Jag tror livet blir bättre om man lyssnar på sig själv ibland

Shit, det där var den längsta rubriken på ett tag tror jag!
Och hur tänker jag nu då?
Jo, jag tänker att det finns ju som bekant vissa saker man måste göra, till exempel äta, sova och jobba. Det ena är mer eller mindre en förutsättning för det andra. Och jag inser nu att den här rubriken är direkt missvisande... Den är betydligt ambitiösare än tanken jag hade, så vi kortar ner det hela till något i stil med "om-du-jobbar-tjänar-du-pengar-så-att-du-förhoppningsvis-har-råd-att-bo-och-äta". Sådär ja, livet i ett nötskal.
Men sen då?
 
Det är inte bara ungdomar som är utsatta för samhället alla krav om hur man bör se ut och hur man bör äta och träna och sova och leva och knyppla.
Det gör faktiskt vuxna också.
Vi matas ju ständigt, främst med hjälp av tv, med program där "den bästa" ska utses och deltagare ska göra allt från att koka ett perfekt ägg till att stå på en pinne ute i vattnet så länge som möjligt. Alltså jag skojar inte, tv svämmar över av matlagningsprogram, inredningsprogram, trädgårdsprogram... Och alltid får vi bara se och veta hälften.
Och nu har jag helt tappat tråden här...
 
Alltså, poängen är att man ska göra det man vill göra efter sina förutsättningar och inte tänka så mycket på att det kanske inte blir som man tänkt sig ibland. Följ små impulser om möjligheten finns. Nu menar jag inte att t.ex. impulsboka en resa till Sydafrika, utan mer på nivån att köpa en krukväxt även om du inte behöver en, eller helt enkelt strunta i ett träningspass om du verkligen inte känner för det. Du kan alltid hitta en plats för krukväxten, eller ge bort den. Är du galet omotiverad får du ändå inte ut så mycket av träningen som du skulle ha fått om huvudet var med.
Bli bättre på att gilla läget.
 
Fan, det här är inte alls det här jag hade tänkt skriva...
 
Ämnesbyte!
 
Helgen då?
Jo, jag har inte sytt ett förkläde till mormor. Klippte så fint ut tyget och nålade första fållen och gick upp till symaskinen. Då ser inte stygnen ut som de ska. Kallar på mor min, som inte ser något konstigt. Till en början. Sen håller hon med. Vi kommer fram till att undertråden inte drar ordentligt och provar allt. Vi trär om trådar, byter trådar, byter spolar, byter nål, plockar isär och borstar rent, plockar isär igen och blåser rent, sätter ihop igen. Ingen skillnad.
 
Promenad blev det igår, alltså lördag. Var grymt opepp, men jag gick i alla fall. Hade tänkt gå idag också, men det kändes som att det blåste halv orkan så jag stannade inne och sorterade papper istället. Försökte planera min vecka, och just nu lutar det väldigt starkt åt inget gym imorgon, utan istället ta ut friskvårdstimme och ta långpromenad. Veckan som kommer är ju lite kortare än vanligt, tre och en halv arbetsdag ungefär. Ska bli jätteskönt.
Besökte också Sanna ute i bergen igår. Fikade och virkade på ett av mina projekt medan hon sydde ihop sambons tossor, till hans stora lycka. Sen lärde vi Sanna virka mormorsruta. I stort sett. Lagom förstaprojekt, även om en grytlapp med enbart fasta maskor kanske varit vettigare att börja med... Sanna, nästa gång kanske!
 
Nej, nu får det vara bra.
Hoppas jag känner mig smartare imorgon.

Skriv något!

Kommentera inlägget här:

Vem är du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (det är bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0