HOFFIS

Eller dålig självdisciplin, det beror lite på hur man vill uttrycka det. Och det är alltså jag själv som just nu lider av denna lilla åkomma.

Jag vet precis vad jag inte borde stoppa i mig, men för närvarande gör jag det ändå.

Jag måste verkligen sluta med det.

I tisdags till exempel, köpte jag en på bilar på lunchen. Behövde jag den här påsen med bilar? Nej.

Var jag sugen på den här påsen med bilar? Nej.

Mådde jag bättre efter att ha ätit bilar? Nej.

Har jag nu ätit upp dessa bilar? Ja.

 

För såhär resonerar ju jag i vanliga fall: om jag är extremt sugen på något är det min kropp som säger åt mig att den saknar något.

Till exempel så här: Om jag äter nötter ibland så är jag väldigt sällan sugen på ost. Perioder när jag får för mig att äta ost är jag sällan lika sugen på nötter. Slutsatsen blir då att jag skulle behöva få i mig lite extra salt, då både nötter och ost innehåller salt.

Men inte ens jag är ju så korkar att jag kan applicera dessa tankar på godis.

Min kropp säger inte åt mig att den har brist på Ahlgrens bilar, och godis i allmänhet innehåller ju väldigt lite av sådant som kroppen "behöver".

Exempel två: Passerar Kryddan på vägen hem för jag tänkte köpa ett kycklingspett att äta middag, vilket jag också gjorde. Men jag köpte också en förpackning Marie-kex. Många tycker att dessa kex är ganska tråkiga, men själv är jag fullt kapabel att sätta i mig en hel förpackning på ganska kort tid. Det är också anledningen till att jag inte ständigt har Mariekex hemma.

Jag kan ju också nämna att jag även köpte vindruvor, men där fick jag också hejda mig själv. Väl hemma tig det lite tid för ugnen att bli varm och därmed dröjde middagen en liten stund. Alltså hann jag med att sätta i mig kanske 1/3 förpackning Mariekex och en halv förpackning vindruvor på ingen tid alls. Kändes det bättre efteråt?

Nej, det kan jag inte påstå, men den akuta hungern var ju borta.

 

Så varför i hela världen skriver jag ner detta? Jo, det gör jag för att jag inbillar mig att jag kommer skärpa till mig om jag har det hela nedskrivet. Jag tänker inte gå så långt som att säga att jag ska sluta äta onyttigheter, för jag känner också mina begränsningar. Däremot hoppas jag att jag kommer kunna motstå den där påsen bilar som jag egentligen inte ens tycker om, och att jag aldrig mer har Mariekex hemma när jag är hungrig.

Det finns helt enkelt andra alternativ som jag vet att jag mår bättre av, ifall jag känner mig galet sugen på något, är väldigt hungrig eller verkligen måste tugga på något.