Sju timmar och ett konstaterande senare
Idag är jag sådär stel i axlar och rygg som man bara kan bli genom att bara sitta och ibland släpa på en otymplig väska. Det tog i runda slängar 7 timmar att ta sig hem med tåg igår. Jag har verklig full förståelse för om folk åker tåg. Om dom börjar på punkt A och ska ta sig till punkt B, och bort till punkt F, eller nåt sådant. För det är ju inte så att man kliver på tåget och vips är man hemma. Nej nej. igår såg det ut ungefär såhär: Buss - tåg - tåg - tunnelbana - buss - buss - hemma. Då måste man ju konstatera att även om det är helt okej att åka tåg, så är jag inte hemma i Stockholm. Buss - buss - flyg - bil är väldigt mycket enklare. Visserligen är det inte vansinnigt roligt att sitta och hänga på lilla Landvetter, men i jämförelse med att vänta på nästa tåg i Herrljunga så är Landvetter helt fantastiskt.
Igår begrep jag äntligen också varför alla människor tycker att folk i allmänhet och folk i Stockholm i synnerhet stressar så mycket. Jag har aldrig riktigt upplevt den där "stressen" som folk talar om, folk som inte är ifrån en storstad. Jag föredrar alla gånger mindre städer, men som sagt, jag tycker att hela den här stress-diskussionen varit lite överdriven. Men jag vet inte, jag är ju född i Stockholm, det kanske sitter i generna på något sätt?
Hur som helst. Stockholm Central strax efter kl fyra en måndag (och troligen alla andra dagar också). Det är inte en plats att stanna och småprata på. Det är inte en plats börja rota i en väska. Det är inte en plats att försöka hitta någon på (trots mobiltelefoner). Det är inte en plats med ett fungerande högtalarsystem (eller alltså, det funkar, det är det som dom kommunicerar som dom skulle behöva fixa till). Det är för allt i världen inte en plats som man till exempel skulle vilja tappa bort ett barn på.
När jag flög hem i slutet av november förra året sa mannen bredvid mig på planet att han gillade flygplatser, att det var spännande med alla människor som är på väg någonstans. Det tycker jag också. Grejen är den att folk på Centralen i Stockholm också är på väg någonstans. Att jämföra är dock inte möjligt, det skulle bli som att jämföra klimatet på Grönland med Saharaöknen.
Det skulle liksom bli fel, av olika anledningar.
Slutsatsen blir alltså att jodå, jag har full förståelse för att stockholmare sådär allmänt anses vara stressade människor...
