Hög puls
Väcktes inatt av ett skrik som antagligen väckte mina gamla kaniners andar som ligger begravda brevid vedboden.
Jag trodde först på fullaste allvar att någon höll på dö, men jag kunde inte för mitt liv komma på exakt vad det var som skrek.
Det kunde ju inte vara katten, för inte tusan låter han sådär?
Eller gör han?
Eller vänta, det kan ju vara katten och något ANNAT djur som råkat i luven på varandra.
Efter denna tankegång som gick betydligt fortare att tänka än att skriva flög jag bokstavligt ur sängen, nerför trapporna och fumlade på klassiskt vis med nyckeln till dörren innan jag slutligen fick upp den.
Katten mådde till synes utmärkt, för han stod vid verandan och spanade ut i mörkret (så mörkt det nu kan bli i böjan på juli).
Sen skulle han komma in och äta.
Då insåg jag att jag nästan skakade.
Kanske var det här hoppet från vilopuls till 180 inte sådär jättebra om det pulsen ökar så mycket inom loppet av ett par sekunder.
Jag brukar förvisso säga åt katten att han ska ropa om det är något, men jag menade kanske inte riktigt så bokstavligt... Mitt i natten.
men vad gör man inte? Han börjar ju bli lite gammal (tror vi) och han är väl kanske inte den smidigaste killen, så vi hjälper ju gärna till med att jaga bort grannarnas katter och diverse andra besökare han inte vill ha på plats i sitt revir (dvs, österut upp till grannen, söderut bort till enbusken, västerut till gamla klätterträdet och norrut fram till stenen under björken).
Tror dock att han glömt nattens spänning och verkar utan större bekymmer återgått till den bekymmerslösa tillvaro en katt verkar ha.
(även om han tycker det är lite varmt...)
