HOFFIS

Att pallra sig iväg till gymmet strax före sex är inga problem de flesta dagar, när man vant sig. Vissa dagar är däremot skitjobbiga. Det som får en att gå upp då är tanken att upp måste jag ju förr eller senare i alla fall.

Jag hade tänkt gå idag, men jag kikar ut genom fönstret och konstaterar att det vräker ner regn.

Okej, jag är lat.

Jag ville inte komma fram väldigt blöt.

Alltså fick bilen göra en insats.

Baserat på mängden vatten som föll från himlen under dagen, och fortfarande föll när jag skulle hem, så var det ett bra beslut...

 

Gymmet kändes okej, men det känns verkligen som om jag... fastnat lite. det som borde vara lite trist är det som är roligast. En och annan övning VILL bara inte. Och det är frustrerande. Jag har funderat på att boka in en uppföljning, men jag vill ju egentligen vänta lite, harva på och ta nya tag efter semestern. Det är dock väldigt långt dit...

Under tiden har jag en annan plan för att få in lite mer rörelse i vardagen, men jag får se hur det blir. Måste testa det först.

 

Jobbet idag var... ungefär som rubriken säger. Jag hann under inga omständigheter med det jag planerade, och det jag planerade var egentligen inte så mycket. Men gör klart innehållet i en plastficka, så finns där två nya. Jag når liksom aldrig botten. 14 (arbets)dagar kvar på kollegans semester.

23 (arbets)dagar kvar till min egen.

Det kommer gå bra.

Positiva tankar.

 

Imorgon hoppas jag kunna beta av delar av min krångelhög, som nått oanade höjder på bara fyra dagar. Det skulle vara oerhört skönt om jag hann med hela, men vi får väl se.

Och så hoppas jag att det slutat regna imorgon...