HOFFIS

Sägs det, i alla fall.
Men jo, så är det nog.
Det skulle i så fall förklara varför jag skriver en lista över vad jag ska fixa på stan men ändå inte lyckas göra hälften av det.

Det var ju faktiskt inte mitt fel att min frisör inte var på plats.
(Även om jag så klart kunde bett någon av de andra att boka tiden...)

Jag kan ju inte hjälpa att garnaffären stänger den korkade tiden 17.00.
(Även om jag har något vagt minne om att jag stött på problem här förut, och att välja färgat papper drog ut på tiden...)

Inte mitt fel att jag inte passerade ett Apotek.
(Jag var ju faktiskt inne på ett, men det var så satans mycket folk att jag gick därifrån. Sen tog jag en annan väg hem än jag hade tänkt, och vips så missade jag Apoteket helt...)

Shit happens, som jag brukar säga ibland.

Nu har jag faktiskt bokat en tid hos frisören.
I september. Det gäller att vara ute i god tid.
Och jag har köpt mitt garnnystan.
I fel färg, när jag kom hem insåg jag att lyset inne i butiken kanske inte var det bästa..
Jag har dessutom varit på Apoteket och hämtat ut både allergitabletter och ögondroppar.

Jag har också fascinerats över att ingen i ett herrlag lyckas med konststycket att ta ner skyltningen för de egna matcherna. De sitter liksom uppe i över en vecka (den här gången fick jag ta ner dem. Det tillhör inte mina arbetsuppgifter).
Lite kreativ matematik säger mig följande:
Jag passerar kanske fyra gånger i veckan, och det stör mig varenda gång.
A-laget är antagligen en sisådär 40 personer på pappret.
Säg att de snittar 20 personer/träning, och att 15 av dom passerar skyltarna när de åker till och från träningarna.
Det är oftast två träningar mellan matcherna.
De innebär att dom ihop har ca 60 tillfällen på sig att se och ta ner de satans skyltarna.
Är alla blinda och lata?
Om de inte åker ner direkt efter matcherna i höst så tar jag ner dom själv och håller dom som gisslan!

För övrigt anser jag fortfarande att man borde börjat med den första Hamilton-boken om man ska spela in filmer baserade på de böckerna.