Målande beskrivningar
Det finns författare som är väldigt bra på att beskriva saker. Miljöer, händelser, människor. Det innebär ofta att boken blir bättre, men någon som är bra på att beskriva något kan skriva en dålig historia. Men det var inte dåliga historier utan bra beskrivningar jag skulle ta upp. Sen tycker ju alla olika, smaken skiljer ju en del från person till person.
För flera år sedan läste jag en bok av Boris Sterling. Den står i min bokhylla. Boken handlade om ett antal mord, vars... gärningsman mördade efter någon slags biblisk förebild. Jag har för mig det var sju mord, alltså bör morden ha speglat de sju dössynderna. Hur som helst. Poängen var allt blod. Boken är en pocket, den består av papper. Lite då och då kunde jag dock nästa se blodet rinna nerför sidorna. Då har man lyckats.
Jag kom att tänka på den här boken när jag läste något kryptiskt förord till boken jag påbörjade igår. Förordet slutade med "... kom då ihåg att ord kan blöda". Jag har hunnit läsa 64 sidor, och än så länge är det inte särskilt blodigt. Däremot dök det första liket upp ganska snabbt, och det var fullt av larver tillhörande någon utdöd spyfluga. Jag hyser en djup avsky mot larver. Tack vare Matthew Pearl och hans bok "Danteklubben" ser jag nu larver så fort jag blundar. Dom är vita och äckliga och kryper runt i stora högar.
Dom är överallt.
Och det är över 300 sidor kvar att läsa...
