HOFFIS

Borde jag skriva något här kanske?

Ja, självklart borde jag det...

Så jag gör väl det.

 

Hur står det till?

Jo tack, just exakt nu står det till helt okej. Det var värre igår eftersom jag sov extremt dåligt, men idag var okej. Eller i alla fall bättre. Det är ju lite svårt att "sova ikapp", speciellt på vardagar, och dessutom är jag av åsikten att det inte går.

 

Våren är typ på väg, vilket känns sådär. Men i Falun snöar där och där har vi tagit guldmedaljer i dagarna två nu, trevligt trevligt.

Där jag befinner mig nu, dvs hemma, är det mestadels grått och trist. Och då menar jag inte att inte solen tittar fram, idag har det till exempel varit soligt med blå och fin himmel. Marken däremot ska vi inte tala om. Den är grå. Brun. Lite blöt. Det är kopiösa mängder grus på gator och torg.

Och på söndag är det vår. Eller ja, vårmånad i alla fall.

 

Jag har lagat två par skor på sistone. Det är bra med skomakare, har fixat klackarna och en dragkedja på mina stövlar, och sedan ny sula och någon typ av förstärkning på mina kängor som såg ut som att... ja, sulan/klacken höll på med någon typ av sönderfall. Nu ser de finfina ut.

Och en annan väldigt bra sak när man har lämnat något för lagning: när jag får tillbaka dem är de inte bara hela, utan ofta renare än vad de var när jag köpte dem!

 

Visst är det torsdag imorgon? Jag tror det.

Det kan bli en intressant dag.

Vi behöver prata om det här med att fuskläsa böcker.

På högskola och universitet finns det en teknik som går ut på att man läser boksidorna diagonalt, det vill säga, men läser bara några få ord på varje rad, snett nedåt. På det sättet går det fortare att läsa stora mängder litteratur där man "bara" behöver få en överblick. Samma teknik kan man förvisso använda sig av i vanliga böcker, om man till exempel anar tendensen av en väldigt beskrivande boksida som man inte är intresserad av. En användbar teknik även om man läser en bok för andra gången, som jag gör ibland, och vet vad som står på sidan (och man har tillräckligt med "läsmoral" för att inte hoppa över hela sidor, vare sig man vet vad som står på dem eller ej).

Så är jag emot den här typen av läsning?

Absolut inte.

 

Jag är inget grammatiskt geni, långt ifrån. Jag kan vet vad substantiv, verb, adjektiv, presens och imperfekt är. När det kommer till sådana där märkliga saker som satsdelar är jag helt lost, och om man skulle behöva förklara nödvändigheten av detta för en skolelev skulle jag vara helt fel person.

Det betyder dock inte att jag inte klarar av det svenska språket. Tvärtom faktiskt, jag skulle vilja påstå att jag är väldigt bra på att skriva.

Förvånansvärt många idag är det inte.

Själv tillskriver jag min kärlek till böcker en del. Jag har läst otroligt mycket ända sen jag kunde få ihop bokstäver till ord, och undersökningarna säger ju att nivån sjunker på båda läs- och skrivfronten.

 

Och vad gör vi åt det här?

Jo, vi skriver ännu mer på datorn (Word, som så gärna vill särskriva ord...), och börjar lyssna på böcker istället för att läsa dom!

Och här kommer ljudet in. Ljudböcker. Hör bara på det.

Vi lyssnar på böcker.

Ljudbok, ett ord som borde förbjudas.

Så här säger Wikipedia (inte den pålitligaste av källor, men vi delar åsikt här): " En bok är en produkt som består av flera sammanhäftade eller ihoplimmade blad (ark),[...]".

Inga ljud lämnar dessa sidor, utöver kanske fladdrandet av boksidor.

Och här har vi fusket.

Ljudbok.

Någon läser upp boken åt dig.

Höjden av lathet, och endast okej med barn, eller om man på något vis har problem med synen och inte kan se orden.

Annars, nej.

"Ljudbok" är ett ord som inte borde finnas.

 

Oj, vad långt det här blev...

 

 

Det här när det är en massa snö ute. Alla mina tre väderappar på telefonen säger att det ska vara cirka -2 ute. Min termometer visar 0.8. Plusgrader, alltså. Men visst är det väl alldeles för mycket för att det ska kunna smälta bort nu? Så är det väl, eller hur? Jag vill liksom åka skidor, och det behövs bara en skidtur till för att jag ska slå antalet från förra vintern. Vilket var....1.

Borde gå.

 

Det blev en lite körig dag på jobbet idag, men sjuka och lediga människor. Jag fastslog dock, efter ett antal liknande händelser, att när stressen ökar, eller jag måste fokusera ordentligt, så har jag en liten egenhet.

Jag sätter alltid upp håret. Av någon anledning känner jag mig piggare då, men jag har ingen aning om varför.

Var också på väg att ta med datorn hem för att jobba lite, men jag kände att näe, fixar det ändå... hoppas jag.

För imorgon blir också lite körigt. Ska på något så udda som ett frukostmöte, har aldrig varit på ett sådant. Misstänker dock att det låter roligare än det är. Hur kul är ett möte där frukost ingår? Jämfört med frukost hemma? Jämfört med ett möte utan frukost? Ett möte med fika?

Någon skillnad?

 

Hemma laddade jag för att se alpina VM. Det gick inte så bra, eftersom det vart inställt. För mycket snö och blåst, tydligen. Så kan det gå.

 

Men imorgon är det torsdag. Jag brukar gilla torsdagar. Jag hoppas att det fortsätter, det borde det väl kunna göra tycker jag?

 

 

 

Ja, det blir ju så ibland.

Det säger vips, och så har det gått en vecka eller mer.

Jag är inte riktigt i synk just nu, och skulle vilja ha ytterligare en jul- och nyårsledighet. Jag öppnar kylskåpet för att ta fram te och blåser på min fil på morgonen för att den ska svalna...

 

Men jag är, just nu, happy happy med vädret. Jag vill ju åka skidor, och då behövs snö. Och helgen som var, den var ju bara extremt plaskig. Om det hade varit normalsnö hade vi haft MASSOR av snö nu.

Vi får väl dock jobba med den vi har, och det går väl hyfsat just nu. Väldigt många runt omkring mig (på jobbet) gnäller, men vad fan, vi har årstider i Sverige, och har man passerat 50 så bör man ha lärt sig att gilla läget vid det här laget. Jag tycker det är lite trevligt att knata fram i snöandet. Mössa och vantar så är det inga problem, det är ju inte ens kallt nog för termobyxor (vilket i min värld är ungefär runt -5 och kallare...)!

 

Idag satt jag dock och drömde mig bort. Antagligen för att jag är trött och vintern verkligen tagit tid på sig att skaka fram snön. Den här tiden på året brukar jag dock tänka att vore det inte skönt att åka till värmen ett par dagar..? Jo, det vore det nog kanske faktiskt. Och typ bara ligga på stranden och läsa böcker och lösa korsord. Ta en dopp kanske. Någon enstaka liten utflykt. Det skulle kanske faktiskt kunna vara en plan för min födelsedag nästa år. Herregud, jag fyller ju jämt då. Har en stark känsla av att 30 (!) inte kommer kännas som att fylla 20...

Men det är ett år och lite till dit, gott om tid att fundera.

 

Vi har dock detta 2015 raskt passerat januari, och det är ju redan februari. Bara sådär. Precis som förra året. Märkligt det där, hur tiden bara går och går.

Jo, så har det blivit.

Igår var inte en bra dag på så många sätt, så jag tänker helt enkelt ignorera att den varit där.

Idag var en trevligare dag (det var ju torsdag) även om den också hade sina perioder av... mindre bra.

Men, det har snöat!

Och snöar fortfarande!

Och det verkar inte som att den kommer smälta bort (helt och hållet) de närmsta dagarna, vilket väl får ses som något unikt denna vinter som varit alltigenom kass.

 

Japp, idag kom jag hem, bytte om och gick ut på promenad.

Alltså, det är lite halt ute. Jag tycker verkligen inte om smågrus, men det behövs mer grus! Ingen vurpa, men det var inte långt borta...

Det är inte jättekul att gå när det är mörkt ute, men det funkar. Får provgå lite sträckor nu den närmsta tiden, tills jag kan knata motionsspåren i skogen igen (vilket jag kommer göra när det är ljust).

 

Men man tänker rätt bra när man är ute och knatar. Kom idag till exempel fram till att kvinnor ibland har svårt att förstå sig på män, och män har svårt att förstå sig på kvinnor. Okej, det kom jag inte fram till, det var ett konstaterande. Men jag kom fram till att jag nog i en del fall helt enkelt har svårt att förstå mig på människor. Rakt av, liksom. Hur fungerar vi egentligen?

Jag menar, i huvudet?

I klarttext: hur är människan funtad?

Min rumpa mår mycket bättre nu.

I fredags tog jag ett skutt över en snödriva, och det högg till i bakdelen när jag landade.

I lördags tog jag en promenad och vid ett tillfälle höll jag på att halka omkull, det var sådär att man precis kunde hålla sig på fötterna med lite snabba steg och en hel del vevande armar.

Då högg det också till.

Men nu känns det helt bra!

 

Köpte ett par bra byxor i helgen, tänkte försöka komma igång att knata lite efter jobbet... i mörkret. Det kommer bli jättebra, jag måste bara göra slut på mina ursäkter.

 

Men vardagar var det jag, jag har konstaterat vissa saker, bland annat följande:

Jag är inte jätteförjust i söndagar.

Och inte måndagar heller.

Jag tycker att vi borde ha en dag mellan lördag och söndag.

Ja, ungefär så.

 

Mor min frågade vilka dagar jag egentligen tycker är okej?

Kom fram till att jag nog brukar tycka att torsdagar är helt okej.

Och fredagar innan lunch.

Tisdagar och onsdagar kan vara okej fram till ungefär kl 15, sen är det trögt.

 

Vore inte 6-timmarsdag en riktigt bra grej?

Är det inte så, att man skulle vara mycket effektivare på jobbet om arbetsdagen var kortare?

Jag tror ju det.

De sista 1-2 timmarna på dagen är ofta så otroligt sega, att jag undrar om man inte skulle vara effektivare tidigare om man visste att man fick (eller skulle) sluta lite tidigare än man gör. Att det liksom skulle bli lättare att jobba på timmarna innan.

Det tror jag.

 

För övrigt, alltså det här med vargjakten...

Jag brukar säga att jag inte halkar.

Och det gör jag oftast inte.

Men ibland händer det.

Som igår.

 

Ut genom dörren på jobbet, ner för rampen, två steg och sedan swhooop! Benen bara försvann under mig. Den största mjukdelen (dvs rumpan) verkar såhär i efterhand ha tagit emot det mesta av smällen. Jag har inga direkt blåmärken någonstans, men det känns stelt. Ungefär som träningsvärk, så muskeln fick sig väl en smäll.

Märkligt det där, första tanken är "var det någon som såg mig?" och den andra tanken är "har jag gjort mig illa?". Bra att man prioriterar...

 

Vi fick ordning på faxen Greta. Hon skötte sig finfint så det borde inte bli några problem imorgon.

 

Vad mer? Jo, det här var nog en riktig skitdag. Eller i alla fall en halv skitdag.

Okej, full vecka pågår. Ja, alltså, det är en helt vanlig vecka. Inte att den är... full.

Hur som helst.

 

Min vägg som jag skulle tapetsera är nu tapetserad. Pappsen fixade snabbt. Det finns före/efter-bild, men de ligger på min kamera. Och jag har inte orkat gräva fram sladden, men det kommer. Det ska ju trots allt upp en lampa och lite annat också.

 

Jag har eventuellt hittat en bugg i mitt motto. Tanken var ju att jag inte skulle haka upp mig på småsaker jag inte kan påverka. Bra så, men det kan ju finnas stora saker jag inte kan påverka, och de är ju... ja, mycket större.

Hur hantera dessa?

 

Jag grävde fram min årsbok i helgen. Den fyller tio år nu i juni. Baserat på min alldeles egna nominering i den, plus det "diplom" jag fick i nionde klass, är det ju helt uppenbart att jag hade lite småtaskigt humör under ganska många år. Och jag är lite stolt över att faktiskt ha lämnat ganska stora delar av det där bakom mig (jaja, återfall förekommer...). Nu på sistone har jag dock funderat på om det inte egentligen är bra att vara lite arg lite oftare? Den här vardagliga frustrationen man samlar på sig under dagarna, som inte känns tillräckligt stort att blir upprörd över, men det finns ändå där? Om man blir arg lite oftare så pyser det ju ut lite oftare, eller hur? Kan ju inte enbart vara negativt.

 

Imorgon på jobbet ska jag försöka bli kompis med en fax som heter Greta.

Idag på lunchen gick jag och sa upp mitt träningskort, så det upphör att gälla om två månader.

Har tänkt en hel del på det här fram och tillbaka. Tänkte från början (senast för två dagar sen) att jag skulle byta till ett gymkort, eftersom jag har varit där överlägset fler gånger än jag tränat något annat.

Sen insåg jag det jag egentligen vetat hela tiden, nämligen att jag tycker att det är vansinnigt tråkigt att träna på gym.

 

Mitt huvud har tyckt att det varit en strålande idé att träna på morgonen, innan jobbet, några gånger i veckan. Kroppen har, inser jag, inte riktigt hållit med... Jag är en morgonmänniska, men utan mina lugna morgonrutiner blir större delen av dagen konstig. GÅ upp ännu tidigare, packa frukost, packa lunch, packa kläder, gå och träna, duscha och fixa med typ en kylväska i skåpet vid träningen. Släpa väska fram och tillbaka. Äta frukost på jobbet med ett ständigt plirande på klockan. Glömd tandborste. And so on...

 

Alltså, omplanering av vardagen påbörjad!

Imorgon är det vardag. Igen. De har en fantastisk förmåga att återkomma. Vardagarna, alltså.

I höstas hade jag ju jobbmottot "positiv, optimistisk, engagerad". Kanske inte exakt i den ordningen, men det var de orden. Jag tycker att jag lyckades ganska bra, även om det var väldigt ansträngande mellan varven. Nu har jag hur som helst lämnat det bakom mig, och det känns... bra.

 

Återstår att hitta på något nytt. I slutet av 2014 kände jag att jag borde börja tänka "andas Hoffis, andas", men det känns som att ta flera steg tillbaka.

Just nu är jag inne på att försöka gilla läget och inte haka upp mig på småsaker som jag inte kan påverka. Så vårens motto blir väl något i stil med "släpp småsaker jag inte kan påverka". De kan få kanske en minut av ältande, sen lägger jag det bakom mig. Det låter väl bra?

Kan jag inte lägga det bakom mig så ja, då är det kanske egentligen ingen småsak?

Tapeten är beställd. Inte den tapet som jag hade tänkt från början, utan den tapet jag hittade när jag försökte hitta den första tapeten i affären för att se den i verkligheten. Lånade hem den och betraktade den på väggen, jag tror det blir finfint.

Ska också se om det är några fler bilder jag vill ha framkallade innan jag ordnar även med det.

 

Fick dock jaga hela stan runt för att hitta lamptillbehör, det visade sig vara lite besvärligare än jag först tänkt.

Inte särskilt förvånande i och för sig, men i alla fall. Aldrig att saker bara finns på exakt det sätt man önskar... Jag tror dock att det blir bra även det till slut. Pappa får fixa, för jag har nu sladd, strömgrej, en sån där som lampan ska sitta i (sockel?) och så någon extra liten plastbit man tydligen behövde... En sådan där lampknapp skulle jag vilja ha också men det fanns ingen bra, och det kan ordnas vid ett senare tillfälle.

Konsol har jag också, den ska dock målas. Är lite inne på klarblå.

 

Lite blodad tand (varför heter det så?) till fix har jag dock fått. Skulle vilja ha en ny matta till badrummet men hittar ingen. Överväger att virka en. Och en att ha nedanför sängen. Den nya mattan känns så tunn jämfört med den andra, som inte längre matchar... alls. Vill också ha en ny matta vid soffan, men den tänker jag inte virka. Då får jag virka i flera år...

 

Vad mer? Jag håller på att virka ett djur, men det har inte alls med det här att göra.

 

Bostadsmarkanden är ju lite galen för närvarande, och antagligen för en tid framöver.

Alltså känner jag att jag kommer bli kvar ett tag i min lilla hyreslägenhet.

Vilket betyder att jag måste styra upp lite.

Närmast på schemat är det tapetsering av en vägg som gäller.

Sedan ska det upp en lampa och två tavelramar. 

Både dom och lampan ska upp på samma vägg som ska tapetseras, så  man skulle väl kunna säga att det är en vägg som ska styras upp.

 

Det innebär lite småfix, bland annat måste man bestämma sig för en tapet.

Och så måste lampan fixas.

Sedan ska det framkallas bilder så att jag kan stoppa dem i ramarna. 

Det kommer inte att lösa sig över en natt, men den närmsta månaden kanske?

 

Sen MÅSTE jag rensa bland väskorna...

Kanske att man inte behöver ha kvar alla typ 25 jackor, och framför allt inte ha sju av dom hängande framme...

Frågar mig hur länge det egentligen är okej att tänka "oh, här är ju den här tröjan/kjolen/klänningen, den ska jag använda"...

Byta ut lite förvaringskartonger mot plastbackar... 

Rensa köksskåpen! Har en del där som inte används, och dessutom fick jag fyra till muminmuggar i julklapp så nu har jag säkert sisådär 40 mggar i skåpet, känns kanske lite i överkant för ett ensamhushåll... 

Gå igenom mössor, vantar och halsdukar (och sjalar), tror jag hör väldigt mycket av detta också...

 

Kommer gå finfint det här!

Nån gång...

Heter det så?

 

Jag är faktiskt djupt imponerad av att det är en eller två personer som fortfarande tittar förbi trots den väldigt skrala uppdatering som varit den här hösten... året.

Det har liksom inte energi. Eller tid. Eller ork. Men det är ju typ samma sak alltihop.

Och det är jättetråkigt eftersom jag ju faktiskt tycker det är roligt att skriva.

 

Jag tror jag skrev om höstens motto sist?

"Positiv, optimistisk, engagerad", var höstens jobbmotto.

Tack gode gud att hösten är slut. Sådär i november var det ett jäkligt bra motto, för det blir onekligen lite lättare att jobba på om man har en positiv inställning (och jisses, vad många det är som skulle behöva justera sin inställning en del). Nu känner jag mig dock extremt trött på det.

Har varit ledig innan jul och har jobbat en och en halv dag nu. Efter igår, dvs åtta timmar, kändes det som om man jobbat i tre veckor och inte varit ledig alls.

Känns ju bra inför den långa period som väntar nu efter jul och nyår...

 

För imorgon är det faktiskt nyårsafton. Sen är det 2015. Det är ju något jag egentligen skiter fullständigt i, men det känns faktiskt bra att lämna 2014 bakom sig. Kanske att 2015 innebär något nytt. Eller så gör det inte det. Det finns 365 dagar att spela på, så att säga. Kanske jag ska börja blogga igen?

 

Först ska vi klara av nyår!

Jag avskyr söndagar.

Och det säger jag nu, en måndag, som inte är favoritdagen i veckan.

Jag kan helt enkelt inte hantera söndagar, det är liksom dagen före måndag.

Jag behöver verkligen den där dagen mellan lördag och söndag för att få två dagars ledigt. Det här är oerhört frustrerande för jag slösar bort, kanske inte en hel dag, men en halv dag i veckan på att göra absolut ingenting. Jag sitter vid ett bord och bara stirrar.

Mina söndagar behöver styras upp. Planeras. Och sen ska planerna genomföras.

Plättlätt.

Not.

Vissa kvällar är precis likadana. Jag trivs inte så bra med att sitta och stirra, men det är precis där jag hamnar.

 

 

Hoppsan, det hann visst gå nästan en månad...

Det var inte riktigt meningen, men man måste känna för att skriva för att det ska fungera. Och jag har verkligen inte känt för det på sistone.

 

Jag har både hunnit ha semester och börjat jobba. Semestern kändes (så klart) alldeles för kort, men det var ju trots allt ändå den längsta jag haft. Tre veckor blev det denna sommar. Kanske testar jag på fyra veckor nästa år? Jag gillar dock att ha några semesterdagar kvar, hösten brukar ju kännas så satans lång...

Våren går alltid fortare, då den innehåller ganska mycket halvdagar, röda dagar och klämdagar. Så mycket helger.

Imorgon är det dock i min värld officiellt höst.

Det är 1 september (därför har jag nu bytt till höstgardiner, även om det ska bli 20 grader i veckan...)

 

Denna höst ska jag försöka avsluta påbörjade pysselprojekt. Jag har en kofta som ligger och väntar på att sättas ihop och få en krage. Den skulle ha varit klar vid midsommar...

Jag har tre necessärer jag ska fodra och sy fast dragkedjor i (försökte göra mig av med lite garn).

Jag tänkte sy ett pocketfodral (som faktiskt passar på en pocketbok).

 

Jag ska också få ordning på mig själv, i vanligt ordning. Ska vara duktig och träna planerade dagar och inte äta massa mackor och sedan godis på jobbet (jag stressåt godis halva sommaren). Ibland har jag lite dålig karaktär.

 

Jag har hittat på tre ord jag ska rabbla på jobbet hela hösten som ett mantra: positiv, optimistisk, engagerad. Jag inbillar mig att allt kommer kännas lättare då. Fick snabbt svar på denna lilla bekännelse på Twitter av någon som tyckte det var en strålande idé. Jag menade då att ja, jag ska försöka hålla mig till det också. Genast fick jag av denna person då höra "man blir vad man tänker". Där fick jag... Man blir vad man tänker, höstens ordspråk. Jag tänker att jag är positiv, optimistisk och engagerad, och alltså är jag det.

Plättlätt!

 

 

 

Jag vet, jag är dålig på det här.

Har nu haft semester i exakt 9 dagar, helgdagar inräknat. Hade ju tänkt att jag då skulle bli lite bättre på det här och uppdatera lite oftare.

Det har ju hittills verkligen gått strålande.

Så här kommer en snabb!

 

Att ha "riktig" semester är inget jag egentligen haft tidigare, men nu har jag tre veckor (första avklarad). Det känns faktiskt helt fantastiskt, som att ha lördag alla dagar i veckan.

Jag har dessutom fantastiskt väder (om man gillar sol och värme).

Jag har i veckan som gått inte gjort sådär jättemånga knop, men imorgon bär det av till Gotland och Medeltidsveckan, vilket ska bli roligt. Det enda som inte är roligt med det är att när veckan är slut har jag bara en semestervecka kvar... Men inte tänka på det nu!

 

Jag har nu också på bara en vecka lagt av med den dålig vanan jag la mig till på jobbet, nämligen att äta godis. Det är ju inte gott, men attans, jag äter när jag är stressad. Och stressigt var det, det var faktiskt helt galet i fyra veckor tills vi hade "skiftbyte". Sen hade nästan hela huset gått på semester och tempot sänktes en aning. (Lite jobbigt med 27-30 grader i arbetsrummet bara...)

Jag har även efter denna vecka konstaterat att jag kan hälla i mig kopiösa mängder Pepsi, men är det varmt så är det. När jag vaknar med halsbränna känner jag dock att det kanske blivit lite för mycket...

 

Men som sagt, imorgon blir det Ön så det lär väl inte skrivas något den närmsta veckan.

 

På återseende efter det!

Jag känner mig verkligen helt ur gängorna.

I fredags åkte jag nästan direkt ut på landet. Även om jag tycker att min lilla lägenhet är helt okej så har den ingen balkong. Och jag kan inte kliva ut genom dörren och få frisk (lant)luft.

Jag inbillar mig dessutom att jag sover bättre ute på landet.

Och det gör jag nog också.

Mellan fredag och lördag sov jag tio timmar, vilket inte tillhör mina vanliga rutiner. Lördagen var dock en otroligt seg dag och jag gjorde inte särskilt många knop... Åkte ner en vända till Refsnäs/Räfsnäs och kikade lite eftersom dom hade Sjöräddningens Dag. Köpte lite lotter men vann ingenting. Köpte en teburk för 5 kronor på lilla loppisen.

Satt mest annars och läste, vilket i och för sig var skönt.

Sen sov jag tio timmar igen.

 

Idag var en något piggare dag, men jag känner mig ändå mer eller mindre energilös. Beställde en ny telefon (det blir en Iphone) och släpade mig iväg på en promenad. Sen har jag inte gjort så mycket mer.

Konstaterar att jag har 14 arbetsdagar kvar till semestern. Det är överkomligt, hoppas jag. Kollegorna som jobbar just nu har sista arbetsveckan, de som är på semester har sin sista semestervecka.

Det kommer att bli en jobbig arbetsvecka, det är jag helt övertygad om.

Jag tänker dock försöka pallra mig iväg på en promenad eller två denna vecka, jag tror jag behöver det.

Vi får se hur det går!

Tänk om t.ex. kylskåpet hemma fylldes på i samma takt, till synes helt på egen hand, som min låda på jobbet?

Det vore något.

 

Igår, under en försvinnande kort stund av ungefär 5 timmar, kände jag att jag var i fas. En obegripligt skön känsla efter två och en halv vecka av väldigt mycket stress. Sådär runt klockan 14:00 vände vinden och yrvädret blåste in.

Innan dess var det som om någon satt i en propp, jag hann göra av med grejer fortare eller i takt med att det kom nya. Sen var det någon som drog ut proppen igen, och helt plötsligt simmar jag runt i en galen mängd arbete igen.

Dessutom började det regna när jag skulle hem, så jag fick lifta med en kollega för att slippa bli väldigt blöt.

Och om jag räknat rätt har jag nu 15 arbetsdagar till semester.

Det ska gå att överleva, även om jag är vansinnigt trött just nu.

 

De senaste veckorna av stress har dock lärt mig vissa saker.

När jag är stressad vill jag inte ta pauser eftersom det betyder avbrott. Samtidigt vet jag att jag behöver dessa avbrott.

Jag äter också väldigt mycket konstigheter. Jag borde hålla mig borta från Coop och ÖoB på lunchen. Jag äter godis på jobbet och jag tycker egentligen inte om godis. Mådde faktiskt direkt illa av en påse bilar härom dagen (nej, inte hela påsen). Jag mår dåligt av allt socker.

Men det är inte bara godis jag trycker i mig, jag har också satt i mig en hel vattenmelon på två dagar. Vilket innebär typ en halv melon/kväll. Nu är ju inte melon onyttigt, men man mår inte toppen av den mängden vattenmelon...

 

Men imorgon är det tack gode gud som inte finns fredag. Jag trodde det var fredag i morse när jag vaknade, vilket är lite intressant eftersom jag resten av dagen gått runt och fått för mig att det är onsdag.

Och igår hade jag torsdag.

Mina veckor är helt enkelt skeva.

Det blir bra det här.

Jag ska bara beställa en ny mobil först...