En smärtsamt rolig dag

Det är först när man inte ridit på ett tag, och sedan gör det, som inser hur jobbigt det är.
Jag må ha den lustiga förmågan att luta mig framåt utan att flytta tyngdpunkten, men attans, efter en dag med hästarna känns det nästan i varenda muskel.

Det var många månader sedan jag red. 
Det känns.
Men tydligen syntes det inte.
Och det är ju alltid något. 

Nu får jag ta mig i kragen så att det inte dröjer lika lång tid till nästa gång!


Skriv något!

Kommentera inlägget här:

Vem är du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (det är bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0