Vilse i o-skogen
Det var en gång en skog.
I den här skogen brukade jag gå, jogga och plocka svamp.
Så plötsligt, en dag i höstas, fanns inte skogen mer.
Bara några enstaka pinnar (somliga skulle kanske kalla det "träd") fanns kvar.
Min skog hade blivit en o-skog. Ett kalhygge.
Kvar finns ofantliga mängder kvistar, grenar, stubbar, barr och pölar med svart vatten.
Att hitta stigen som en gång funnits där var inte lika svårt som jag trodde.
Att följa den var betydligt svårare.
Ta ett stort rum, och fyll det med grejer.
Och sen lever du med det där rummet och alla grejer under flera år.
Plötsligt en dag när du kommer till rummet, så är det tomt.
Allt känns väldigt ödsligt. Och stort.
Och det är skitsvårt att följa en stig i skogen när alla träd och stenar man tidigare kunde orientera sig efter är borta.
Kommer det bli någon svamp i år?
