Tusse, the cat
Jag har inte så mycket att säga, så det här inlägget är till Tusses ära, planetens goaste kisse.
Han är en kisse som bara flyttade in. En kall, kall vinter kom han gående. Min bror gav honom falukorv, vi andra fortsatte med mat, sen kom han plötsligt haltande en dag och blödde. Då var det kört. Familjen med två allergiker hade blivit med katt.
Och vad gjorde det? Allergierna lyser med sin frånvaro när det gäller just denna katt. Av någon anlending. Världens bästa Tusse behövde en familj, och han hittade en. Iväg till veterinären och sen blev han kvar. Denna okastrerade kisse blev kastrerad och skulle dessutom stanna inomhus i fyra dagar. Något som inte var populärt hos en katt som troligen levt ett jobbigt liv utomhus. Och någon har varit dum mot honom. Det är sådant man bara vet.
När han väl gick ut igen var denna robuste herre försedd med ett finfint halsband (blått med reflexer i form av fiskar) med tillhörande liten.... namngrej. Ska man bli med katt så ska man bli det ordentligt. Han var borta i ett par timmar och kom tillbaka utan halsband. Så var det med. Vi försökte inte igen. Vill han inte ha så behöver han inte.
Farbror Tusse ägnar nu sina dagar åt att äta och sova. På sommaren är det mysigt att spana efter sorkar. Och bolla med dom. Kattleksaker är störtlöjliga. Ska det lekas ska det varamed något levande. Eller något som låter mycket. Hans största bekymmer är grannens knäppa röda katt som av någon anledning alltid ska passera över vår tomt. Han drar sig inte för att passera precis utanför dörren. Sommarens projekt blir att ösa vatten över kattfan så att han håller sig undan och vår inte alltför smidiga kisse får vara ifred. Annars är dammsugaren och folie lite läskigt också.
Men Tusse, han kom, han sågs, han segrade. The one and only cat!
