HOFFIS

Ja, faktiskt så är det bara en vecka kvar...

Och den som tar slut imorgon, det vill säga denna vecka, har varit minst sagt... lite udda.

Mitt jobb är till exempel ganska frustrerande för tillfället, men det är inget jag tänker gå in på här.

Jag tycker helt enkelt inte att det är så kul att blogga om jobbrelaterade saker. Det var roligt senast... när jag jobbade på McDonalds, typ. Men inte nu.

Så vi tar lite annat.

 

Min träningsatsning fortsätter, och veckan såg ut på följande sätt:

Måndag var det spinning, samma pass som veckan innan. Fortfarande inte förtjust i det nya konceptet (så på måndag testar jag ett annat pass), jag vill inte bara veta att det kommer en backe, jag vill också veta hur brant den är!

Tisdag eftermiddag tog jag mig äntligen upp till hästarna igen, och fick göra en ny bekantskap med en charmig kille som heter Robin (Akirate Robin, om man ska vara petnoga). Som 6-åring var, eller är, han lite vinglig. Och jag var ringrostig. Det fanns en tid då jag kunde sitta med perfekt balans utan att sitta perfekt i sadeln. Den kunskapen har lite försvunnit... Men det gick väl hyfsa (även om det finns en heeeel del att jobba på)t, ungefär tills vi skulle fatta galopp. Blev förvarnad om att han hade stora galopp. Alltså, galopp. Jag hann tänka följande "jäkligt stor galopp. oj, nu ramlar jag snart av. jag kan inte ramla av en häst som bara galopperar! shit, han galopperar inte, han bockar! ska jag försöka hålla mig kvar eller bara följa med tyngdkraften?" Jag bestämde mig för det senare i ungefär 1 sekund, sen kom jag fram till att det under inga omständigheter skulle lyckas, så jag åkte av denna häst, från en höjd av 160 cm, om uppgifterna stämmer. Tappade luften när jag slog i marken. Satt där och hämtade mig en stund, insåg att jag nog hade ett blåmärke på gång... Upp igen, sen gick galopperandet bra.

Onsdag: vaknar stel som en pinne, som sig brukar efter att man ramlat av en häst. Har också ett tämligen stort blåmärke på insidan av höger lår. Ett konstigt ställe att få ett blåmärke på när man ramlar av en häst, men sitter man i en westersadel och fastnar lite i sadelhornet på väg ner, ja, då blir det tydligen så... Sadelhornet, som jag för övrigt givetvis borde ha huggit tag i från första början. Då hade jag antagligen suttit kvar. Det är lätt att vara efterklok... Gick till friskis på kvällen för att testa Intervall/flex. Det var inte helt genomtänk. För det första ramlade jag av en häst kvällen innan och var ganska stel. För det andra så gillar jag helt enkelt inte den här typen av träning med en massa folk där man ska skutta runt och vifta med armarna...

Torsdag vaknar jag ÄNNU stelare. Nu har jag stort blåmärke, stelhet, och väen tränignsvärk ovanpå det. Funderar under dagen, men bestämmer mig för att avboka spinningen på kvällen. Var osäker på om jag ens skulle kunna sitta på cykeln... Avbokade även fredagens pass på en gång, så igår blev det ingen träning. Bestämde på morgonen att jag INTE skulle linka omkring på jobbet. Måste ju vara bättre att bota stelheten med att försöka gå normalt. Det var innan jag insåg att träningsvärk hade lagt sig ovanpå allt detta...

 

Lördagen (dvs idag) ägnades åt lite shopping, även om det mest var min mor som stod för shoppandet, jag hittade inget. Ikväll var jag över hos min bror och Stephanie som bjöd på tacos. Bägge två fyller snart.

 

Imorgon får vi se vad jag hittar på, men vädret tycks ju hålla sig inom gränsen för "rimlig kyla", så det kanske blir en skidtur eller nåt ändå. Jag får se helt enkelt!