HOFFIS

Okej, full vecka pågår. Ja, alltså, det är en helt vanlig vecka. Inte att den är... full.

Hur som helst.

 

Min vägg som jag skulle tapetsera är nu tapetserad. Pappsen fixade snabbt. Det finns före/efter-bild, men de ligger på min kamera. Och jag har inte orkat gräva fram sladden, men det kommer. Det ska ju trots allt upp en lampa och lite annat också.

 

Jag har eventuellt hittat en bugg i mitt motto. Tanken var ju att jag inte skulle haka upp mig på småsaker jag inte kan påverka. Bra så, men det kan ju finnas stora saker jag inte kan påverka, och de är ju... ja, mycket större.

Hur hantera dessa?

 

Jag grävde fram min årsbok i helgen. Den fyller tio år nu i juni. Baserat på min alldeles egna nominering i den, plus det "diplom" jag fick i nionde klass, är det ju helt uppenbart att jag hade lite småtaskigt humör under ganska många år. Och jag är lite stolt över att faktiskt ha lämnat ganska stora delar av det där bakom mig (jaja, återfall förekommer...). Nu på sistone har jag dock funderat på om det inte egentligen är bra att vara lite arg lite oftare? Den här vardagliga frustrationen man samlar på sig under dagarna, som inte känns tillräckligt stort att blir upprörd över, men det finns ändå där? Om man blir arg lite oftare så pyser det ju ut lite oftare, eller hur? Kan ju inte enbart vara negativt.

 

Imorgon på jobbet ska jag försöka bli kompis med en fax som heter Greta.