The big white... globe
Just det.
Jag var i Globen igår.
Stockholm International Horse Show.
Jag väljer oftast att gå på lördagen, eftersom det är då det är matinén.
Det innebär väldigt mycket barn, men det kan jag ta.
Jag har under åren sett mina gotländska favoriter i många olika skepnader.
Riddare, naturligtvis.
Men det var också ett år då en en av dom var prinsessa (som blev räddad från den numera, för de invigda, kända draken). En av dom har kommit flygande från taket och landat på hästryggen. Det var året med pirater (det bästa av två världar!). Dom har härjat runt och skjutit på varandra med knallpulverpistoler (antagligen hade dom då hejdlöst roligt, och uppfyllde någon gammal pojkdröm..). Ett år red dom runt i guldglittriga klänningar och högklackade skor (mod och publikfrieri, antar jag!). Dom har ridit i cirklar och blåst eld (året då jag i efterhand hörde rykten om att någon eldat upp ett ögonbryn...) Igår var det rövare som fäktades med brinnande sablar.
Varje år har de också varit ridande stjärngossar som lite sådär lagom myspysigt viftar med stjärnan dom har i handen, innan det hela liksom... ökar farten.
Igår då?
Inga stjärngossar.
Däremot ridande... julgranar.
Just precis.
Hur många har sett ridande julgranar i sitt liv?
Som dessutom ser ut att digga musiken?
Jag gjorde det för första gången igår.
Det var roligt, i en annars till synes ganska stressad matinéföreställning.
Sen fick jag trädda Stalltomten.
Hon var förkyld.
Och jag inser förstås att för 99% av dom få som kommer läsa det här, var det här inlägget antagligen obegripligt.
Men jag vet vad jag menar, och det är faktiskt huvudsaken!
