Ge mig min ö!
När jag går från spinningen kommer jag uppför den lilla backen.
Jag ser, bakom molnen, en ganska fin solnedgång.
Och jag får en stor, stor klump i halsen.
Det jag ser är baksidan av Ica. Lastkaj, containrar med sopor.
Träden runt en kyrkogård precis vid Stockholmsvägen.
Fula hus med gräsliga skorstenar.
En bandyplan utan is.
Det jag vill se är...
Spirorna på Domkyrkan.
Taken på Packhusen nere vid hamnen.
Jag vill se ruinernas konturer i solnedgången.
Muren.
Havet.
Raukar och stränder med mjuka, lena stenar.
Jag har verkligen ingen bra förklaring till varför jag älskar Gotland och Visby så mycket...
Skriv något!
Trackback
