Ur tid är tiden

Ja, minsann, det skulle jag nog vilja påstå.
Tiden räcker inte till just nu. Dagarna är långa och ljusa och det känns att sommaren är på väg.
Det betyder dock inte att man egentligen hinner mer, för det här grundläggande sova-äta-jobba ska ju hinnas med ändå.
I onsdags kom jag iväg från jobbet ungefär enligt plan, vilket jag måste säga var lite förvånande men väldigt bra. Som alltid när man väntar på en ledighet som består av mer än lördag-söndag, i det här fallet onsdag eftermiddag-söndag, så säger kroppen "är det inte dags att börja varva ner nu?". Ungefär 13:45, en halvtimme innan jag slutade, sa huvudet tvärstopp. Hjärnkontoret stängde helt enkelt ner, och det var väl kanske lika bra. Så jag plockade ihop och fixade lite och tog mitt pick och pack och lämnade. Kände mig faktiskt lite groggy nästan, men det var bara trötthet.
På morgonen hade jag varit på gymmet, men jag tog ändå en promenad när jag kom hem, och det var ganska skönt med friskt luft. Dessutom var det ju helt okej väder.
 
Igår torsdag blev inte riktigt som jag tänkt mig. Blev väckt av ett sms 06:18 (tack mamma) på min lediga dag och sov rätt dåligt efter det. Gick upp enligt plan men sen blev det inte så väldigt mycket efter plan. Vädret var liksom inte tillräckligt pålitligt. En minuten var det blå himmel och sol, nästa minut vräkte det ner regn. Det var inget väder för min planerade långpromenad. Så jag hoppade direkt in i duschen och började blöta ner håret. Kom på att det skulle jag ju inte ha gjort, för jag tvättade det ju onsdag eftermiddag... Men så kan det gå.
På eftermiddagen drog jag iväg till Uppsala och Ikea där jag mötte upp mor min. Försökte finna lite inspiration och kom hem med en ny handduk till håret (min är nog... 15 år gammal vid det här laget) samt en handduk modell större i dålig kvalité, ett medvetet val. Dålig kvalité innebär tunn, vilket är jättebra eftersom jag då får en stor handduk som tar så lite plats som möjligt i träningsväskan. Köpte också en ram som ska få lite bevingade ord i sig, och även en tygbit som ska få bli örngott åt min stora kudde som vanliga örngott inte passar till. Sen vet jag att jag köpte något mer men det har jag glömt bort...
 
Idag på nationaldagen ögnade jag en och halv timme av förmiddagen till jobb (och fler timmar blir det nog i helgen).
Ja, just precis. Att ta med mig jobb hem ingick verkligen inte i min extraledighet. Extraledigheten var till för att orka med de närmsta sju veckorna innan semestern. Men som jag nämnde, just nu räcker dagarna inte till, och just denna arbetsuppgift funkar att göra hemifrån, och den går till och med fortare där.
Faktiskt skulle ganska många saker gå fortare hemifrån, eftersom man inte hela tiden blir avbruten där... Sen servade jag mor och far med lite melon och vatten när de städade en lägenhet, samt bidrog med en kökspall och en radio. Sedan ut på landet, dusch, pannkaksmiddag och en fotbollsmatch på det (som inte var en vacker syn).
 
Imorgon blir det visst en tur till U-V för att se bror+sambos nya lägenhet, om inte pappsen blivit sjuk till dess. Min mor har också tjatat om några blommor på torget, så vi får väl se vad det blir. Man har ju förresten invigt västra vägen idag, kanske man ska ta en sväng på den. Man gjorde ju onekligen invigningen till ett jäkla jippo såhär på nationaldagen, vad ska de bygga att inviga till nästa år liksom?
 
På söndag hoppas jag kunna göra ingen särskilt. Det är en väldigt underskattad sysselsättning, att göra ingenting. Det är mitt standardsvar på standardfrågan "vad har du gjort i helgen?". Varför är det så att man förväntas göra en massa saker hela tiden? Och här kommer tips från coachen: om jag svarar att jag inte gjort något särskilt så innebär det att jag faktiskt inte gjort något särskilt, eller att jag inte har någon lust (eller behov) av att dela med mig av det. Det kan också innebär att jag inte är ett dugg intresserad av att höra vad den frågande personen har gjort. Vill jag veta så skulle jag säga "inget särskilt, själv då?".
Jag inser ju nu att jag redan börjar oroa mig för måndag, och det är bara fredag.
Det kan ju inte vara tänkt att det ska vara på det här viset.

Skriv något!

Kommentera inlägget här:

Vem är du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (det är bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0