HOFFIS

Idag vaknade jag innan väckarklockan drog igång. Vilket är anmärkningsvärt och ganska frustrerande, men tanke på att den är anpassad för att jag ska hinna dra på mig kläder, packa ner frukost, ett snabbt toabesök samt en kortare promenad ner till gymmet där jag befinner mig klockan 06:00. Känner att jag helt klart hade velat sova de där 20 minuterna extra. Det är antagligen inte bara min Wake-up lamp som funkar, utan det är helt enkelt ljust ute och då blir även min lägenhet ganska ljus även tidigt på morgonen.

 

Väl på gymmet kändes det som en bra dag. Kände mig pigg och pepp, och det höll i sig i stort sett hela vägen till lunch. Sedan infann sig måndagssegheten. Alltså shit, jag begriper inte hur tröttheten bara kan slå till sådär. Stod upp och jobbade hela förmiddagen och även en stund efter lunch. Sen var jag tvungen att sänka skrivbordet igen, annars hade jag ramlat ihop. Jag antar att det är i sådana lägen man skulle ha varit kaffedrickare?

 

Imorgon är det, om inget oförutsett händer, uppföljning på gymmet. Jag tänkte igenom det som hunnit gå av året och inser att jag nog inte haft optimal träningsperiod. Kom ju igång väldigt bra i ungefär fyra veckor, tills jag blev däckad av feber och träningen kom av sig. Sen kom jag igång hyfsat, och provade cross-fit, vilket ledde till ett lite kortare uppehåll på några dagar på grund av rörelseproblem... Och här är jag nu, ätande penicillin den närmsta veckan.

Inte enligt plan, men SEN ska väl allt småkrångel vara avklarat?