Yes, that would be me...
Vegeterian?
Nope.
Nej, vegan är det...
Njet, inte det heller.
Ny... nykterian!
Okej, det börjar brännas.
Faktum är att jag tycker att det är ett ganska bra ord, eftersom jag inte gillar ordet "nykterist". Det låter så förbannat tråkigt. Alltså tackar jag personen som yttrade ordet "nykterian". Tydligen påverkar inte alkoholen kreativiteten alla gånger.
Men hur är det egentligen annars? Jag får så ofta frågan om hur det är att umgås med fulla människor.
Jo, det är oftast helt okej. Ett tag.
Det är enklare att umgås om jag känner människorna, eftersom jag då vet hur dom funkar och hur dom blir. Och dom vet (och minns) förhoppningsvis hur jag funkar.
Det är lite lurigare med människor man inte känner så bra, eftersom fulla människor inte är fulla på samma sätt. Somliga blir glada, somliga blir väldigt högljudda, andra blir arga och några blir väl lite av alltihop.
Jag sitter ofta på en kant och lyssnar. Antagligen kan jag upplevas som lite trist, men egentligen har jag ingen önskan, eller något behov, av att göra mig hörd. Dels för att det jag säger inte alltid går in (det är lite ovant att tala till 10-åringar, och den inställningen behövs ibland), och dels för att det helt enkelt är besvärligt att försöka överrösta alla andra.
Detta gör att jag börjar gå runt.
Det är inte så att jag har tråkigt. Jag vet bara inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Lite besvärad kan jag känna mig.
För nej, jag har ju aldrig varit full.
Och ja, man kan faktiskt ha roligt och trevligt ändå (något som de flesta kan hålla med om, men kanske inte när de är just fulla).
Och jag kan ju helt enkelt inte förneka att jag antagligen trivs bättre hemma med en kopp té i soffan, eller med ett glas cola och lite chips framför tv:n. Själv eller med någon eller några jag tycker om.
Men andra får givetvis göra vad dom tycker är roligast.
Det är faktiskt helt okej med mig.
Vad jag dricker när alla andra dricker öl och vin och sprit?
Ja, det beror faktiskt helt på tillfället, platsen och sällskapet.
Skål!
