Har man sagt A får man gärna säga B...
... och främst då eftersom det är ganska vanligt att hela alfabetet följer därpå.
Jisses liksom, hur svårt kan det vara att bara klämma ur sig allt på en gång?
Att be folk vara positiva när de enda de ser är ett berg av jobb framför sig känns inte helt rättvist alla gånger.
Ungefär såhär känns det:
Och sådant gör mig frustrerad.
Och jag upptäckte idag att jag inte jobbar så bra när jag är frustrerad, för frustrationen tar liksom över.
Och jag upptäckte idag att jag inte jobbar så bra när jag är frustrerad, för frustrationen tar liksom över.
Alltså gick jag ut en stund på lunchen (ja, okej, jag hade ändå ärenden ut på lunchen).
När jag gick där tänkte jag att det är väl tusan, kan man inte ha lite flyt ibland? Kan inte något bara fungera?
Men då kom jag på mig själv, och tänkte att nej, nu ska jag vara positiv. Se allt som spännande utmaningar (krävs mycket mental tankekraft här) och tänka "det här blir bra!".
Blir bara lite svårare när det ibland känns som att man pratar med en vägg.
Att bara "gilla läget" är nog trots allt inte riktigt min grej alla gånger.
Är det ett 80-talistdrag tro?
Skriv något!
Trackback
