Leaving Borås, del 3

Hur kommer det att kännas?

Imorgon är det dags att ventilera vår uppsats. Hur kommer det gå?
På onsdag ska vi opponera på en annan.
På torsdag ordnar insitutionen någon avslutning.

På torsdag kommer jag att gå ut genom entrédörrarna, troligen för sista gången i mitt liv.
Jag lämnar de tre senaste åren bakom mig. År som tillbringats i Borås (minus en termin, samt somrarna så klart). Vad kommer jag att tänka? Kommer jag träffa mina klasskamrater någon gång i framtiden?

En och annan kommer jag säkert träffa.
Andra är jag ganska säker på att jag inte kommer träffa.

Jag har packat ihop två kartonger med grejer redan. Jag kommer nog ganska enkelt att fylla de tre andra. Märkligt det där, hur mycket saker som får plats i en lägenhet av frimärkesstorlek.

Jag längtar efter att packa ihop mitt Boråsliv. Samtidigt lämnar jag ett liv. Börjar ett nytt, eller kanske återvänder jag till ett annat? Jag älskar ostkusten. Visserligen är vädret oftast lite kyligare, men det regnar inte lika mycket. Luften är klarare. Jag kan se dimma krypa fram över ängarna, inte se den ligga som ett kompakt lock över kullarna.

Det finns fördelar med att bo nära allt, men det är sannerligen inte bra för ekonomin alla gånger.

I sommar kommer jag kunna kliva ut genom dörren och känna gräs under fötterna. Höra humlorna surra, se fjärilarna surra förbi. Borta är alla förbannade uppförsbackar och kareoke-sjungande grannar.

Jag kommer vara långt från Högskolan i Borås. Långt från ursprunget till de uppfattningar om högskolevärlden jag nu har. Min institution har inte visat "högre studier" från sin bästa sida.

Högskolan borde göra två saker när de hälsar sina nya studenter välkomna i höst.
Den första är att skicka ut en packlista. För att överleva behövs gummistövlar, regnjacka och ett giantiskt paraply. Det menar jag bokstavligen. Riktiga gummistävlar. En regnjacka, inte en "vind- och vattenavvisande". Ett paraply. Det finns paraplyer som man enkelt kan stoppa ner i väskan. Jag har ett sånt. Det räcker inte. Det behövs ett större och stabilare (men använd det inte när det blåser). 
Den andra saken är att rektorn bör ändra sitt välkomsttal. Om hon nu inte redan gjort det. Tala inte om för någon från en annan del av landet hur mycket staden Borås älskar sitt fotbollslag. Det upptäcker vi ändå. 


Skriv något!

Kommentera inlägget här:

Vem är du?
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (det är bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0