Tiden som flytt

Hösten har gått fort.
Dessutom verkar det som om just den fantastiska biten, med löv i gult, rött och orange, lagom småkyligt och solsken, alltid försvinner lika plötsligt som den kommer.

Om lite drygt en vecka, när november tar slut, kommer jag säga att det är vinter. För det är det.
Om en vecka, lite drygt, är det december.
Och tidningarna varnar för "orimlig kyla".

Jag är inte dunderförtjust i heta sommardagar, men jag är inte mer förtjust i bister vinterkyla.

Så Hoffis erkänner, hon saknar sommaren.



Lite, i alla fall.


Skriv något!

Kommentera inlägget här:

Vem är du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (det är bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0