HOFFIS

Just det, mitt egna träd. Han har gått från liten till större, och överlevt en bussresa, attacker från älgar (eller rådjur) samt årstiderna under flera år. Visst är han väl fin!  

Jag fick honom på Skogens dagar när jag gick i... tvåan? Trean? Han var då hur som helst inte högre än 30 cm, och han bodde i en vanlig blomkuka sin första vinter. I köksfönstret tror jag han stod. Numera är han väl runt 3 meter, och ganska besvärlig att rädda från den tunga snön som hotar hans ännu inte jättestarka grenar. Det ska väl sägas att han inte är tillräckligt stor för att se ut som en riktig tall, men det kommer... Han måste bara göra sig av med grenarna längst ner, för att bli mer "talllik". Behöver jag nämna att mitt träd (vad jag vet) är det enda levande exemplaret från de i min klass som valde att ta hem det? Nej, jag tänkte väl det...