Vissa dagar...
Det känns som att jag ständigt upprepar att dagen inte riktigt blev som planerat.
Det bör väl i sin tur innebära att livet är oförutsägbart. Eller så är det bara mitt jobb som är, fast det inte borde vara det. Och det skulle man kunna skriva massor om, men det varken kan eller vill jag göra. Det känns som att jobbet tar tillräckligt med plats i livet som det är, plus det där man får med sig hem i huvudet och går och vrider och vänder på...
Idag var det ingen träning, vilket väl var lite skönt men ändå kändes lite trist. Det spritter liksom lite i benen, jag känner mig ganska pepp just nu och hoppas att det kommer hålla i sig tills jag går och tränar av bara farten. Imorgon blir det ett försök till morgonträning, alltså träning innan jobbet. Det betyder att jag kommer att vara på gymmet sådär runt kl 06, vilket känns helt sjukt när jag ser det såhär i text. Men det blir nog bra. Hoppas jag. Det krävs lite planering dock, för jag måste ha med mig min frukost, den ska ätas på jobbet efter träningen. Har en kollega som gör såhär, och kan hon så kan jag banne mig också göra det... Hon har dessutom längre sträcka än mig att ta sig på morgonen.
Det absolut bästa med morgondagen är dock att det är fredag.
Sen är det helg.
Och snön ligger kvar, så jag kan åka skidor igen! Det känns bra, det är bara att passa på för helt plötsligt är den säkert borta.
Skriv något!
Trackback
