HOFFIS

... och främst då eftersom det är ganska vanligt att hela alfabetet följer därpå.

Jisses liksom, hur svårt kan det vara att bara klämma ur sig allt på en gång?

Att be folk vara positiva när de enda de ser är ett berg av jobb framför sig känns inte helt rättvist alla gånger.

Ungefär såhär känns det:

 

 

Nej, dags för en mental uppryckning tror jag, för såhär kan det inte fortsätta.

Mycket sitter i huvudet, och nog fasen har man känt sig väldigt less på sistone.

Kanske är det då dags att börja bli lite positiv igen. Det sitter ju också i huvudet, right?

Vi kan börja idag. En dag med två knepiga besök på jobbet som visade sig bli inte särskilt knepiga. Det måste ju vara en bra början (vändning), eller hur?

Så nu ska jag bara försöka lista ut hur jag ska ta tag i det här positiva och ösa på.

 

Så, då återstår bara att försöka lista ut vad jag ska ösa ur, för nog fasen finns ingen energi till det!

Om man blundar och mental försöker inbilla sig att saker är bättre än vad de är...

Solen skiner... (alltid trevligare än det här grå trista)

Lite snö på marken... (måste ju årstidsanpassa det)

Massor av högtider... (så att man får vara ledig)

Att man kunde överleva på enbart muffins... (ja, okej, det är inte troligt men vad fan)

 

Ja, eller så kommer det inte att fungera, så det är väl bara att göra på det gamla beprövade sättet.

Gilla läget, helt enkelt.

 

Måndag igen. Hela veckan är kvar, och närmast nu ligger en sketen tisdag.

Men alldeles bortsett från den.

 

Tog bilen till jobbet eftersom jag skulle handla. Fick skrapa rutor!

Sen fick jag skrapa dom igen innan jag kunde åka från jobbet.

Ett tecken på att det i alla fall tillfälligt blivit kyligare ute.

 

Nä, jag orkar faktiskt inte just nu...

Jo, jag hade ju tänkt sova, men... Jag känner inte riktigt för det ännu.

För det är äntligen fredag! Nu brukar inte jag en massa saker för mig på fredagkvällar, men det betyder inte att jag vill sova samma tid som resten av veckan... Även om det kanske skulle behövas. Jag gick ju trots allt upp i vanlig (dvs tidig) tid i morse. Fredagar är ju trots allt vardagar (är det någon som bestämt).

Jag gillar verkligen fredagar, på samma sätt som jag verkligen inte gillar måndagar. När måndagar är asjobbiga för att man har hela arbetsveckan framför sig, så är fredagar betydligt trevligare eftersom man har hela arbetsveckan bakom sig. Trots detta undrade jag vad i hela världen jag gett mig in på när jag satte mig i bilen efter jobbet för att åka till Uppsala och möta min mor på IKEA... Men det gick bra, även om vägen dit verkligen inte är så mycket att hänga i julgranen.

 

När jag kom hem igen såg jag Idol, och jag försöker verkligen förstå varför. Jag har inget bra svar, för jag tycker verkligen att programmet tappat greppet nu. Det känns platt, själlöst och har jurytrio som man bara inte orkar lyssna på. Någon som vet hur det går för Amanda Fondell? För visst var det hon som vann förra året?

 

Har idag också åter igen förfasat mig över att Viasat har sändningsrättigheterna till OS. Läst en intervju med sportchefen angående skidorna och blev ännu lite räddare. "Under femmilen kommer vi antagligen ha ett antal pauser på en minut". Är han medveten om vad dessa pauser innebär? Någon som försökt se skidskytte på tv4? Det är galet svårt att hänga med när det slängs in reklam mitt i loppen, för man tappar fokus och koll på vart skidåkarna befinner sig. Vidare hette det att i det kortare distanserna kommer det inte behövas reklamavbrott, eftersom "Sprinten känns nästan som att den är gjord för reklam. Där kan man lägga in reklam mellan de olika heaten". Well, great, det kommer alltså bli mer reklam än skidor?

Och då har vi även alla andra sporter på det här. Och jag resonerar som så att det inte är mängden reklamavbrott som stör, det är reklamavbrotten i sig. Att de ens förekommer.

Ja, det och Carolina Klüft i studion, det stör mig också...

 

Nej, men nu kanske man kan sova lite då...?

Imorgon ska jag till Blomsterland och titta på hönor!

 

Skrattar lite för mig själv.

Satt på jobbet och grejade lite när chefen ringer och undrar om jag kan komma upp.

Jo, självklart.

Vad är det den här gången?

Jo, det här dokumentet, jag skulle vilja utnyttja dokumentet på ett bättre sätt...

Dvs, just nu är dokumentet på 24 sidor, och 23 av dom är det bara en spalt  på (borde vara fyra).

Okej... Så då vill vi alltså att det mitt på första sidan blir ett bryt och vi därefter får fyra spalter i dokumentet, med början mitt på sidan?

Ja, faktiskt ungefär exakt så...

 

Nu gillar jag Word. Jag är ganska bra på Word. Men jag samarbetar inte sådär jättebra med olika typer av avsnitts- och sidbrytningar. Men, Google fixar allt!

Alltså löste vi problemet med dokumentet finfint och alla blev glada.

 

Men ett helt annat problem.

Några kollegor har bestämt sig för att ha luciatåg på jobbet.

Jättefin idé, så jag sa snabbt att "INTE sjunga samma låt när man kommer som när man går!".

Det är tjatigt.

Det finns en låt som passar jättebra i slutet som sistalåt, innehållande "Farväl farväl Lucia det blir jul i dina spår...".

Nu kommer problemet.

Det tycks bara vara jag som hört talas om den här låten.

Min vänner har gåt bet på det här.

En musiklärare har gått bet.

Och det får mig att undra vad i hela världen det var för låt vi egentligen sjöng i sjätteklass...

Kom igen nu, tänkt tänk tänk!

I det här fallet är saken en text.

Det var faktiskt så att jag skrev ett inlägg igår också, men det bestämde sig för att helt enkelt försvinna istället för att publiceras. Jag blev måttligt road, och det var lite för många ord för att jag skulle orka skriva om det.

Alltså gör jag ett nytt försök idag och hoppas att inte denna dags text också försvinner spårlöst.

 

Igår var en väldigt regnig dag. Så pass regnig att jag tog bilen till jobbet, trots att jag hade tänkt gå. (Jag känner mig alltid lite fånig när jag tar bilen, eftersom det tar ungefär tre minuter att åka bil till jobbet, och då passerar jag två rödljus på vägen). Men så fick det hur som helst bli.

Idag däremot var det uppehåll så då kunde jag promenera.

Uppehåll till trots, det har varit vansinnigt grått och trist idag.

Jag är inte riktigt med på när folk blir höstdeprimerade redan i september-oktober, men om man blir det nu i november... Det kan jag begripa, för visst är denna månad inte mycket att hänga i julgranen.

 

För övrigt var igår dagen då snön kom förra året och sedan låg kvar tills... ja, tills den smälte bort.

Det kom ingen snö igår, men om det kommit det istället för regn, ja då hade vi nog haft ett litet snökaos på halsen. Även om kommun och entreprenör glatt meddelar att det är bättre förberedda i år än förra året (vilket väl egentligen inte säger så mycket med tanke på att det inte verkade vara någon förberedelse alls förra året...).

Faktiskt, det känns tidigt men jag skulle kunna uppskatta om det kom lite snö och gjorde världen lite ljusare.

Det blir så jäkla mörkt nu.

 

Försöker finna den inspiration som flytt...

 

 

Måndagar är verkligen inte en veckodag jag gillar.

Jag avskyr måndagar, för den betyder att det är så jäkla många dagar fram till fredag.

Kanske att man skulle börja med någon skojig aktivitet på måndagar, bara så att man har något att se fram emot denna trista dag? Vet inte riktigt vad det skulle vara, men något kanske man kan hitta... Eller bara bestämma att på måndagar, då gör jag det här efter jobbet. Fast, jag måste ju ändå komma på något...

 

Men solen sken i alla fall idag, som jag hoppades. Blev nästan bländad ute på lunchen. Men det är också jäkligt fuktigt ute. När solen gått ner och det var dags att sätta sig i bilen och åka hem... Ja, jag blev sittandes i bilen. Jag såg varken framåt eller bakåt eller åt sidorna. Massor av fukt var det på rutorna. Och jag brukar inte ha handdukar i bilen... Men jag lyckades gräva fram en tygkasse ur väskan efter en liten stund, så att jag kunde torka av framrutan och åka därifrån. Nu ligger det en sådan där microfiberduk och väntar i hallen, den ska få följa med ner till bilen och sedan stanna där.

 

Annars känns det som sagt trögt just nu. Extra trögt på jobbet. Inte för att jag verkligen avskyr mina arbetsuppgifter, för det gör jag inte. Faktum är att det egentligen inte är några fel alls på mina arbetsuppgifter, jag brukar tycka de är helt okej. Men allt är så himla tråkigt just nu! Jag kommer till jobbet och är sugen på godis efter 20 minuter, och godissugen är jag bara när jag är riktigt less. Så just nu handlar det om att hålla sig borta från ÖoB och Coop på lunchen... Lättare sagt än gjort, det är ju ett så lagom utflyktsmål liksom.

 

Sen kommer man hem och måste fixa med middag och man är inte sugen på att äta någonting alls.

Shit, vilket positivt inlägg det här känns som....

 

Okej, imorgon är det 5 november. Om ryktet stämmer, och det hoppas jag eftersom jag fört det vidare, så är det då exakt ett år sedan som snön kom. Ja, snön kom redan 5 november förra året, och sen låg den kvar till... ja, tills den smälte bort på våren helt enkelt. Något säger mig att snön definitivt inte kommer att börja falla över oss här imorgon. Och den främsta anledningen till det är att det är för många plusgrader.

Däremot såg jag att det ska vräka ner regn hela förmiddagen imorgon...

Söndag kväll.

Helt plötsligt.

När ska de som bestämmer sådana här saker (saker som arbetstider och så) förstå att helgerna är för korta? Folk hinner helt enkelt inte med de som man vill och behöver hinna med.

Det vore toppen om någon kunde ta tag i det här...

 

Som jag nämnde igår (tror jag), så hinner jag inte riktigt med månaderna. Oktober bara försvann, och för sakens skulle vill jag påpeka att vi redan är tre, snart fyra, dagar in i november...

 

Men denna söndag ägnades åt... Ja, först shoppade jag och mor min plastbackar. Ett nytt skåp är inhandlat hemma hos föräldrarna, och nu skulle det organiseras. Jag tror att det blev ganska bra, även om mor min kom fram till att de har väldigt mycket lampor och batterier hemma. Men så får det vara!

 

Jag var också tvungen att akutjustera ett nyhetsbrev jag skrev igår då jag upptäckte ett litet fel. Ett nyhetsbrev jag för övrigt svurit över i ett par månader (det är ju lite halvklurigt att skriva om nyheter som man saknar information om). Men det är i alla fall gjort och det känns bra.

 

En promenad hanns med, även om det var mycket, mycket motigt. Är så galet less och har verkligen noll inspiration. Positivt alltså att man ens kommer iväg, för denna årstid bör man utnyttja dygnets ljusa timmar (även om det även på dagen idag var ganska mörkt). Jag är ju en vän av hösten, men inte denna vansinnigt trista novemberhöst. Det är mulet, regnet hänger i luften, nästan alla löv har fallit och luften känns rå och kall trots att det är 10 grader ute. Allt är bara grått och trist.

Förhoppningsvis kommer någon dag med sol i veckan så kan man åtminstone gå ut på lunchen och få lite D-vitamin (är det va?).

 

 

Sitter här och befinner mig i ett litet chocktillstånd.

Det är inget särskilt som har hänt, men igår blev det ju november. Det konstateras ju samtidigt som jag fortfarande är lite förvirrad över att jag inte riktigt känner att jag hann med september. Och då har alltså oktober passerat här mellan dessa månader...

 

Jag har tänkt lite på det här och även diskuterat det med en kollega. Tiden flyger verkligen nu.

Samtidigt har jag börjat känna mig så himla trött och less på allt. Jag hade verkligen velat ha lite långledigt över jul och nyår, men det gick ju inte, utan jag måste in och jobba 27:e och 30:e dec och ledigheten blir därmed uppbruten. Jag har nu jobbat heltid (som man ju alltså gör när man är vuxen har jag hört), stabilt, i ca två och ett halvt år. Under denna period är min längsta sammanhängande ledighet 16 dagar. Verkar dock inte vara så många som greppar detta. Vadå, det fixar väl jag, för jag är ju ung?

Svaret är ja, jag är ung, eller åtminstone yngre än vissa andra. Men vi kan se det såhär också:

Tempot på jobbet och i samhället i stort är betydligt högre nu än vad det var förr. Arbetet ställer också helt andra krav.

Jag tänker att det måste ju liksom ha någon typ av påverkan.

 

Jag är i ärlighetens namn lite trött på allt man förväntas veta, kunna göra och ordna, bara för att man är "ung".

Ja, men här kommer lite nyheter till er som inte anser er unga: Ni är gamla, och har levt längre, och det bör rimligtvis innebär att ni redan vet allt det som vi unga måste lära oss. Right?

 

Jag vet faktiskt inte hur det går till, men nu är det faktiskt söndag igen. Helgen är slut, men till min stora lycka är jag ju ledig imorgon! En måndag, bara sådär (eller bara och bara, jag har ju trots allt tagit ledigt). Än så länge lite oklart vad jag ska ägna den åt, men det lutar åt absolut ingenting blandat med lite skadeglädje över att jag är ledig men att mina kollegor jobbar. Ibland får man vara glad över det lilla.

Sen jobbar jag tisdag, onsdag och torsdag. Sen är jag, ledig på fredag igen! Då ska jag till Älvsjö på Syfestival, och även till mormor. Men dit känns det långt.

 

Idag var jag på Ikea, och köpte bland annat vita överdrag till min soffa och fåtölj, så det ska jag byta under veckan. Sen ska jag även hänga upp min andra gardin, har just nu ett udda par, liksom. Jag jobbar på höstkänslan i min lilla lägenhet. Planerar även att höststäda lite i garderoben, samt gå igenom lite köksskåp och så. Ska bli oerhört roligt...

 

Oh, jag ska ha medarbetarsamtal på jobbet i veckan också. Ser jag verkligen (inte) fram emot. Vuxenversionen av skolans utvecklingssamtal, som man ju inte särskilt ofta längtade efter. Har jag för mig. Eller berodde det på min mentor kanske...? Men oavsett så ska det genomföras.

 

Nu vet jag vad jag ska göra imorgon. Jag ska gå en promenad. Det blir bra. Då är det bara 23 timmar kvar att göra annat skojigt på.

Först vill jag bara säga att Wordfeud kan ta sin jäkla ordlista och stoppa upp någonstans...

Och då var det sagt!

 

Onsdag en dag, halvtid i vardagsveckan. Extremt trögt. Faktum är att de flesta dagar känns rätt tröga just nu. Älskar september (även om den månaden också var rätt trög), oktober... inte så mycket. Den fina och vackra hösten är på väg bort, och den mörka, grå, trista är på ingång. När löven fallit ner, fukten och snålblåsten kommer, mörkret tar över...

 

Fick inte heller ledigt de dagar över jul och nyår som jag önskat, något som gjorde mig lite extra trött och less på allt. Hur svårt kan det vara liksom? Kan folk verkligen inte klara sig själva i en och en halv dag? Svaret på förhand är alltid nej, så attans om det inte är full fart de där dagarna jag måste jobba... Faktum är att jag är i närheten av att känna att jag är för millimeterrättvisa och direkt emot störande "så-här-ska-vi-göra-men-själv-gör-jag-såhär". Och det är inte bra, för det innebär att jag är tjurig och irriterad, och kommer vara det fram till jul. Whoppie, där har vi något att se fram emot... Måste läsa på om 80-talistdragen, då jag är den enda i min arbetsgrupp. Fram för argument!

 

Hm, kom precis på att jag kanske har glass i frysen, det är bra när det är sådär lite småeländiga dagar... Men nu såg jag reklam för Solsidan, och vips blev jag eländig igen... Men jaja.

Ser MYCKET fram emot ledig fredag och ledig måndag nästa vecka. Långhelg, tjoho! Med bara två veckors semester i somras och inte fick julledigheten som jag ville så behöver jag nog det. (Jag tycks vara mycket irriterad över det där med julen, för nu har jag nämnt det två gånger)

 

Men jag har stekt pannkakor! Och jag är oerhört stolt över mig själv. Vi kan väl säga som så att slutet blev bra, det blev ett antal mindre lyckade i början, men sen tog det sig. Intressant var att jag fick googla fram ingredienserna, och på ett ställe stod det att det skulle räcka till ca 8 pannkakor, på ett annat ställe skulle det räcka till ca16 st... Och det var exakt samma mängd av allt i. Skulle tro att det blev närmare 16, och det var kanske bra med tanke på hur de första blev. Haken är att det fortfarande hänger lite lätt pannkaksos i lägenheten... Men det får man väl ta.

 

Men nu ska jag ta tag i steg 2 av pannkakstillverkandet. Det stavas D I S K...

Eller, först en glass.

Ser här nedan att det tydligen var i bloggen jag skrev att september var den månad då jag skulle ta tag i saker...

Tja, så blev det nog inte. September liksom bara kom och gick, i stort sett helt utan att jag märkte det, Oktober är på väg åt samma håll då vi redan är halvvägs, och om 10 veckor är det jul.

 

Men jag har hunnit med en tripp till Berlin. Jag tänker faktiskt inte säga något alls om det, mer än att jodå, jag hann se Brandenburger Tor swischa förbi...

 

Men nu kommer andra halvan av oktober och jag har faktiskt tagit ledig några dagar. Två fredagar och två måndagar, så att det blir två långhelger. Det ska bli jätteskönt faktiskt, även om jag inte har bestämt vad jag ska göra med dom, mer än syfestival den 25:e. Sen får vi se. Ta det lugnt och göra ingenting känns just nu som en strålande idé.

Okej, den här måndagen var faktiskt lika trög som alla andra måndagar.

MEN, jag hade bra flyt på jobbet. Och det är bra. Sen däremot...

 

Tja, kanske inte var helt genomtänkt att köpa en vattenmelon när jag var och handlade. Jag hade liksom inte bilen med mig så det blev lite jobbigt att släpa på.

Jag har lagat mat, och det tog längre tid att röja undan i köket än att dra fram och laga den. Märkligt fenomen det där.

 

Annars pågår just nu en systematisk röjning i min lägenhet (det syns antagligen inte om någon annan tittar, men jag ser det). Man har ju så jäkla mycket saker överallt!

Och man hinner liksom inte... nåt. Jag behöver styra upp och effektivisera mitt liv. Ja, det behöver jag göra. September är månaden då jag tar tag i saker. Förhoppningsvis. Eller?

Tanken med att skriva en gång i veckan var ju ändå ganska bra.

Det höll dock inte lika bra.

Så nu sitter jag här på söndagkvällen, och undrar i vanlig ordning exakt vart tiden egentligen tar vägen.

Man ska ju inte jaga den tid som flytt, har jag för mig att något talesätt gått.

Det är ju dock helt uppenbart att den som sa det måste haft längre helger än alla oss andra, för om lite jagande var allt som krävdes för att hitta en "second sunday" så skulle jag börjat jaga redan igår.

Söndagar är liksom allra bäst (under förutsättningen att man inte lider av jobbångest).

Lördagen är också trevlig, men då har man en tendens att stressa runt och försöka hinna med sådant man inte hann med i veckorna, eftersom t.ex. de flesta butiker har ganska generösa öppettider även på lördagar. Lika generöst är det inte på söndagar, vilket gör denna dag till den ultimata slappardagen.

Nog om söndagar!

 

Sen sista har jag.... hunnit byta rum på jobbet. Sitter nu på solsidan och mitt frusna jag har just nu en medeltemperatur på ca 25 grader i rummet. Mycket behagligt, synd bara att man inte kan säga detsamma om luftkvalitén, som stundtals är under alla kritik.

 

Jag har också sett det fantastiska skeppet Götheborg. Tre gånger. Jag såg när hon kom på en fredag, var ner till hamnen en lördag och betalade 100 kronor för att gå ombord, vilket var roligt och spännande. Skulle kunna överväga en weekend ombord på ett sådant skepp. Såg henne också på en söndag, när hon lämnade stan igen. Det kändes trist och jag blev nästan lite gråtmild. Tog ett 100-tal bilder med min nya kamera och kanske fyra blev riktigt bra.

 

Jag har hunnit med ett styrelsemöte med sportklubben, och jag har ett protokoll att skriva. Det är vad jag borde göra nu. Istället sitter jag här och skriver, så det får väl vänta.

Var på lite loppisar igår. Köpte en feelgood-bok som jag började läsa igår. Sträckläste och den tog slut idag på förmiddagen. Hade varit ytterst tacksam om mitt paket från Bokus hade kommit i fredags, men icke... Nu har jag inget att läsa. Eller alltså, jag har en hel bokhylla att läsa om, men jag vill inte vara mitt i en bok när jag vet att det snart kommer nya. Klarar inte av att sluta mitt i en bok (det gället alltså även om jag läst den redan). Men nu kom jag på, om jag är lite inkonsekvent, och läser vissa utvalda kapitel, som är extra bra...? Hm, tål att tänkas på!

 

Nu är det tetime! (stavas det så?)

Ibland tycker jag att det kan bli lite tråkigt, det här med färger som är förknippade med vissa saker.

Säg, en röd tröja. Genast tänker man på julen.

En gul tröja, och så blev det påsk.

Färgerna finns till och med, det är påskgul och julröd.

Alltså, nej, säger jag!

 

Gult och rött är BRA färger!

Och man kan faktiskt ha blommigt även på vintern, och färgen orange på våren...

Ledsen, det blev inte så himla mycket bloggande under gotlandsvistelsen.

Men nu är jag hemma igen, och även om jag brukar göra det så tänker jag inte säga mer om Gotland än att det var toppen. Jag börjar nästan känna mig tjatig, då alla mycket väl vet vid det här laget att jag trivs väldigt bra där.

 

Hemma igen har jag börjat drömma om att bo lite större. Känner att jag har lite för lite plats hemma. Skulle verkligen vilja ha ett ordentligt kök. Och ett sovrum som jag kan stänga dörren till. Och kanske en liten walk-in-closet. Och plats för en pysselhörna med massor av smart förvaring. Och en lite större bokhylla, då en enda bok extra i nuläget kräver en större omorganisation. Och ett badrum med ett fönster. Och allt det här ryms inte på mina... ca 43 kvm.

I framtiden kanske? 

Trög vecka, riktigt trög vecka.

Måndagar är alltid lite sega, det hör liksom till på något sätt.

Tisdagen var direkt rörig.

Onsdagen försov jag mig lite, och skulle dessutom gå från jobbet vid lunch, så den dagen blev helt knäpp. Den fortsatte ut till Arenan och en träningsmatch mellan Djurgården och BKV. Synd på regnet, och ännu mer synd angående benbrottet. Men alldeles bortsett från det så slutade väl det hela... hyfsat.

Idag torsdag var ytterligare en sådär lite märklig dag.

Imorgon är det tack och lov fredag, och sen får jag gå på två veckors semester, vilket ska bli fantastiskt skönt.

Planen var bara en vecka, men hade den planen fortgått hade jag antagligen gått in i någon typ av mental vägg.

Och det vill jag helst undvika.

 

På söndag bär det av till Gotland, tjoho!

Om jag åker ut på landet och tar en promenad.

Och under promenaden blir omkörd av samma mopedist 4 gånger.

Det måste ju vara ett tecken på att den här grabben är sjukt uttråkad.

Och om man inte har något bättre för sig att åka fram och tillbaka på en moppe (utan hjälm, ska tilläggas), då kan man väl lika gärna stanna i stan va?

 

Om man är ute på promenad med en polare, varsin barnvagn, och en lite äldre unge på axlarna.

Kan man inte under den här korta stunden klara sig utan ölflaskan?

 

Alla som känner att de har behov av en vit period.

En dag, en vecka en månad.

Har ni det här behovet, och dessutom ett behov av att berätta om det, då anser jag nog att ni bör ta en ordentlig titt på er alkoholkonsumtion.

 

Inte visste jag att det skulle gå att bekämpa onda örat med hjälp av Ipren ett par kvällar i rad. Det tycks dock ha fungerat, vilket jag är tacksam för. Jag har helt enkelt inte TID att gå till läkaren (faktum är att jag känner mig så stressad att jag alldeles nyss drog ihop orden "enkelt inte" och skapade det nya ordet "enkligt"...).

Min plan var att idag gå från jobbet en timme tidigare. Det kändes som att det behövdes. Det slutade självklart med att jag inte kom iväg från jobbet en timme tidigare. Jag kom inte ens iväg en halvtimme innan arbetstid. Slår jag ut det på hela dagen lutar det mer åt att jag jobbade över en halvtimme... Men ibland får man ta det som det kommer.

En vecka till, SEN får jag också lite ledigt.

Och det ska bli jäkligt skönt måste jag säga. I och för sig ska jag åka iväg (till Gotland), men oavsett så ska det bli skönt att inte behöva gå upp och gå till jobbet varje dag.

 

I helgen tar jag antagligen mitt lilla pick och pack och flyttar ut till mammsen på landet ett par dagar, då far min tar gammelbilen och åker till Rättvik för Classic Car Week.

Det bästa som finns är att kunna gå barfota rakt ut genom dörren, ta tre steg och sen stå på en gräsmatta och liksom vifta på tårna!

(något som är ganska svårt att genomföra när man bor i lägenhet...)

 

Om man skulle börja fundera på det här med middag... om en liten stund.

Känner inte riktigt för det, men det ska bli... spaghetti med chili och vitlök.

Återstår att se hur det slutar, då jag inte är sådär jättebra på att äta stark mat...

Jodå, värken sitter kvar i huvudet, men den bestämde sig tydligen för att centrera lite. Samla sig på ett ställe liksom. Har börjar få riktigt ont i mitt högra öra, och exakt den här typen av ont hade jag i påskas.

Då slutade det med ett besök på närakuten och en pencillin(?)kur... Så det här bådar ju gott.

 

Eller så bådar det inte gott? Började fundera på om inflammationer i yttre hörselgången eller vad det nu var, på något sätt kan vara stressrelaterat?

Folk går ju in i väggen, får yrsel, mår illa, sover dåligt osv. Varför inte få ont i örat, jag menar, alla är vi ju olika, right?

Och när jag tänker tillbaka så var det nog ganska stressigt där runt påsk också...