HOFFIS

Sitter här och befinner mig i ett litet chocktillstånd.

Det är inget särskilt som har hänt, men igår blev det ju november. Det konstateras ju samtidigt som jag fortfarande är lite förvirrad över att jag inte riktigt känner att jag hann med september. Och då har alltså oktober passerat här mellan dessa månader...

 

Jag har tänkt lite på det här och även diskuterat det med en kollega. Tiden flyger verkligen nu.

Samtidigt har jag börjat känna mig så himla trött och less på allt. Jag hade verkligen velat ha lite långledigt över jul och nyår, men det gick ju inte, utan jag måste in och jobba 27:e och 30:e dec och ledigheten blir därmed uppbruten. Jag har nu jobbat heltid (som man ju alltså gör när man är vuxen har jag hört), stabilt, i ca två och ett halvt år. Under denna period är min längsta sammanhängande ledighet 16 dagar. Verkar dock inte vara så många som greppar detta. Vadå, det fixar väl jag, för jag är ju ung?

Svaret är ja, jag är ung, eller åtminstone yngre än vissa andra. Men vi kan se det såhär också:

Tempot på jobbet och i samhället i stort är betydligt högre nu än vad det var förr. Arbetet ställer också helt andra krav.

Jag tänker att det måste ju liksom ha någon typ av påverkan.

 

Jag är i ärlighetens namn lite trött på allt man förväntas veta, kunna göra och ordna, bara för att man är "ung".

Ja, men här kommer lite nyheter till er som inte anser er unga: Ni är gamla, och har levt längre, och det bör rimligtvis innebär att ni redan vet allt det som vi unga måste lära oss. Right?