HOFFIS

Det finns dom som tycker att jag är tjurskallig och har dåligt tålamod. Det finns dom som tycker att jag är reserverad. Det dom som tycker att jag borde "öppna upp" mer.
Jag är av en annan åsikt.
Samma personer säger nämligen att jag är en varm och generös. 

Tjurskallig i min värld innebär att man är gnällig, envis och allmänt tjurig. Jag är inte gnällig, envis och allmänt tjurig. Däremot har jag lätt att störa mig på småsaker, så som folk som retas, eller felstavade rubriker i tidningen. Jag blir ofta förbannad när folk inte gör vad dom säger att dom ska göra. Jag blir irriterad när folk antyder saker. Jag kan även bli arg när folk låter dryga och "viktiga", men kan ha överseende med det om jag vet att det inte var menat så.
Jag tycker att jag ganska ofta har ett beundransvärt tålamod. Det jag oftast är förbannad på är min institution på högskolan. Och det är fullt motiverat. Bortsett från det är jag väldigt sällan förbannad. Vilket ju bör tyda på att jag är ganska bra på att behärska mig. Ja, jag är lite cynisk. Ja, jag kan fälla lite spydiga kommentarer. Det är att säga vad jag tycker. Det är så jag funkar.

Att vara reserverad betyder, i min värld, att man är lite tillbakadragen och inte säger så mycket. Jag skulle vilja påstå att jag ganska ofta ha en jäkla massa saker att säga. Jag tycker dock att det är onödigt att dela med mig av det om jag vet att ingen kommer lyssna. Jag har heller inget behov av att kasta mig in i diskussioner om saker som jag inte är intresserad av eller inte vet något om. Dom som har förstått det här känner mig, och vet att det inte kommer förändras särskilt mycket. Jag hoppar inte upp och ner som en gummiboll eller se ut som en solstråle hela dagarna. Jag ÄR inte lycklig som en gummiboll hela dagarna. Det är ingen.
Jag har inget behov av att "öppna upp". Mina känslor är mina egna. Inte hela världens. Om jag vill hålla dom för mig själv är det mitt problem, inte alla andras. Jag är inte en person som vill delge omvärlden varende tanke som rör sig i huvudet. Varför skulle jag? Men det betyder inte att jag är känslokall eller inte kan bli ledsen.

Jag ÄR varm och generös. Mot dom som förtjänat det. Varför skulle jag vara det mot några andra? Att vara trevlig är en annan sak. Det kan man vara ändå. Jag är trevlig. Ingen har vad jag vet beskrivit mig som otrevlig. Det bör väl innebära att jag inte är överdrivet reserverad? I den bästa av världar skulle jag ha massor av tid och pengar att strö över nära och kära. Inte i form av pengar naturligtvis, utan på andra vis. Små kreativa presenter och egenhändigt skapade saker. Eller gå förbi något och tänka "det där är en typiskt Sanna-grunka". Fast det gör jag ju redan. Ser Sanna-grunkor. Men jag köper dom inte. Än. Hälsa på så fort det finns en stund över. Hjälpa till med något om det behövs.

Förresten har jag alltid föredragit hösten, eller sensommaren. När det är för kallt för att sola och bada, men innan det börjar bli riktigt kyligt, när en extra tröja under jackan räcker. Hösten, när solen lyser på träden som skimrar i orange, rött och gult. Det är det bästa som finns.