Lost in my own little bubble
Huvudet är den bästa platsen att spela in film på.
Jag har nu sträckläst de tre sista böckerna i Sookie Stackhouse-serien.
(novellerna är kvar, det blir imorgon och kanske på måndag)
Jag anser mig därför ha läst klart det hela.
Och attans, vilken bra film jag haft i huvudet på sistone.
Gillar man inte att läsa kan man inte riktigt förstå den känslan.
För nu känns det jäkligt tomt.
Jag har för mig att det kändes ungefär såhär när jag läste ut sista Ringen-boken.
Liksom, "och nu då?".
Jag gillar Sookies värld. Hennes bubbla.
Även om den är skapad i bokform.
Den spelas ju i huvudet.
Och där spelas den bättre än vad den gör i tv-serien, även om den är heeelt okej.
Nu ska jag alltså ta mig ur min egen lilla bubbla, som de tre senaste dagarna bestått ganska mycket av Sookies bubbla, och göra något vettigt.
Som vadå?
Jo, jag gillar ju att läsa, så jag antar att jag inom kort snart är förlorad i en ny fantastisk liten bubbla...
