HOFFIS

Hade en kollega idag så påpekade att jag verkade vara på hugget idag. Att jag hade taggarna utåt.

Vadå? Jag? Neeeej....

Okej. Det hade jag nog. Laddar man för det så går det, ibland måste frustration och irritation ut någonstans. Ut med så mycket som möjligt bara. Vill chefen ha dialog och inte monolog, så är de dialog det blir... Mer eller mindre. Ibland skulle det antagligen vara effektivare att bara dunka huvudet i en vägg.

Eller kanske stå och stampa med foten i golvet som en 5-åring?

Med facit i hand kommer förhoppningsvis dialog vara effektivare.

 

Imorgon tänkte jag fortsätta ha taggarna utåt. Tänkte knata ner till hyrsvärden och fråga vad de egentligen pysslar med. Det var ju besiktning på lägenheterna nyligen, efter två år. Vilket alltså resulterat i vissa åtgärder. Jag vet inte vilka åtgärder, men jag vet att det ska åtgärdas från och med i måndags och fram till jul. Igår hade man varit i min lägenhet, till synes utan att ha gjort något alls... Förutom att lämna lamporna tända när de gick. Och lånat toaletten (om nu inte toalock och toasits var uppfällda för att de skulle kontrollera vattennivån...). Och använt min disktrasa till något. Och flyttat på en kökshandduk. Och hängt upp stekspaden (som låg i diskhon, den skulle diskas) på en av krokarna över diskbänken. Och dragit ut bordsstolarna. Och flyttat på radion, och flyttat på tidningskorgen.

Och varför då liksom?

Så imorgon vill jag ha ett besiktningsprotokoll, och sedan vill jag veta exakt vad de ska göra i min lägenhet.

Punkt slut.