HOFFIS

Tänk om t.ex. kylskåpet hemma fylldes på i samma takt, till synes helt på egen hand, som min låda på jobbet?

Det vore något.

 

Igår, under en försvinnande kort stund av ungefär 5 timmar, kände jag att jag var i fas. En obegripligt skön känsla efter två och en halv vecka av väldigt mycket stress. Sådär runt klockan 14:00 vände vinden och yrvädret blåste in.

Innan dess var det som om någon satt i en propp, jag hann göra av med grejer fortare eller i takt med att det kom nya. Sen var det någon som drog ut proppen igen, och helt plötsligt simmar jag runt i en galen mängd arbete igen.

Dessutom började det regna när jag skulle hem, så jag fick lifta med en kollega för att slippa bli väldigt blöt.

Och om jag räknat rätt har jag nu 15 arbetsdagar till semester.

Det ska gå att överleva, även om jag är vansinnigt trött just nu.

 

De senaste veckorna av stress har dock lärt mig vissa saker.

När jag är stressad vill jag inte ta pauser eftersom det betyder avbrott. Samtidigt vet jag att jag behöver dessa avbrott.

Jag äter också väldigt mycket konstigheter. Jag borde hålla mig borta från Coop och ÖoB på lunchen. Jag äter godis på jobbet och jag tycker egentligen inte om godis. Mådde faktiskt direkt illa av en påse bilar härom dagen (nej, inte hela påsen). Jag mår dåligt av allt socker.

Men det är inte bara godis jag trycker i mig, jag har också satt i mig en hel vattenmelon på två dagar. Vilket innebär typ en halv melon/kväll. Nu är ju inte melon onyttigt, men man mår inte toppen av den mängden vattenmelon...

 

Men imorgon är det tack gode gud som inte finns fredag. Jag trodde det var fredag i morse när jag vaknade, vilket är lite intressant eftersom jag resten av dagen gått runt och fått för mig att det är onsdag.

Och igår hade jag torsdag.

Mina veckor är helt enkelt skeva.

Det blir bra det här.

Jag ska bara beställa en ny mobil först...