HOFFIS

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.

Jag har extremt svårt att ta mig iväg från jobbet när jag planerat, jag gör som Alfons och "ska bara"... Och så rann tiden iväg.

Ändå brukar jag bara planera att gå hem någon timme tidigare, men inte ens det funkar.

Jag tänker skylla det hela på att jag helt enkelt har en del att göra, och slå ihop det med det faktum att jag kan gå hem (jag har jobbat in det), men jag behöver inte. Och med behöver inte menar jag att jag inte har något inplanerat, utan jag menar att min enda plan är att gå hem. Inga tider att passa liksom.

Och på den vägen är det.

Men det kommer alltid en ny dag.

Imorgon, till exempel.

Nytt försök att gå hem lite tidigare, får se hur det går.

 

Annars flyger april iväg här, vilket jag tycker är ganska trevligt, för det här med aprilväder är inte riktigt min grej. Ganska oberäkneligt är det. Dessutom finns det vårdpression på samma sätt som höstdepression. Alltså kroppen fattar inte riktigt det här med ljuset. Läste att det håller i sig i 1-5 veckor och det känns väl lite optimistiskt kanske, men jaja. Botmedlet är att träna, vara ute så mycket som möjligt och gärna resa till solen. Ja, det var ju plättlätt. Är det samma för hösten, vara inne så mycket som möjligt och resa till mörkret?

 

Nej, nu är det färdigspekulerat. Sovdags!