HOFFIS

Jag säger varje år att jag ska bojkotta Melodifestivlen nästkommande år, eftersom det helt enkelt... inte är bra.
Sen slutar det alltid med att jag tittar ändå.

I år ska banne mig bli det sista året jag ser det.
Nästa år gör jag ett försök med finalen, men fan, inga delfinaler.

Sa dom inte att årets startfält var bland det starkaste?
Markus Larsson på Aftobladet skrev att det här var den delfinal med högst lägstanivå.
Herregud, hur kommer det bli kommande lördagar?

Meldoifestivalen är ett sjunkande skepp som nått sitt eget lågvattemärke.
Jisses, jag slänger mig med klyschor jag aldrig brukar använda.
Det är ett dåligt tecken.

Om åtminstone programledarna var lite roliga.
Men nej.
Det är stelt, inlärt, dåliga skämt.
Överlag håller humorn samma rysligt låga nivå som humorhimlen på P3.
P3 och SVT.
Bidrar inte våra skattepengar till bägge?
Är det här verkligen vad den stora massan i Sverige kallar humor?

Och vad sjutton hände med artisterna?
Hur länge får Christer Björkman fortsätta?
Det sägs ju att man tidigare år inte kunnat skylla kvalitén på honom.
Jag tror att det kanske är befogat att göra det i år, eftersom han om jag inte minns helt fel fått mer makt.
Var det såhär han använde den?

Dilba, har inte hon gjort sitt?
Och vad gör hon när pressen påpekar bristande energi? Jo, hon skyller på skorna!
Snälla nån, uppträd barfota då, som Amanda Jensen kan ses göra.

In kommer två små trallande pojkar (fast med olika låtar).
Dom får mig att tänka på de bidrag i Idol som man klipper ihop för att folk ska få skratta.
Dom riktigt dåliga. Vem har sagt att de kan sjunga?
På sin höjd kan dom ta sin gitarr och sätta sig på en strand och plinga lite med sina vänner. Men snälla håll er borta från scen...

Le kid? Leu kid?
Det sved faktiskt i både ögon och öron.

Pernilla Anderssons låt var bättre än alla andra redan efter två sekunder. Och då tyckte jag ändå att låttiteln inte riktigt passade in.

När Danny är den enda artist som ställer sig på scen är det banne mig illa.

Vågar man verkligen se fler delfinaler?

Vem kom på den korkade idén att Nanne Grönwall skulle stå och försöka sjunga en ballad?
Kunde hon inte fått skutta runt och ha sig som hon brukar? Det är ju åtminstone roligt att se.

När programledarna skrattar åt skämt man läst om i tidningen, hur roligt är det på en skala?
När Marie Sernholt säger att det värsta som kan hända är att man säger fel namn som går vidare, och sedan är det nästan EXAKT vad som händer (även om just det kanske inte var hennes fel).

Peter Stormare.
Peter Stormare, han är väl svensk va?
Jag börjar nämligen tvivla.
Jag tror han kommer från en annan planet.
På tv är han oftast en av två saker: ryss eller full.
Eller möjligen båda delarna.
Vad föreställer han i Melodifestivalen, en emigrerad och nu hemvändande svensk som ska göra makeover på svenska artister?
Är det inte meningen att man ska göra något bättre med en makeover?

Rickard Olsson, hörrni.
Det är en sak att leda Bingolotto.
Melodifestivalen är inte riktigt samma sak.

Jag tror vi har roligare komiker i Svergie.

Jag avskyr att tv alltid ska presentera människan som håller i eftersnacket. Speciellt när personen gör det för att man är d-kändis på grund av kända föräldrar. Eller förresten, det räcker kanske med en känd förälder.

Jag led.
Jag kunde knappt äta upp min ostbågar.
Jag gömde mig faktiskt vid ett tillfälle under filten jag satt med.
Katten vägrade gå in i rummet med tv:n.

Det bästa startfältet säger dom.
Det är tre startfält kvar.
Det kan knappast bli värre än så här.

Jag känner mig som Gimlis släkting i Morìa.
Han som jag glömt namnet på som skrev i boken.
Om att man kan höra trummorna i djupen.
(eller i det här fallet, låten Me and my drum)
Dom kommer...
Sen dog dom allihop.
Tack och hej.