! Benen bara försvann under mig. Den största mjukdelen (dvs rumpan) verkar såhär i efterhand ha tagit emot det mesta av smällen. Jag har inga direkt blåmärken någonstans, men det känns stelt. Ungefär som träningsvärk, så muskeln fick sig väl en smäll.

Märkligt det där, första tanken är "var det någon som såg mig?" och den andra tanken är "har jag gjort mig illa?". Bra att man prioriterar...

 

Vi fick ordning på faxen Greta. Hon skötte sig finfint så det borde inte bli några problem imorgon.

 

Vad mer? Jo, det här var nog en riktig skitdag. Eller i alla fall en halv skitdag.

Okej, full vecka pågår. Ja, alltså, det är en helt vanlig vecka. Inte att den är... full.

Hur som helst.

 

Min vägg som jag skulle tapetsera är nu tapetserad. Pappsen fixade snabbt. Det finns före/efter-bild, men de ligger på min kamera. Och jag har inte orkat gräva fram sladden, men det kommer. Det ska ju trots allt upp en lampa och lite annat också.

 

Jag har eventuellt hittat en bugg i mitt motto. Tanken var ju att jag inte skulle haka upp mig på småsaker jag inte kan påverka. Bra så, men det kan ju finnas stora saker jag inte kan påverka, och de är ju... ja, mycket större.

Hur hantera dessa?

 

Jag grävde fram min årsbok i helgen. Den fyller tio år nu i juni. Baserat på min alldeles egna nominering i den, plus det "diplom" jag fick i nionde klass, är det ju helt uppenbart att jag hade lite småtaskigt humör under ganska många år. Och jag är lite stolt över att faktiskt ha lämnat ganska stora delar av det där bakom mig (jaja, återfall förekommer...). Nu på sistone har jag dock funderat på om det inte egentligen är bra att vara lite arg lite oftare? Den här vardagliga frustrationen man samlar på sig under dagarna, som inte känns tillräckligt stort att blir upprörd över, men det finns ändå där? Om man blir arg lite oftare så pyser det ju ut lite oftare, eller hur? Kan ju inte enbart vara negativt.

 

Imorgon på jobbet ska jag försöka bli kompis med en fax som heter Greta.

Idag på lunchen gick jag och sa upp mitt träningskort, så det upphör att gälla om två månader.

Har tänkt en hel del på det här fram och tillbaka. Tänkte från början (senast för två dagar sen) att jag skulle byta till ett gymkort, eftersom jag har varit där överlägset fler gånger än jag tränat något annat.

Sen insåg jag det jag egentligen vetat hela tiden, nämligen att jag tycker att det är vansinnigt tråkigt att träna på gym.

 

Mitt huvud har tyckt att det varit en strålande idé att träna på morgonen, innan jobbet, några gånger i veckan. Kroppen har, inser jag, inte riktigt hållit med... Jag är en morgonmänniska, men utan mina lugna morgonrutiner blir större delen av dagen konstig. GÅ upp ännu tidigare, packa frukost, packa lunch, packa kläder, gå och träna, duscha och fixa med typ en kylväska i skåpet vid träningen. Släpa väska fram och tillbaka. Äta frukost på jobbet med ett ständigt plirande på klockan. Glömd tandborste. And so on...

 

Alltså, omplanering av vardagen påbörjad!

Imorgon är det vardag. Igen. De har en fantastisk förmåga att återkomma. Vardagarna, alltså.

I höstas hade jag ju jobbmottot "positiv, optimistisk, engagerad". Kanske inte exakt i den ordningen, men det var de orden. Jag tycker att jag lyckades ganska bra, även om det var väldigt ansträngande mellan varven. Nu har jag hur som helst lämnat det bakom mig, och det känns... bra.

 

Återstår att hitta på något nytt. I slutet av 2014 kände jag att jag borde börja tänka "andas Hoffis, andas", men det känns som att ta flera steg tillbaka.

Just nu är jag inne på att försöka gilla läget och inte haka upp mig på småsaker som jag inte kan påverka. Så vårens motto blir väl något i stil med "släpp småsaker jag inte kan påverka". De kan få kanske en minut av ältande, sen lägger jag det bakom mig. Det låter väl bra?

Kan jag inte lägga det bakom mig så ja, då är det kanske egentligen ingen småsak?

Tapeten är beställd. Inte den tapet som jag hade tänkt från början, utan den tapet jag hittade när jag försökte hitta den första tapeten i affären för att se den i verkligheten. Lånade hem den och betraktade den på väggen, jag tror det blir finfint.

Ska också se om det är några fler bilder jag vill ha framkallade innan jag ordnar även med det.

 

Fick dock jaga hela stan runt för att hitta lamptillbehör, det visade sig vara lite besvärligare än jag först tänkt.

Inte särskilt förvånande i och för sig, men i alla fall. Aldrig att saker bara finns på exakt det sätt man önskar... Jag tror dock att det blir bra även det till slut. Pappa får fixa, för jag har nu sladd, strömgrej, en sån där som lampan ska sitta i (sockel?) och så någon extra liten plastbit man tydligen behövde... En sådan där lampknapp skulle jag vilja ha också men det fanns ingen bra, och det kan ordnas vid ett senare tillfälle.

Konsol har jag också, den ska dock målas. Är lite inne på klarblå.

 

Lite blodad tand (varför heter det så?) till fix har jag dock fått. Skulle vilja ha en ny matta till badrummet men hittar ingen. Överväger att virka en. Och en att ha nedanför sängen. Den nya mattan känns så tunn jämfört med den andra, som inte längre matchar... alls. Vill också ha en ny matta vid soffan, men den tänker jag inte virka. Då får jag virka i flera år...

 

Vad mer? Jag håller på att virka ett djur, men det har inte alls med det här att göra.

 

Bostadsmarkanden är ju lite galen för närvarande, och antagligen för en tid framöver.

Alltså känner jag att jag kommer bli kvar ett tag i min lilla hyreslägenhet.

Vilket betyder att jag måste styra upp lite.

Närmast på schemat är det tapetsering av en vägg som gäller.

Sedan ska det upp en lampa och två tavelramar. 

Både dom och lampan ska upp på samma vägg som ska tapetseras, så  man skulle väl kunna säga att det är en vägg som ska styras upp.

 

Det innebär lite småfix, bland annat måste man bestämma sig för en tapet.

Och så måste lampan fixas.

Sedan ska det framkallas bilder så att jag kan stoppa dem i ramarna. 

Det kommer inte att lösa sig över en natt, men den närmsta månaden kanske?

 

Sen MÅSTE jag rensa bland väskorna...

Kanske att man inte behöver ha kvar alla typ 25 jackor, och framför allt inte ha sju av dom hängande framme...

Frågar mig hur länge det egentligen är okej att tänka "oh, här är ju den här tröjan/kjolen/klänningen, den ska jag använda"...

Byta ut lite förvaringskartonger mot plastbackar... 

Rensa köksskåpen! Har en del där som inte används, och dessutom fick jag fyra till muminmuggar i julklapp så nu har jag säkert sisådär 40 mggar i skåpet, känns kanske lite i överkant för ett ensamhushåll... 

Gå igenom mössor, vantar och halsdukar (och sjalar), tror jag hör väldigt mycket av detta också...

 

Kommer gå finfint det här!

Nån gång...