Alltså, nej...
Det är sista rycket nu. Sista kursen. Sista veckorna på min tid i Borås.
Det är dags för kandidauppsatsen. Om jag och Carro ha en plan? Ja, det har vi. Om den kommer funka? Det återstår att se. Vi är grymma på att planera. Och väldigt duktiga på att inte skynda långsamt. Men kursen började förstås precis som vanligt.
Introduktionsföreläsningar på BHS är hopplösa. Dom är extra hopplösa när kurserna läses med bibliotekariestudenter. Det innebär nämligen att kursen presenteras av deras ansvariga. Vilket alltså innebär att hälften dom säger inte gäller oss.
Så vad gör vi där?
Jag vet faktiskt inte. För inte var det en bra introduktionföreläsning. Vi har använt oss av läroplattformen Pingpong i tre år. Vi vet hur den fungerar. Tydligen ansåg man att bib-studenterna var i behov av en upprepning. Två hela timmar var schemalagda. Vi höll på i ungefär en halv.
Föreläsning två, den sista på kursen. Kl 10 var det sagt att vi skulle börja. Det stod så på schemat. Hela tiden tjatas det om att man ska kolla schemat ofta, eftersom det kan komma ändringar. Kl 9.30 samma morgon, ungefär, tittade jag på schemat sista gången. Kl 10 satt alla i föreläsningssalen. Ingen lärare. Var höll Jan hus? Tio över tio kom någon annan, bibs kursansvarige tror jag det var. Sa att det hade blivit ett missförstånd, vi skulle börja 10.30. Varför då? Jo, för att Jan hade mailat honom och sagt att han inte kunde börja föreläsningen förrän 10.30. Okej. Ingen ändrade på schemat, eftersom båda trodde att den andra skulle göra det. Återigen har kommunikationen havrerat på BHS.
Jag ska ägna mitt liv åt att se till att var jag än jobbar så SKA det funka bättre än på BHS. Men det är ju å andra sida egentligen ingen utmaning...
