HOFFIS

Jag håller fast vid samma åsikt som jag gjort det senaste året, nämligen att dagarna går ganska långsamt men att tiden går fort.

Logiskt? Kanske inte. Men så känns det för det mesta.

Och allra mest på måndagar.

 

Om jag har svårt för söndagar så är det inget emot vad jag tycker om måndagar. Jag vet inte vad måndagarna har för problem, men vi är inte överrens.

Eller så är det jobbet jag inte är överrens med på måndagar.
Eller så gör stress mig mindre tolerant?

 

Jag brukar försöka hålla mig lugn. Jag lyckas ofta. Jag älskar att formulera mig i exempelvis mail så att det framgår precis vilket humör jag är på utan att skriva något särskilt.

Tydligen lyckades jag i fredags, vilket är lite roligt.

I morse lyckades jag inte.

Lync är en bra grej. Tycker jag. Oftast.

Inte idag på morgonen, då kändes det mest som "storebror ser dig".

Jag skriker aldrig i text, ogillar användandet av versaler. Ibland kan det vara befogat som förstärkning, men jag brukar föredra kursiv text.

Idag blev det versaler.

En hel mening!

Före åtta på morgonen!

Människan får skylla sig själv.

Oklart om budskapet gick fram dock.